8 Månaders viftar med händerna (orolig)

Jag förstår det, jag tyckte det såg lite roligt ut bara 

Min, numera, tioåriga dotter gjorde likadant när hon var liten och jag blev väldigt orolig när någon råkade kommentera det. Det visade sig att hon är helt frisk. Vad jag har förstått så är snurrandes någonting rätt så vanlig under 1 års ålder. Att han inte reagera på sitt namn däremot, har ni kollat hörseln antar jag. Annars när barn är upptagna med något spännande kan de ?strunta? i andra ????

Barnets sätt att berätta, jag är hungrig, sno dig, helt normalt

Nja vi har inte kommer hörseln men han är som en hök på andra ljud. Det är lätt att fånga hans uppmärksamhet. Kan det vara så att han bara inte förstår sitt namn ännu?

När bör barn förstå sitt namn ?

Ja det är nog så att han bara vill berätta att han är ivrig. Känslan jag får är inte att han gör det för att lugna eller trösta sig själv.

Min pappa påstod att det är så med små barn när jag undrade över samma sak - han sa att man måste lära barn deras namn och att det tar olika lång tid.
Han sa också att det är likadant med hundar, att det tar ett tag innan en hund fattar att "Jaha, Fido, det är jag". 

Så det är nog helt i sin ordning med din son - bara fortsätt upprepa hans namn. Min har börjat fatta och han är nästan sju månader

Oj sju månader, då är vår grabb efter. Eller han hajar till ibland men då måste det vara rätt läge, utvilad, glad osv.

Nejdå, det är min som är tidig.
Pappa dök precis upp, och han säger att det låter helt fint med din grabb, det låter helt normalt

Tack för lugnande ord Disa. Jobbar din pappa med barn ?

Nja...han har fyra stycken och så är han sjuksköterska

Varsågod 

Plus sex barnbarn, men det är ju inte samma direktansvar, om man säger

Ok :)

Exakt så där, det går inte att beskriva bättre, gör min son. Han är 10 månader och började nog där runt 7-8 månader med beteender Ser att det är ett år sedan du skrev i tråden. Berätta gärna hur ditt barn är idag och hur du tänker kring det hela nu.

Jag svarade i tråden för ett år sedan. Då var mitt fjärde barn tre månader och jag svarade TS att mina tre äldre barn viftade/snurrade med händerna när de var bebisar. Min yngste är nu ett år och tre månader och har precis slutat snurra med händerna när han är glad/upphetsad över något. Han började strax efter halvåret, när han började sitta upp, och snurrade extremt mycket med händerna när han skulle få mat. Nu har beteendet vuxit bort och (eftersom jag inte alls har varit orolig för det) så tycker jag att det är jättesorgligt att han inte gör så längre för det var så sött! Jag tror inte alls att du ska vara orolig för det :) Det är helt normalt att barn testar olika beteenden. För en månad sen började min son testa att gå på tå, men det har han också slutat med och idag såg jag att han för första gången testade att böja sig fram och titta på saker uppochner.

Man får tänka att det är så barn upptäcker världen. Sålänge man inte har en massa andra varningssignaler så är det inget konstigt.

Såg inte att det fanns två sidor med inlägg. Nä jag är inte så orolig. Ramlade bara in i teåden för ts beskrwv så bra hur även min son beter sig. Gå på tå visste jag inte var ett tecken. Det gör väl de flesta barnen ibörjan eller?

I princip alla beteenden som kan vara tecken på autism är även normala beteenden hos barn utan autism. Snurra runt, snurra händer/fötter, gå på tå, på häl, gå baklänges, rada upp saker, inte lyssna på tilltal osv. Det handlar ju om i vilken utsträckning barnet gör det, och hur väl barnet fungerar i övrigt. Jag har en vän vars barn har en diagnos, och det barnet har haft vissa av dessa beteenden men då har det inte varit det enda utan det har varit i kombination med dålig motorisk och språklig utveckling samt ett icke fungerande socialt samspel på förskola och i andra sociala situationer.

Hej!

Ja nu är ju grabben ca 21 månader så det var ett tag sedan jag skrev tråden. Han har slutat vifta med händerna men under har jag hunnit vara orolig för en massa andra saker. Just nu är det att han går på tå några gånger per dag, det har han gjort i ca 3 månader. Min syster med Asperger gick också på tå som liten, därav min oro. 

Jag vet ju att det inte finns något jag kan göra åt saken och att min oro är något jag måste hantera men det är ju svårt att tänka att det skulle vara något fel på den man älskar mest i världen.

Han verkar då utvecklas normalt vad gäller motorik och språk. Ingenting utmärkande på så sätt. Han har inte börjat på dagis ännu så socialt är svårare att bedöma.

Han babblar på och lär sig något nytt ord per dag känns det som ibland. Ännu har han inte riktigt börjat med meningar med två ord.

Förmodligen kommer jag väl oroa mig för honom av diverse skäl hela livet. Vad gäller autism diagnos tänker jag att man kanske kan börja blåsa faran över först i skolåldern. Men antagligen är det väl så att ju tidigare man upptäcker avvikande beteenden desto värre är barnets problematik.

Det är bra av dig att vara uppmärksam eftersom Aspergers finns i släkten.

Min son viftade med händerna på en ovanligt sätt som bebis och verkade då samtidigt frånvarande. Han fick 7 år senare diagnosen Atypisk autism.

Språkutveckling kan vara lika bra som för ett barn utan autismspektrumstörning, så det är ingen bra indikator.

I vilket fall som helst brukar ev. autism upptäckas på 4-års kontrollen. Du får hitta balansen mellan att vara uppmärksam men utan att oroa dig alltför mycket.

Vad innebär atypisk autism och hur ter det sig för din son?

När du skriver att han verkade frånvarande, var det under själva handviftningen eller allmänt i vardagen?

Hur normalt är det om barnet använder mest ena armen. I min sons fall höger arm. Med höger arm vinkar han hej då, plaskar i vatten, vevar i luften när han är upp i varv, bankar med i bord och med leksaker osv. Vänsrer han använder han också men inte samma utsträckning. Han greppar tag i saker lila mycket med båda händer, likaså stoppa mat/fingrar i munnen med båda händer