Här kommer en föreläsning som förklarar Autism, Adhd och Add bland annat, på djupet. Så att föräldrar ska kunna få en chans till ackurat information.
Men även en själv hjälp introduceras för vuxna som har någon av dessa diagnoser.
">
Du försöker bara få läsare att inte vilja få tillgång till ackurat information,genom att skriva som du gör, de förklaras också i föreläsningen varför många runt om internet gör så också. Ni har inget att vinna på de, tvärt om.
De som sägs i filmen är vetenskapligt bevisat på högsta nivå, om man läser källhänvisningen som finns i beskrivningen i filmen. I dagens samhälle är det otroligt viktigt att tänka längre och inte dra för snabba slutsatser.
Vi autistiska upplever världen mer detaljerat förstått men en del tappar sin delar av sin potential, men i filmen så får man en introduktion till hur man kan låsa upp sitt geni, mer och mer.
Tittar man på filmen så förstår man ju att ni manipulerar och försöker vilse leda läsare att inte ta till sig informationen i filmen som har högst vetenskaplig evidens.
Tror ni på riktigt folk går på era lögner? Då har man verkligen underskattar läsarna, tror jag.
Ju mer diskussion de blir i tråden desto mer uppmärksamhet får ju dessutom videon.
Det ser jag här på Analytics och statistiken på Youtube.
Man får se de som en skidbacke om man visualiserar det. Tänk er att man ställer alla människor på planeten i led sorterat i hur känsliga sinnen och känslor dom har. Då blir det autistiska högst upp i skidbacken sen dom som kommer lite längre ner i skidbacken är högkänsliga, sen tonas de vidare ut med resterande befolkningen.
Jo men de har man ju sett att det finns högkänsliga. bara googla om det. Rent logiskt så förklarar det ju varför Autism är geni spektrumet då de är hur känsliga sinnen och känslor som avgör hur detaljerat vi kan uppfatta vårat medvetande.
Jag orkar inte hålla på att skriva i forumet och diskutera, ju mer ni funderar och reflekterar över det som sägs i filmen, ju mer kommer ni inse att de ligger något i de som sägs. Ha de fint alla!
Nu har iallafall läsaren fått chansen till ackurat information.
Men man måste läsa alla mina källor till filmen och fundera
Sakta och djupt över de som sägs i filmen, förhoppningsvis så
Kommer pusselbitarna falla på plats successivt med tiden.
Ja men i filmen förklaras det varför både professionella och privatpersoner vill vilseleda bort människor i från ackurat information, de är satt i system. Eftersom gör man som jag berättar i filmen så får barnen sin fulla geni direkt in i skolåldern. Eftersom vi alla rent krasst tävlar mot varandra om jobben och pengarna så är de satt i system att försvåra de för autistiska barn så dom får lida istället. Både på politisk nivå men även runt om internet och andra instanser i samhället.
Adhd/Add
Är ingen speciell gen, Adhd/Add uppstår från autismen om barnet får för mycket plötslig sensorisk input eller emotionellt frambringande upplevelser. Känslorna skruvas gradvis upp mer och mer för varje oförutsägbar händelse.
Dom som har de allra känsligaste sinnen i spektrumet har ett bättre skydd mot detta, då dom upplever världen så starkt att dom kan fly in i repetitiva beteenden och skärma av den starka upplevda oförutsägbara världen.
Men dom kan också utveckla Adhd trotts att dom har ett starkare skydd så att säga.
De som skiljer Adhd mot Add är att dom med Add har ett större ångestpåslag och tappar därför sitt "Go" mer.
Får man rätt behandling så att säga, som jag delvis pratar om i filmen, så behöver dom inte utveckla Adhd eller Add.
Dom med autism känner för mycket och ännu mer om dom utvecklar Adhd eller Add. Jag har Adhd och Asperger. När jag var liten så upplevde jag världen så enormt starkt att jag översköljdes med känslor och intryck. De blev så mycket att jag hade svårt att sortera vad som var vad. De leder då till att man får för mycket känslor och intryck att man inte klarar av att sortera allt och då blir de som fragment om sig själv och omvärlden man inte blir medveten om. Som hål i pusslet kan man säga. Om vi föreställer oss att pusslet är vårat medvetande. Jag skulle behövt en förälder som kunde förklara de så här och som kunde förklara att du känner och upplever för mycket. Därför ska du träna på att inte titta folk i ansiktet när du lyssnar eller pratar då du översvämmas av känslor och information att du klarar inte av att sortera allt. De leder till att vi hyperfokuserar på delar av allt vi upplever, då vi inte klarar att sortera allt.
Men om vi tar barnet eller den vuxna in i en filtrerad värld med lite oförutsägbar sensorisk input och låter den leva där under några år kan man få tid att sortera alla sina intryck och känslor och förstå hur man ska organiserar sig själv, för att sortera alla känslor och intryck och på så vis pussla igen dom hål i pusslet som uppstått. Genom tänkandet i en lugn miljö i en bostad. Min mamma hade ofta en ton i rösten av frustration. Eftersom jag upplevde världen så enormt starkt så blev de tortyr för mig. Att jag tillslut inte ville bry mig om att känna hennes frustration och avsaknaden av mjuk ton i ljudet i rösten. Jag mins när jag hälsade på en kompis mormor, hon hade så mjuk och kärleksfull ton i ljudet från hennes röst att jag kände i magen, åhh vad skönt de där är. De va som en knip i magen som tinades upp, av varma avslappnande känslor i magen. Men sen när jag kom hem igen så kom knipen och avsaknaden av min varma avslappnade känsla i magen till baka, igen. Jag hade under min uppväxt trotts människors missförstånd, i alla fall empati. Jag blev väldigt orolig för min lillebror och räddade han när han hängde fast, i basketkorgens nät och höll på att strypas av remmen från cykel hjälmen, som var anledningen att han hade fastnat hängandes i nätet. Jag blev enormt förälskad en gång när jag var 15. Så kär att allting gick i slowmotion i rusets initiala fas. Men eftersom jag översköljdes med så mycket känslor och intryck, fick jag inte andrum att hinna sortera alla känslor och intryck och lära mig att undvika titta i ansiktet, när jag lyssnar eller pratar, för att lättare fokusera på bara vad som sägs, och vad jag tänker och ska säga.
De blev så mycket intryck och känslor att jag inte förstod att de var så. Men nu idag har jag tränat på att använda mina autistiska strategier, för att klara sortera alla känslor och intryck, så jag kan fokusera på rätt sak och inte översköljas med för mycket intryck och känslor, som leder till hål i pusslet och en funktionsnedsättning. Jag har tack vare mitt andrum, förstått att jag är super empatisk och måste våga hålla min lugna, mjuka fina sida framme, den jag egentligen är, för att kunna navigera bäst. Empati är dels att rent logiskt kunna förstå hur någon annan upplever något, genom att flytta synvinkel in i den människan och se världen med dennes upplevda händelser. Men de är svårt, när man själv som ung inte förstod sig själv ens, av att inte klara av att sortera alla intryck och känslor och förstå sig själv. Men empati är också att känna andras känslor och om ens föräldrar eller förskola utsätter en i för barsk eller frustrerande ton i ljudet eller utskällning, bestraffning, så kan deras ton och vår upplevelse av händelsen, bli för stark, att orka känna den, att man tillslut ignorerar deras känslor för att stå ut med bördan, i från vår synvinkel, upplevda tortyrliknande känsla. Knipen i magen kommer då som skydd, som är så viktig att den får tinas upp av en mjuk, varm och lugn ton. För att jag med autism och Adhd, ska få fokus på hur varmt och skönt de känns att få känna kärlekens mjuka ton, så jag kan bli medveten om att använda den och inte stänga av den, med knipen i min mage.
De blir som en ond spiral, föräldern behandlar sitt barn omedvetet på fel sätt, där av frustrationen. Så barnet får större stress och ångest och blir mer funktionshindrad, föräldern får då tillslut frustration och ångest av att omedvetet behandla barnet fel. Ångesten och frustrationen som föräldern känner, ger sen barnet ännu större svårigheter och ännu mer stress och ångest. Man måste bryta den omedvetna negativa spiralen. Det gör man genom att hänga ett skynke över hyllan med alla leksaker, för att minska den visuella sensoriska inputen, låter inte sitt barn se på tv eller mobil för att minska emotionellt starka upplevda upplevelser och den sensoriska oförutsägbara upplevelsen som känns så starkt, då den upplevs enormt stark av det autistiska barnet och ännu starkare om Adhd eller Add har utvecklats. Man låter sen barnet få strikt speciell kost, för att minska stressen och ångesten som efterlångvarigt befinnande i föräldern och barnet, stör tarmarna hos barnet, så att dom tillslut inte klarar av att bryta ner vissa ämnen och så länge vi får i oss dessa ämnen så stör de direkt upp i hjärnan som leder till en fragmentarisk förståelse (hål i pusslet). Men slutar man få i sig dessa ämnen genom att följa en strikt glutenfri, soja fri, mjölkprotein fri kost, så klarar tarmarna av att bryta ner alla ämnen, så de dom inte klarade bryta ner, upphör att komma in i näringen och tarmarna. Då avtar störningen upp i hjärnan, så ångest och stress reduceras. Hjärnan och tarmarna direkt kommunicerar, hela tiden. När vi känner ångest så känner vi den i magen, men även i vårat medvetande (hjärnan). Sen låter man också barnet få vara hemma i lugn och ro och inte behöva gå ut i förskola (skolan kan ha samma effekt), där massor av sensorisk översköljande och emotionellt läskiga upplevelser händer, så som att bli plötsligt knuffad, eller biten, eller att något barn blir arg och skriker, eller att en fröken blir upprörd, eller att plötsligt starkt ljud kommer av att ett annat barn skriker till. Gör man då allt detta så får man en positiv spiral istället. Barnets ångest och rädslor minskar, barnet blir lugn i sinnet, barnet översköljs då inte av för mycket känslor och intryck, utan vänjer sig med den begränsade betydligt mer förutsägbara lugna miljön hemma och i den lugna lekparken nära hemmet. Då kommer barnet klara av att sortera alla intryck och känslor och får då de viktiga andrummet, så barnet klarar av att sortera alla känslor och intryck, som leder till en mer funktionell hjärna och pusslar igen hålen så att säga i pusslet. Förälderns ångest och frustration minskar då också eftersom barnet mår så mycket bättre och lugnar ner sig, så då får dom istället en symbios av positiv spiral.
Tänket löper sen vidare in vuxenlivet och det flesta som utvecklar Adhd, Add eller drag av dessa diagnoser, lever kvar med hål i pusslet, tack vare uteblivet andrum och bristande förståelse. Dessa hål i pusslet är områden som dom själva inte är medvetna om (fragment). Hålen kan individen börja täppa igen, betydligt tidigare, om individen får en diagnos, som också svarar på frågan varför en diagnos så tidig som möjligt, är så viktigt. Annars är risken väldigt hög att individen inte förstår sig själv i och med deras hål i pusslet och av att lägga för stor fokus på att försöka tro att individen är en neurotypisk samt försöker vara som en neurotypisk, de är då problemen kommer. Men om individen istället blir medveten om sin diagnos, ökar sannolikheten att de ska gå bra för dom, så att individen istället börjar förstå sig själv på djupet, då individen kan orkestra en större del eller till och med ett pussel utan hål och således navigera fram med en större förståelse om sin egen funktionsskillnad och med en mer funktionell hjärna.