Frimurarna bakom min rygg

Fattar ingenting - trots bra struktur i texten. Din kille vill gå med i frimurarna och det är ett jätteproblem för att ??? 

Att det är ett problem om han ljuger för dig ofta - det förstår jag. Men det andra, och varför du vill lämna honom - det framgår inte alls.

Och om barnet ska döpas kristet eller bli muslim är en sak, och där verkar han ju tolerant. Men har det något med frimurarna att göra? För att få gå med i frimurarna måste man tro på en högre makt, har jag för mig. Det spelar däremot ingen roll om man är muslim eller kristen - vad jag vet. 

Problemet ligger i att han inte sagt något + att det är dagen efter BM.

Om han vill gå med så fine. Dock känner jag inte så mycket för heliga sällskap. Det ligger mycket till grund i relationen till varför jag känner så.

Gällande religions delen menar jag på att jag inte får ett tydligt svar om han vill att hans barn ska döpas eller inte, ifall han är muslim eller inte. Jag kommer få bära hans svar och ?försvara? inför hans familj.

Om han inte vågar berätta för sin familj hur troende han är men ska gå med i ett slutet sällskap för herrar där grunden är kristen, vilket dom skriver på deras hemsida.

Det är klart jag reagerar att man som sambo har lätt för att ?ljuga? / inte säga något till sin partner om denna sekt. Men kan inte ta ett beslut om att döpas i kyrkan för att han inte är kristen. Får varken ja eller nej. Det ska vara mitt beslut.

Och varför jag vill lämna grundar sig mycket på lögner, svek, olojal. Men har ingen ork att ta upp detta i text nu. För mycket.!

Han kanske inte har sagt något eftersom han i nuläget inte vet om han kan vara med på mötet med anledning av ert barn nedkomst? Om barnet redan har fötts så kanske det funkar att han går på det liksom, men inte annars!

Att han inte kan bestämma om ert barn ska döpas i kyrkan har han ju helt rätt i! Det är förmodligen inte heller viktigt för honom eftersom han inte är kristen? Men är väl bra att han inte motsätter sig det om det är något som du gärna vill?

Gällande det första, absolut. Men han är väldigt duktig på att överdrivet upprepa vilka jobb-möten som är bokade och vilka personer som ska ta hans möten i hans plats då barnet kommer.

Låt säga att barnet kommer enligt beräknat. Skulle han då springa iväg på en invigelse som han inte ens berättat om dagen efter? Nej stopp stopp...

och även om barnet blir 2 veckor sent. Ska han iväg på en ingivelse, ljuga för mig vart han är? Jag förutsätter att han kommer att ljuga, annars hade jag redan hört om det. Dessutom har han nog gissningsvis ansökt om medlemskap tidigt då det inte sker på dagen att man får en kallelse. Du ska ha 2st som går i god för dig.

Att gå med i en sekt med kristen ideologi bakom min rygg är 100% glasklart beslutsfattande för honom.

Att ge ett svar om han vill, läs igen, han vill att hans barn ska döpas eller inte är svårt.

Dessutom, sitter och hånar i familjemiddagar att hans brorson blev döpt i kyrkan när pappan vill vara kristen. Men hans familj menar på annat.

Att det inte är viktigt för honom förstår jag. Jag förstår också att han är rädd att säga/ tycka något för att det ska nå hans föräldrar.

Problemet ligger inte om vårt barn ska döpas eller inte. Problemet ligger i att han inte säger något om detta, menar att han är muslim, går med i ?kristen sekt?, vill avstå sig alla religösa beslut, vill elda på andras religösa beslut. Jag är förvirrad.

Tycker nog att du överdriver en smula när du kallar frimurarordern för en "kristen sekt"!

Låter, oavsett, som att ni har ett komplicerat förhållande där han ljuger och smusslar med saker (enligt dig) och du inte litar på honom och förutsätter att han kommer fortsätta att inte berätta sanningen om vissa saker för dig (vilket är förståeligt om han brukar fara med osanning).

Du kan vara med i frimurarna som icke troende så förstår inte riktigt problemet där. Många av de som fått inbjudan är de som gett tillbaka något till samhället eller arbetar aktivt i frågor som gjort dem framstående samt inte har dåligt bagage.

[quote=80058963][quote-nick]CitronTulo skrev 2019-11-25 14:21:56 följande:[/quote-nick]Tycker nog att du överdriver en smula när du kallar frimurarordern för en "kristen sekt"!

Låter, oavsett, som att ni har ett komplicerat förhållande där han ljuger och smusslar med saker (enligt dig) och du inte litar på honom och förutsätter att han kommer fortsätta att inte berätta sanningen om vissa saker för dig (vilket är förståeligt om han brukar fara med osanning).[/

Ok. Ja kalla det för vad man vill. Därav mina situations tecken. Tror poängen gick fram iaf.

Slutet sällskap. Jag får inte veta. Jag känner att det far med osanningar.

Men till frågan. Hur ska man agera?

Bara rycka på axlarna och förbise? Eller ta upp (efter lögnen) varför han inte berättar. Eller bara göra slut (baserat på andra saker också).

Det är inget problem. Hade han velat varit med hade det varit helt fine. Så varför smussla om det?

Allt jag skrev var att ideologin var kristen som var viktigt att förstå då jag förklarade hans syn på familjens religon/ religösa beslut osv. Om han så vill bli hindu eller vad som så spelar det ingen roll för min del.

1: Frimurarna har öppnat upp sig och välkomnar även muslimer och judar i Sverige. Och i andra länder har det funnits frimurargrupper för muslimer och judar i många år. Så även om han skulle vara muslim så är han inte utestängd. De flesta ordnar är dessutom även om de kan ha ett religiöst ursprung vara ganska så sekulariserade idag vilket gör att många som inte bekänner sig till någon tro kan hitta en plats i dem ändå. En Orden är INTE en sekt... så det behöver du inte oroa dig för, det är däremot ett väldigt bra kontaktnätverk som kan hjälpa dig i livet på många sätt! 

2: Eller så tycker han faktiskt att du skall få besluta det, han kanske inte känner sig bekväm i att ta beslutet, eller så känner han att det inte är lika viktigt för honom som det är för dig. 

3: Detta kan jag relatera till, inte som gravid, men som barnet som föddes :-P Min far är med i Svarta Örns Orden (ett annat kristet ordenssällskap) och de hade ett stort möte när jag var 2 dagar gammal... Detta mötet gick han på. Då min mamma var uppvuxen med att hennes pappa var med i samma ordenssällskap (min morfar som fick med min far) så kände hon inte att hon kunde opponera sig för mycket. Tror inte hon tyckte det var ett större problem heller, jag var hennes andra barn och min syster var 14 så hon fick nog med hjälp ändå Låt honom inte lämna dig ensam utan någon annan måste vara med dig som kan skjutsa dig till sjukhuset om det är det som behövs, eller vara till hjälp om du hunnit föda. Och kräv att han har mobilen med sig och igång. Går inte det så får han vänta med att invigas helt enkelt. 

4: Många tror man måste vara mer hemlighetsfull än man måste. Iallafall i början. De tror att det är hemligt att de är med och hemligt när de träffas osv. Men de får snabbt lära sig att så inte är fallet. Jag är nu själv med i Svarta Örns Orden (de har öppet för kvinnor ) men även innan jag gick med visste jag precis när min pappa var där, och vet om att det är samma sak hos Frimurarna. Jag vet många som kommer på sitt första informationsmöte och tror att de nästan måste smyga in i vårt Ordens hus för att det tror att det är något så hemligt, och inte berättar för familjen om att de skall gå med.... Men snabbt får de veta att riktigt så hemligt är det inte Ok man kanske inte skriker om att man är med men man håller det inte hemligt heller, värre för då det var olagligt med slutna sällskap. Då krävdes det mer hemlighetsmakeri  

Det stora problemet är att du inte litar på honom. Du misstror honom så pass att du kollar hans mobil... Det är inte ett bra tecken. Du säger att du redan funderar på att lämna honom. Jag antar att det är mycket mer som gör att du inte litar på honom och jag förstår att detta blir lite droppen då. Lägg till gravid och hormoner i svallning.... Skulle jag vara dig så skulle jag ta ett djupt andetag och släppa det där med 4 månader, ta istället och gå till en parterapeut. Ni två behöver jobba på er... Och som sagt han kanske inte sa något inte för att han ville ljuga för dig men för att han fortfarande tror att han måste hålla det hemligt.... Jag skulle faktiskt ta tjuren vid hornen om det kändes jobbigt och berättat för honom att jag tittat i mobilen (han vet antagligen om varför du inte litar på honom...) och att jag hittat att han tänkte gå med i en orden och att initiationen var dagen efter beräknad BF och fråga honom hur han tänkt kring det, kanske han har en väldigt klar plan, kanske han till och med sagt ifrån om situationen muntligt (så du inte hittat det i skrift) och kanske allt är avhängigt på om du fött och hur du mår. Hur långt är det kvar till BF just nu? 

Tack för kloka ord och genomtänkta svar.

Osäkerhet finns, lögner finns och mycket grundar i att separera. Ja som du skriver blir det lite att bägaren rinner över.

Just det här med hemligheten så vet jag att han vet att det inte är hemligt att berätta. Han har berättat om sin vän som är med. Jag har frågat vad dom gör, om det är hemligt osv. Jag tror han har full koll på den biten. Eller så är det som du säger. Jag får vänta och se helt enkelt.

Om det hade varit ombytta roller och jag hade joinat en grupp utan att berätta vare sig det varit hemligt eller inte så hade jag känt, varför inte berätta. Och han hade tyckt det vore skumt och misstänktsamt.

Jo parterapi har jag funderat på. Tagit upp det också. Men han mår bra i värt förhållande. Jag gör inte. Han ljuger och har sig, jag inte. Känner lite varför jag ska försöka pussla ihop något när inte ens viljan att lyssna om jag mår bra eller inte finns. Därför går jag nog hellre. Det rör sig om rätt så mycket.

Som sagt var många tror att det är hemligare än det är, och att han berättat om sin vän är inte samma sak som att berätta att han själv tänkt gå med Dessutom, skulle du själv gå med i något sånt så avlägger man tystnadslöfte om vissa saker, de får inte berättas för någon som inte är medlem... Kanske han helt enkelt vill vara helt säker på att han inte sabbar sina chanser eller något...

Som sagt, era problem är helt andra än om han skall gå med i en Orden eller inte. Även om han mår bra så måste du sätta ner foten och kräva att han följer med på parterapi om du känner att det behövs. Jag antar att det hänt något som gjort dig osäker. Har själv varit i ett förhållande där otrohet var en faktor. Och det gick aldrig att återbygga förtroendet. Å andra sidan så slutade inte mitt ex att vara otrogen. Han bara "trodde" han blev bättre på att gömma det.... (han trodde bara det för jag kom på honom gång på gång.... på så idiotiska sätt.... ) men försökte flera gånger att förlåta honom men ja... det var ingen ide att försöka ens än gång... Så tänk noga på om du kan lite på honom eller inte. Och om du inte kan göra det så antar jag han vet varför (och att det inte bara hänger på gamla saker med något ex till dig, för din nuvarande kan inte betala för vad ett ex har gjort hur svårt det än är) och jag hoppas att han då om han vill fortsätta tillsammans med dig är beredd på att göra saker för att du behöver dem inte för att han tycker att han behöver dem... 
Lycka till