Syskon eller inte - hur bestämmer man sig?

Läs vad du själv skriver! Tvekar man så mycket som du/ni gör, så ser jag verkligen inte varför man ska skaffa ett till barn?

Det liv du beskriver att ni lever nu, låter fantastiskt! Ett till barn kanske saboterar allt, eller gör allt ännu mer fantastiskt. Ingen vet.

Det vi VET är att ert liv just nu är perfekt - frågan är om man vågar gå in och peta i det? Det finns ett talessätt som lyder -don?t fix what?s not broken-. Ni kanske helt enkelt ska vara nöjda med ert perfekta familjeliv och inte skaffa barn nummer två bara för att man -ska-.

Ni vet inte hur det barnet blir, ni vet inte hur ert förhållande påverkas, ni vet inte hur er relation till det befintliga barnet blir - ni vet inte ens om barnen kommer att älska varandra eller ens ha glädje och nytta av varann. Det är långt ifrån alla syskon som trivs ihop...

I er situation och utifrån det du beskriver, så skulle jag ALDRIG riskera något genom att skaffa ytterligare ett barn. Verkligen aldrig!

Om du läser vad du själv skriver, så inser du ganska snart att du innerst inne inte riktigt heller vill.

Well, njae... Det är långt ifrån alla syskon som trivs ihop.

Fler och fler väljer att bara skaffa ett barn, just för att den valmöjligheten finns numera, när man inte längre behöver föda 10 ungar för att vara garanterad en arvinge som överlever upp i vuxen ålder.

Att bara ha ett barn har enorma fördelar; man har tid, ork, pengar, plats, fler möjligheter, osv.

Jag ser ytterst sällan syskon hänga ihop utomhus. Oftast leker barn med sina egna respektive kompisar; barn1 har sina vänner och barn2 har sina vänner.

(Många väljer ju till och med frivillig barnlöshet, då drifterna för den moderna människan ser annorlunda ut. Människan är inte ett utdöende släkte).

Numera har vi val. Vi behöver inte leva upp till bilden av hur det ska vara. Vi är friare idag och det finns inga -ska- och -måste-.

I synnerhet då syskon inte alltid är så väldigt positivt.

Min vän står helt ensam, trots två syskon, efter att deras föräldrar gick bort. Syskonen struntar i allt och den enda som bryr sig är min kompis.

Jag och en annan kompis ställer upp och hjälper henne med att rensa, kontakta mäklare, sälja av saker, kontakta jurist, präst, osv.

Hennes syskon är ingenting värda i detta. De var bra vänner som barn, upp till strax innan tonåren. Men därefter har de inte haft så mycket kontakt.

TVEKAR man på ett till barn så ska man INTE skaffa ett till barn!

Och man ska absolut inte -skaffa ett syskon- utan det ska isf heta -skaffa ett till barn-.