Syskon eller inte - hur bestämmer man sig?
Jag och min man har en 2,5-åring och har innan han föddes alltid varit säkra på att vi vill ha minst två barn. Efter att han föddes har den övertygelsen dock blivit lite naggad i kanterna och vi kämpar just nu med att bestämma oss. Anledningen att vi ?stressar? är att jag är 38 och hade rätt svårt att bli gravid första gången (tog två år och både utredningar och ägglossningsstimulering etc) så vi har tiden lite emot oss och känner att vi vill komma fram till något rätt snart.
Jag har under de här 2,5 åren sagt att vi försöker få ett syskon om vi VILL. Vi ska inte skaffa ett till barn för vår 2,5-årings skull, och inte heller för att ?man ska?. Men nu har vi svårt att veta vad vi vill. Och hur gör man då?
Frågor vi just nu kämpar med:
- Ska vi ge upp allt det bra vi har just nu? Efter ganska tuffa första 18 månader med obefintlig sömn, kolik och krävande bebis har vi landat i ett rätt härligt familjeliv där vi enkelt kan få barnvakt när vi vill, kan träna/umgås med vänner etc när den andra har barnet. En bebis skulle vända upp och ner på allt det där och vi är rädda att vi varken skulle få tid för vår relation eller egna intressen, vilket vi värdesätter högt för att må bra både som partners och föräldrar
- Kommer vår relation palla två barn? Som ett resultat av en kämpig första tid fick vår relation en rätt ordentlig törn. Det har tagit både parterapi och tid att landa i något bra men vi upplever båda två att vi fortfarande är rätt sårbara och funderar på vad en till potentiell dränerande spädbarnstid skulle göra med oss.
- Vill vi ha mindre tid med vårt barn? Vi älskar båda att umgås med vår 2,5-åring och uppskattar verkligen att kunna ge allt fokus. Med en bebis skulle det ju se väldigt annorlunda ut.
Samtidigt är tanken på en till graviditet och förlossning jättelockande, jag älskade det första gången. Och ser jag vårt liv om sådär 3-5 år så känns det mysigt att se vår nu 2,5-åring med ett syskon. Hur ska man resonera? Är det någon som varit i samma sits och hur kom ni i sådana fall fram till något? Alla i vår bekantskapskrets tycker det är så självklart med syskon och förstår inte alls våra tveksamheter.
Alla tankar mottages tacksamt!