LVU efter rättegång - vad händer?

Det är sant att eran försörjningsplikt kvarstår. Det innebär att ni kan behöva betala underhåll för barnen, samt att barnbidraget överförs till familjehemmet.

Det sa de inte till oss heller.. men både pappan och jag fick betala fullt underhåll, vi var separerade. Annars vet jag inte om vi kommit undan med ett underhåll.

Det räcker inte med att man gör saker och försöker, det måste bedömas att barnen kommer få det bra.

Varsitt fullt underhåll, minns inte summan. Jag har inget underhåll längre heller då båda mina är vuxna idag.

Målet ska ALLTID vara att barnen ska kunna återförenas med sina föräldrar oavsett om placeringen sker enl. soctjänstlagen eller LVU. Soc ska alltid jobba med det i siktet och stötta föräldrarna i att förändra och klara sitt liv och föräldraroll så hemtagning blir möjlig. Sen är det inte alltid det fungerar p.g.a omständigheter som t.e.x missbruk, dålig självinsikt hos föräldrar, våld i hemmet mm.

Du tycks ju ha förståelse för att förändringar behöver göras vilket är en bra förutsättning och om ni lyckas med stöd göra dessa så är era möjligheter stora att få barnen tillbaka. Det finns även möjlighet att få stöd i hemmet om behovet finns.

Har ni möjligen erbjudits det stödet tidigare?

Innan man tar till drastiska metoder som omhändertagande så ska andra frivilliga möjligheter till stöd vara uttömda.

Be att soc är tydliga med vad ni behöver förändra för att kunna få tillbaka barnen.

Har ni inkomster?

Har ni några tankar om varför ni behövde få berättat för er att ni brast som föräldrar? Varför ni inte själva gjort rätt från början? Anledningen till att jag frågar är att barns behov förändras över tid och även om ni lär er vad barnen behöver nu och kan ändra på det, hur tänker ni att samma situation inte ska uppkomma igen när barnens behov förändras? Det är sånt ni behöver fundera på för det gör socialtjänsten.

Alltså förmågan att själv förstå vad barn i olika åldrar och situationer behöver framöver utan att någon ska behöva uppmärksamma att det brister först.

Brister gör vi alla vid enstaka tillfällen eller perioder i livet, men när det går så långt som till att man hamnar på utredningshem och det ansöks om lvu så är bristerna allvarliga. Det är bekymmersamt att det låter som om du förminskar problemen.

Vad är det för brister som socialen menar att ni har egentligen?

Socialen anser uppenbarligen att det är allvarligt, annars hade de ju inte velat omhänderta barnen enligt LVU.

Det kan vara allvarligt men inte akut - det har du flera gånger fått förklarat i tråden.

Att din advokat säger att hen inte anser att det är allvarliga brister spelar ingen större roll. Det är inte advokaten som beslutar om det blir LVU eller inte. Det är bara hens åsikt, baserat på sin erfarenhet. Det betyder inte att rätten kommer att hålla med.

Vad exakt är det socialen anser att ni brister i egentligen?