Din advokat säger det som förväntas av en advokat. Vi får hoppas att hon får rätt men du måste ändå ställa in dig på att det kan bli ett lvu. Mycket få lyckas få rätt mot soc.
Men hur började allt egentligen? Hur kom soc in i bilden från början?
Nej du har skrivit att ni varit på utredningshem men inte hur allt har börjat? Hur soc kom in i bilden har du inte sagt något om? Var det någon t.e.x förskolan som gjorde en orosanmälan? Soc kommer ju inte och knackar på dörren till alla familjer.
Ber om ursäkt. Såg nu när jag gick tillbaka.
Nu hoppas jag att allt blir till det bästa för dig och din familj oavsett vad det blir för utslag. Blir det ett lvu så får ni jobba på att få bukt med de brister som soc anser att ni har så att ni får tillbaka barnen. Då ska ni kräva att få den hjälpen ni behöver av soc för att nå dit och kunna återförenas. Målet när man omhändertar barn ska alltid vara att familjen ska återförenas så snart som möjligt.
Varför yrkar soc på LVU trots att ni är överens om en SOL placering?
Vad sorgligt att läsa om att du blivit misshandlad under uppväxten och att din familj inte bryr sig om dig! Inte så konstigt att du har vissa problem med det känslomässiga. Blir ledsen när jag tänker på att det kanske var du som hade behövt insatser via soc som liten, kanske en kärleksfull stödfamilj. Hoppas verkligen att du kan få det stöd du behöver du för att bearbeta din barndom.
Hoppas att du och din partner är öppna för att ta emot den hjälp och stöd som finns att få. Tyvärr är det oroande att du skriver en hel del negativt om socialtjänsten och är väldigt positiv till postare i tråden som skriver negativt om soc. Det är inte en jättebra grundinställning när ens barn är föremål för insatser från soc. Socialtjänsten gör mycket bra också, tänk på att på forum på nätet är det oftast de som är missnöjda som postar absolut mest eftersom de som det gick bra för inte har samma behov av att diskutera sina upplevelser.
Hoppas domstolen tar det beslut som är det bästa för era barn!
Jag tycker tvärtom att TS är ganska ödmjuk inför soc olika förslag, tex har hon ju samtyckt till både utredningshem och fosterhemsplacering. Så jag tycker inte hon är så negativ som många andra är här på fl.
Men håller verkligen med om att ett tidigare stöd till TS hade kunnat ändra mycket. Så sorgligt med barn som far illa, och vuxna som kommer ut i vuxenlivet mer eller mindre dåligt rustade känslomässigt :(
Du har rätt i att TS har samarbetat med socialen och deras förslag på åtgärder och det är väldigt bra. Tänker mer på hur hon uttryckt sig om soc i diverse inlägg i tråden. Men absolut, du har rätt, särskilt som TS själv insett att familjehem är det bästa för barnen, det är nog inte alla som kan komma till den insikten.
Vi får hoppas TS får stöd nu och kommer kunna ge sina barn ser hon själv inte fick.
Advokaten ser ju sådana här fall hela tiden, så det är väl inte allvarligt i jämförelse med andra fall som han sett - typ omedelbart omhändertagande med hjälp av polis för att barnen är halvdöda. Har man aldrig varit utsatt för soc, så studsar man såklart inför bara orden "utredningshem" och "LVU", och tänker att det måste vara fruktansvärt allvarligt. Men allt är relativt!
Absolut, jag håller med om att allt är relativt. Har personligen svårt att tänka mig något allvarligare än just LVU, förutom att mina barn skulle bli allvarligt sjuka, så det är väl därför jag har svårt att förstå att TS inte ser LVU som allvarligt. Jag förstår att det finns värre fall där barnen måste tas omedelbart, men nog är det ack så allvarligt, oavsett vad advokaten säger.
Det här var en sorglig tråd. Två föräldrar som är helt oförmögna att ta till sig information, förstå barnens behov, förstå rättsprocessen. Två föräldrar som inte förstår vikten av att vara med på rättegång om LVU för att de inte får dagis den tiden och inte gör någonting alls för att själva lösa situationen. Bara pappan går och han vet inte riktigt vad som sagts sen. Mamman är med på telefon men vet inte heller riktigt vad som hände. Det man får intrycket av är ju föräldrar som faktiskt inte kan ta hand om sina barn, som tycker att må dåligt är skäl för att helt sluta kämpa för barnen. Hur skulle ni gjort om barnen blev allvarligt sjuka? Må dåligt så man inte orkar vara med på sjukhuset? Inte ha barnvakt så man kan inte ta barnet till sjukhuset? Det man får känslan är ju faktiskt att ett lvu är det enda rätta. Folk tassar lite på tå i tråden men ärligt talat: ni kan ju faktiskt inte ta hand om era barn. Klart soc kan göra misstag men ni verkar ju inte reagera trots utredningar, utredningshem, rättegång, lvu. Det låter inte som att ni klarar att vara föräldrar. Högt blodtryck som du nämner lever jättemånga med. Det är inte något som normalt gör att tillvaron rasar så att barnen inte kommer till skolan.