LVU efter rättegång - vad händer?

Det är en sak att ha alla handlingar men det kan vara en helt annan sak att läsa och förstå vad som menas med det som står (oavsett om det är sant eller ej)

Det är bra om man kan ha någon att bolla med, då kan det vara lättare än om man ska göra det ensam.

Med detta sagt vill jag av erfarenhet ändå säga att det är i handlingarna som detta ärende avgörs, och det är en klar fördel om man lyckas plöja igenom dessa och visa på vad som kan vara fel, missuppfattningar och lögner samt se om det finns områden där man själv kan förbättra sig för att på så sätt ta bort skäl för LVU.

Jag önskar Er all kraft att ta Er igenom detta och komma ut stärkta på andra sidan

Vad menar du är osant? Du startade tråden i utgångsläget att du inte mäktade med att gå på förhandlingen. Vilket du heller inte gjort för att du påstår att ni inte får ha barn på dagis av den anledningen, vilket alla naturligtvis förstår är rent påhitt. Och du har alldeles nyligen berättat att du inte ens tagit dig för att läsa utredningen vilket man naturligtvis måste göra inför en förhandling för att kunna bemöta de farhågor som socialtjänsten framför. Återigen för att det var för jobbigt. Om man inte klarar av dessa basala saker så är det nog mycket annat man inte heller fixar i livet. Verkar vara enormt mycket fokus på dig och vad du känner men ingenstan pratar du om barnens behov. Bara en sån sak att du säger nej till att placera barnen hos människor som de känner. För att du har en kinflikt med dom säger att ditt fokus hela tiden är dina egna behov snarare än att kunna fokusera på vad som är bäst för barnet och vilka behov de har. Det är bara du du du...

Du måste skilja på akut och allvarligt. Är det akut risk gör man ett omedelbart omhändertagande. Men risken är alltid allvarlig om man ansöker om LVU, även om det inte är akut.

Och då hade det ju varit jättebra för dig att kunna ta upp sånt som inte stämde vid förhandlingen... men nej, du orkade ju inte läsa ...

Jag kan inget om LVU, Däremot blev vi kallade till soc för ett möte då en i personalen gjorde en orosanmälan utan att berätta det för oss, hon sa till oss på BB om det var okej att hon ringde dem och berättade att vi fått barn eftersom jag går på en behandling för ett tidigare missbruk. Och att det inte var tal om en orosanmälan utan att vi kommer bli uppringda för att fråga om vi behövde stöd med barnet vilket vi inte behövde men hon sa att det var frivilligt och bara om vi ändrade oss senare så kunde vi om vi ville tacka ja till stödinsatser. Detta gjorde mig oerhört obekväm och jag tycker det är så äckligt att vårdpersonal har sådana fördomar om oss som faktiskt tagit tag i vårt missbruk för länge sedan och går på en behandling där man får medicin och stöd för att inte återfalla i missbruk.

Ett par veckor senare dimper det ner ett brev att vi blivit orosanmälda av denna barnmorska där det stod att det inte var något fel på anknytningen till bebisen men att jag var trött på BB (snittades och bedövningen tog inte, fick enorma smärtor och kunde inte resa mig ur sängen utan hjälp av personal eller sambo de första två dygnen, fick ingen smärtlindring). Låg inne på BB i ett familjerum i en vecka och sov kasst då jag inte kunde ligga på sidan som jag var van vid utan fruktansvärd smärta, blödde dessutom enormt mycket och det gjorde mig också trött). Vi gick på mötet och fick svara på dumma frågor såsom vilka biverkningar min medicin har, jag svarade sanningsenligt att den enda biverkningen är att jag kan bli lite förstoppad ibland. De avskrev ärendet, men två veckor senare dimper det ner ytterligare en orosanmälan från samma sugga där det helt plötsligt står att jag har anknytningsproblem och eftersom det var två anmälningar som kom in (vårdpersonal har rätt att få reda på om deras anmälan leder till utredning eller ej och jag förstår att denna hagga ville att vi skulle utredas). Vi gick med på en utredning då vi inte har något att dölja och det kändes så jävla kränkande att bli påtvingad besök av främlingar som synar allt man gör och misstolkar minsta lilla skitsak med flit. Efter utredningen blev vi erbjudna att gå på Trygghetscirkeln eftersom jag vid ett tillfälle hade skämtat om att vår bebis som var två månader vid tillfället hade redan dragit katten i svansen och visade en gullig bild. De tyckte att det tydde på att vi inte förstod att en tvåmånaders bebis inte medvetet kan dra en katt i svansen - vilket vi givetvis förstod! Det var bara en gullig bild och ett litet skämt. Vid ett besök tyckte de att min sambo var glansig i ögonen och vi tvingades lämna urinprov - vilket var negativt. Vid uppföljningsmötet sa vi att de faktiskt anklagade honom för att se påverkad ut, vilket soctanten nekade till. Som tur var så var mina föräldrar med när hon sa detta och sa att det sa du faktiskt och då blev hon tyst. Vi gick med på att gå på Trygghetscirkeln och fick toppbetyg av hon som höll i det.

Utredningen lades då ner och när vi fick hem papperna var både jag och min sambo så ledsna och arga när vi läste alla lögner. Rena lögner! Vi kunde bara läsa ett stycke i taget och fick lägga ner papperna för att vi kokade. Sedan ta ett stycke till, lägga ner dem, osv.

Vi orkade inte rätta alla felaktigheter eftersom det kändes lönlöst då i princip allt som stod i dem var rena lögner och missuppfattningar. Vi ville bara bli av med dem eftersom det störde vår första tid med vår bebis och vi ville inte förstöra mer tid och få mer ångest.

Önskar er all lycka! Kram

Förstår du att det fortfarande kan vara allvarligt även om det inte är akut? Förstår du skillnaden?

Det är väl jätteallvarligt att de vill ha LVU, även om det inte är så akut att de tar barnen omedelbart!

Så ni har varit på utredningshem och nu idag varit i rätten inför LVU, och det är inte allvarligt?

Ja vi har varit på ett utredningshem i 8 veckor. Inte allvarligt enligt advokaten

Jag hoppas att ni förberett er ordentligt mentalt på att advokaten har fel. LVU är ytterst allvarligt.

Men snälla du förstår du verkligen inte att samhället endast tvångsomhändertar barn om det finns allvarliga brister i omsorgen? Lvu innebär att samhället ( soc ) tar över all bestämmanderätt över era barn. Så länge barnen är under lvu ( vilket ska omprövas var 6:e månad ) tar soc alla beslut om skola, umgänge mm.

Att de inte omhändertar era barn akut innebär att de inte anser barnen i akut fara det vill säga inte utsatta för misshandel, övergrepp mm.

Men du måste förstå att inget barn blir omhändertaget med hjälp av lvu om de inte anser att det finns allvarliga omsorgsbrister.