Det yngsta barnet är 1,5 år.
Om 1,5 år har det barnet varit en viktigare del av sitt liv i en annan familj och rotat sig där. Är det bra för det barnet att ryckas upp igen då. Hur sannolikt är det att det kommer ske?
Det kanske är så att TS har en insikt om att barnen har det bättre hos någon annan? Därför tänker hon inte överklaga.
Men varför skaffar man då fem barn? Eller så kanske insikten kom med det femte barnet?
Eller så är det bara så att TS hr mycket dåligt självförtroende, trycker ned sig själv, men är faktiskt inte en så dålig förälder för sina egna barn?
Jag har ingen aning och tycker inte att jag utifrån denna tråd kan döma om TS är en bra eller dålig förälder för sina barn. Tycker du verkligen att du kan göra den bedömningen? Kan du peka på vad du grundar det på?
Absolut finns en oro, och ts har inte påstå något annat.
Hon är tvärtom insiktsfull och är helt med på att barnen behöver flytta TILLFÄLLIGT tills föräldrarna lyckats vända sina beteenden till det bättre.
Så illa kan det heller inte vara få de två äldre barnen inte är föremål för soc.
Som sagt, LVU är inte nödvändigt om allt lika väl kan utföras via SOL.
Det är det jag vill säga.
Vad och hur måste det visas upp så att barnen kan komma hem?
Kommer de hem på dagen när TS kan visa vad soc vill se?
Vilket är samhällets sätt att våldta en själ.
Soc har många liv på sitt samvete, både barn som omhändertagits och deras föräldrar har valt att ta sina liv.
Det är nämligen soc som bestämmer när de ens får träffas. Sochäxor som ibland knappt själva är torra bakom öronen.
Fast så är det inte varit i ts fall, dessutom är hennes två äldre barn inte omhändertagna.
Jag har inte påstått att ts inte har en del att jobba på.
Det har hon inte gjort själv heller.
Och vad hemskt att hon väljer att se det positiva, det lilla som erbjuds, i situationen. Verkligen.
Min personliga åsikt är att det alltid är värt att utnyttja sina rättigheter, som t ex att överklaga en dom. Det, om något, är att verkligen strida för sina barn.
Inte undra på att hon lämnat tråden... med inlägg som dina.
Du har fel.
Du kan omöjligt vara en soctant.
Så sluta tjafsa då.
Skulle någon försöka ta ifrån mig mina barn så skulle jag strida med näbb och klor! Det är en instinkt man som mor besitter när ens barn är hotade.
Att man ska behöva gå emot en naturlig instinkt för att soc ser det som bäst är ju riktigt illa från samhällets sida. Man ska få ta strid för sina barn utan att anklagas för det.
Det är ju pga av att soc tanter tänker som dig som resten av samhället inte gillar er. Lätt att sitta och peka finger när det inte gäller dig själv. Om soc skulle införa lite mer rättssäkerhet i sitt system så skulle saker se bättre ut. Men nuförtiden så agerar ju en 20 årig socinom, utan erfarenhet/egna barn, Gud mellan varven.
Men exakt alla föräldrar brister mellan varven i sin föräldraförmåga! Ingen är perfekt.
Om socialen endast gjorde ingripanden där det behövdes så skulle vi inte behöva den här diskutionen alls! Så det bör börjar med att rättsäkerhet införs inom socialtjänsten, och dom inte längre får agera GUD.
Problemet uppstår när barn omhändertas på vaga grunder. Då ska man som förälder tvingas gå emoet alla instinkter, och kuva sig för en socialtant. För anors mister man barnet för gott. Så även om man vet att soc har fel, man är en bra förälder, så tvingas man säga "jo ni har rätt, jag brister i min roll som förälder". Någonsin tänkt på det?
Dom som slåss mest för rätten till sitt barn ör dom som ni högst sannolikt bedömt fel. En knarkare, missbrukare kommer inte sätta mycket energi på att få tillbaka sitt barn, så länge dom missbrukar. Men en förälder som skriker sig hes, går till tidningen, sätter pengar på en advokat...det är högst sannolikt en bra förälder som ni hoppat på. Sedan har vi gruppen som är så rädda för er makt så dom gör vad som helst för att tillfredaställa er, i tron om att det är ända sättet att få tillbaka barnet.
Och att dra in bibliska händelser år 2019 som soc handläggare låter helt sanslöst.
Vi stenar inte folk längre, slänger inte dom i lejongropar, och dom förvandlad inte till sten. Och visst, om det för en mamma handlar om "ditt barn dör, eller så får någon annan ditt barn", då tror jag dom flesta backar. Men även i Salomon så var mamman inte villig att ge sitt barn till den andra kvinnan, INNAN valet blev mellan dött barn eller den andra får det.
Och vidare i Salomon då fick mamman barnet! Så du kan ju inte dra liknelsen bara halva vägen!
Men exakt alla föräldrar brister mellan varven i sin föräldraförmåga! Ingen är perfekt.
Om socialen endast gjorde ingripanden där det behövdes så skulle vi inte behöva den här diskutionen alls! Så det bör börjar med att rättsäkerhet införs inom socialtjänsten, och dom inte längre får agera GUD.
Problemet uppstår när barn omhändertas på vaga grunder. Då ska man som förälder tvingas gå emoet alla instinkter, och kuva sig för en socialtant. För anors mister man barnet för gott. Så även om man vet att soc har fel, man är en bra förälder, så tvingas man säga "jo ni har rätt, jag brister i min roll som förälder". Någonsin tänkt på det?
Dom som slåss mest för rätten till sitt barn ör dom som ni högst sannolikt bedömt fel. En knarkare, missbrukare kommer inte sätta mycket energi på att få tillbaka sitt barn, så länge dom missbrukar. Men en förälder som skriker sig hes, går till tidningen, sätter pengar på en advokat...det är högst sannolikt en bra förälder som ni hoppat på. Sedan har vi gruppen som är så rädda för er makt så dom gör vad som helst för att tillfredaställa er, i tron om att det är ända sättet att få tillbaka barnet.
Och att dra in bibliska händelser år 2019 som soc handläggare låter helt sanslöst.
Vi stenar inte folk längre, slänger inte dom i lejongropar, och dom förvandlad inte till sten. Och visst, om det för en mamma handlar om "ditt barn dör, eller så får någon annan ditt barn", då tror jag dom flesta backar. Men även i Salomon så var mamman inte villig att ge sitt barn till den andra kvinnan, INNAN valet blev mellan dött barn eller den andra får det.
Och vidare i Salomon då fick mamman barnet! Så du kan ju inte dra liknelsen bara halva vägen!
Du skulle bli förvånad över hur många soc tanter som älskar att få känna sig viktiga. Att omhänderta ett barn ger socctanten uppmärksamhet under en period. Hon får vara viktig hos chefen/kollegor/under rättegång.
Jag tror det är här skon klämmer varför soc har så svårt att medge att dom gjort en felbedömning. För samma tant som fick känna sig sååå viktig, kommer då att bli allt annat än hyllad av chefen/kollegir eller tingsrätten.
Jag sa inte att man blir populär. Jag sa att man får känna sig viktig. (Man får diskutera allvarliga saker, verka kunnig, skryta om sin utredning mm. Sedan får man vara den "sakkunniga" i tingsrätten som domare lyssnar på. Inte populär, men viktig.
Jag borde låta bli att delta i tjafs i TS tråd det är sant. Borde inte lägga mig på samma nivå när TS bett om att tjafset ska upphöra. Ber TS om ursäkt. Ibland är det svårt när man läser såna uppenbara tokigheter, men jag ska låta bli att reagera framöver. Om någon fortsätter att försöka vilseleda TS så förbehåller jag mig dock rätten att lägga mig i.
Vad det gäller ?tjafs? kan nog varje läskunnig människa i tråden rätt tydligt se vilka som hållit sig sakliga och vilka som kommit med helt galet hatiska och paranoida anklagelser och personangrepp så det är inget jag behöver påpeka.
Men som sagt. Ursäkt till TS att jag för en stund bidrog till den ickeproduktiva diskussionen.