LVU efter rättegång - vad händer?

Ja jo, självklart så ser det väl alltid bättre ut att man närvarar i rättegången men det behöver ju inte betyda att man inte bryr sig om sitt barn mer eller mindre om man t ex väljer att inte delta? Visst jag förstår din poäng angående att det ser bättre ut om man närvarar!

Tack det ska vi verkligen tänka på och vi har ju också en väldigt bra advokat som jag känner sen tidigare då hon hjälpt mig med andra fall i livet, så vi ger inte upp.

Ja vi kommer att ha möten med våra advokater under eftermiddagen idag och vi kommer att ta hjälp av henne + vissa henne alla mejl och andra bevis som kan vara till vår hjälp inför rättegången men även så kommer vi också att tala en hel del för oss själva men du har helt rätt i att våra advokater kommer att vara till stor hjälp för oss. Vi har en advokat var och barnen en

Onödigt skrivet av dig! Vi har lyssnat på mängder av råd gällande att överklaga eller inte, och vi skiter väl inte alls i dig enbart för att vi har valt att vi inte vill överklaga? Vi kan väl ta våra egna beslut och såna fall så kan du ju förklara för oss vad som skulle gynna att överklaga och på så sätt motarbeta socialen? Det är väl redan allvarligt i detta läget så vi vill ju att du isåfall förklarar närmare kring varför vi isåfall ska överklaga?

Det yngsta barnet är 1,5 år.

Om 1,5 år har det barnet varit en viktigare del av sitt liv i en annan familj och rotat sig där. Är det bra för det barnet att ryckas upp igen då. Hur sannolikt är det att det kommer ske?

När du läser i denna tråd och får någon slags blick över hur situationen hos TS sett ut. Känner du då inte alls en svag oro för att barnen nog haft det ganska dåligt hos TS? Tycker du det låter som att TS kunnat ta hand om barnen på ett bra sätt?

Fast det kanske är nödvändigt. TS kanske tar hem barnen om ett par veckor, missköter sina barn, får nya anmälningar och så fortsätter det hela. TS har i tråden visat att hon inte klarat att närvara vid en rättegång, att hon inte förstår barnens behov, att hon inte ser att barnen rimligtvis är påverkade dels av bristen på omsorg, dels av separationen från föräldrar och syskon, samt nya familjer. TS har pratat om förflyttningen till familjehem utan att med ett ord nämna barnens reaktioner och blir positivt överraskad över att få en bild på barnen på sms som om inte hon borde sitta på nålar varje minut för att få reda på hur de har det. TS är svävande när det kommer till varför de faktiskt fått barnen placerade och är inte emot själva placeringen. Hon anser själv att det är det bästa för barnen. Det säger en del.

Är du säker på att det för barnens del är bättre att fortsätta bo med TS medan hon jobbar på det hon behöver jobba på? Hon har fem barn och har varit på utredningshem med både äldsta och yngsta barnen. Är det en ren slump eller kan det vara så att hon faktiskt inte är lämplig förälder? Det finns barn som far illa även när föräldrarna vill väl. En del klarar helt enkelt inte av det. Ska man aldrig se till barnens bästa, bara föräldrarnas?

Soc oroar sig uppenbarligen över att TS kommer ändra sig plötsligt, inte sköta möten osv. TS har flera gånger i tråden skrivit om hur hon inte kan närvara på rättegången, skött möten ?om hon inte varit sjuk? osv osv. Det är inte en djupt oroad förälder vi ser utan en förälder som faktiskt inte förstår hur allvarligt detta är. TS har dock sagt att hon inte tänker överklaga - varför respekterar du inte detta? Det kanske är helt rätt beslut med tanke på att TS har en hel del annat att ta itu med gällande barnen. Hon har ju inte klarat att närvara på rättegången så varför tror du hon skulle orka med ett överklagande? Ska hon lägga den lilla energi hon antagligen har på en rättsprocess hon inte kommer klara av att närvara vid istället för att jobba på sin känslomässiga anknytning till sina fem barn?

Att låta bli att strida kan också vara en kärlekshandling gentemot sina barn. Inte minst kan det också vara strategiskt rätt att tänka lite mer långsiktigt istället.

Det är min bestämda åsikt.

TS har förövrigt undabett sig tjafs i sin tråd.

Tänker absolut inte tjafsa om vad någon tror att jag jobbar med.

Däremot tycket jag det känns viktigt att stötta TS i att hon fattat ett bra och kärleksfullt beslut genom att låta bli att överklaga då hon pressas av andra att göra en överklagan fast hon inte vill och anklagas för att inte vilja kämpa för sina barn.

Ts väljer en klok väg att kämpa för sina barn genom att inte överklaga och istället så fort som möjligt istället fokusera på det förändringsarbete som behöver ske. Det ska hon respekteras för.

Ne...mamman var inte berädd på att se sitt barn dö! Är en viss skillnad!

Fantasifullt scenario onekligen.

Hon verkligen bevisar att dom fördomar vi har om soc är sanna. Hon ger sig aldrig, och har aldrig fel..(som soc tanter...dom ger sig aldrig och har aldrig fel..)

Hon verkligen bevisar att dom fördomar vi har om soc är sanna. Hon ger sig aldrig, och har aldrig fel..(som soc tanter...dom ger sig aldrig och har aldrig fel..)