Inlägg från: Anonym (Stina) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Stina)

    LVU efter rättegång - vad händer?

    Det här var en sorglig tråd. Två föräldrar som är helt oförmögna att ta till sig information, förstå barnens behov, förstå rättsprocessen. Två föräldrar som inte förstår vikten av att vara med på rättegång om LVU för att de inte får dagis den tiden och inte gör någonting alls för att själva lösa situationen. Bara pappan går och han vet inte riktigt vad som sagts sen. Mamman är med på telefon men vet inte heller riktigt vad som hände. Det man får intrycket av är ju föräldrar som faktiskt inte kan ta hand om sina barn, som tycker att må dåligt är skäl för att helt sluta kämpa för barnen. Hur skulle ni gjort om barnen blev allvarligt sjuka? Må dåligt så man inte orkar vara med på sjukhuset? Inte ha barnvakt så man kan inte ta barnet till sjukhuset? Det man får känslan är ju faktiskt att ett lvu är det enda rätta. Folk tassar lite på tå i tråden men ärligt talat: ni kan ju faktiskt inte ta hand om era barn. Klart soc kan göra misstag men ni verkar ju inte reagera trots utredningar, utredningshem, rättegång, lvu. Det låter inte som att ni klarar att vara föräldrar. Högt blodtryck som du nämner lever jättemånga med. Det är inte något som normalt gör att tillvaron rasar så att barnen inte kommer till skolan.

  • Anonym (Stina)
    Anonym (Anonym1) skrev 2019-12-01 10:52:17 följande:

    Men va?! :'( oj detta lät inte alls roligt att höra att LVU är så hemskt. Nu fattar jag varför alla vill ha bort LVU...


    LVU handlar om att barnen anses ha det så dåligt hos sina föräldrar att det är bättre att främlingar tar hand om dem. Det är ingen avlastning för föräldrarna, inte ett litet andrum. Så ja, det är klart det är hemskt. Och det är klart att man inte kan sätta ett datum då de ska hem igen utan att föräldrarna visar att de verkligen förändrat sig. Du verkar inte inse att detta är ett katastrofalt betyg på er föräldraförmåga och då är ni ändå två vuxna som skaffat 3 barn på 5 år. Du verkar inte ta in att hur man än vrider och vänder på detta så är era barn de stora offren. De kommer alltså placeras hos främlingar. De rycks upp från sin tillvaro. Det är fruktansvärt och något som bara anses nödvändigt om hemmet är mer fruktansvärt. Inte en enda gång i tråden har du nämnt hur barnen kommer känna det. Hur din 1-åring ska förstå vad som händer. Hur detta kommer prägla resten av deras liv.
  • Anonym (Stina)
    Anonym (Anonym1) skrev 2019-12-03 19:35:24 följande:

    Självklart så vill ingen förälder lämna bort sitt/sina barn till någon annan, men när man måste göra det pga olika anledningar, så vill man ju barnens bästa och att dom ska få komma till en familj som kan ge dom allt dom behöver tills man själv ändrat på det som t ex socialen vill se ändring på och tar hjälp osv.

    Om ni själv skulle vara med om en sån här sak så skulle ni nog själva förstå hur ont i hjärtat det gör när man snart vet att barnen kommer att flytta :'(


    TS, det är nog detta som inte riktigt märks i det du skriver. Du verkar inte riktigt reflektera över att dina väldigt små barn blir separerade och placerade på oviss tid hos främlingar. Du verkar inte fatta att vad du än känner i detta så är det 100 ggr värre för dem. Du verkar inte riktigt kunna förklara vad det är du måste ändra på eller hur du ska göra det. Du verkar lite känslomässigt frånkopplad ja. Får du någon hjälp av socialtjänsten med detta? För om det är vad de anser vara det stora problemet så är det ju faktiskt rätt svårt att bli mer känslomässigt bunden till barnen när du inte kommer ha dem hos dig. Har ni kommit överens om något umgängesschema?
  • Anonym (Stina)
    Anonym (Anonym1) skrev 2019-12-03 22:03:54 följande:

    Jasså det säger du? Så du påstår att föräldrarnas hälsa och välmående inte är viktig och att man enbart bryr sig om sig själv för att man gråter när man snart ska gå igenom någonting som INGEN borde få uppleva? Självklart så tänker vi på barnen, före oss själva och det är ju därför denna överflytt ska gå så smidigt som möjligt, så att barnen är 100% trygga där INNAN dom flyttar!

    Att du som "socialsekreterare" inte har någon som helst uppfattning hur det är för en förälder att genomgå en utav deras livs värsta mardrömmar, får mig verkligen att bli rädd hur socialtjänsten arbetar i dagens samhälle. T om våra socialarbetare i denna kommun BRYR SIG om hela familjen och jobbar för att ALLA ska må bra och vara trygga i en familj så att barnen en dag får flytta hem igen! Lägg ner nån gång


    Men varför pratar du så mycket om att du gråter? Det är ingen som inte har förståelse för att du gråter. Ändå tar du hela tiden upp det som att det var något som folk klagade på.

    Du pratar om dina barns LVU som om det handlade om att skola in på en ny förskola. Att det ska bli så smidigt som möjligt. SJÄLVKLART gör man det så smidigt man kan men du verkar ha noll känsla för att dina barn faktiskt kommer gå igenom något riktigt hemskt för att ni föräldrar brister så allvarligt. Hur förbereder ni barnen på detta? Hur förbereds de barn som bor kvar hos er varannan vecka? Hur ska ni rent konkret ändra på det soc menar ni måste ändra? Det låter helt enkelt väldigt distansierat, som om du inte en sekund tänker på att barnen kommer lida hundrq gånger mer än du själv. Förstår du det?
  • Anonym (Stina)
    Anonym (Vann över soc!) skrev 2019-12-14 10:06:43 följande:

    Precis så, och då bedöms barnets bästa att bo kvar.

    Barnet kommer inte ens ha några minnen av att ha bott hos sina föräldrar.

    Att inte överklaga och finna sig i situationen är verkligen att skjuta sig själv i foten.

    Deg går att vinna över maniska soctanter, jag har själv gjort det.


    När du läser i denna tråd och får någon slags blick över hur situationen hos TS sett ut. Känner du då inte alls en svag oro för att barnen nog haft det ganska dåligt hos TS? Tycker du det låter som att TS kunnat ta hand om barnen på ett bra sätt?
  • Anonym (Stina)
    Anonym (jur) skrev 2019-12-14 11:44:38 följande:

    Det största problemet med socialtjänsten är att det är en verksamhet i total avsaknad av rättssäkerhet vilket gör att det blir känslor och godtycke hos enskilda som arbetar inom denna verksamhet som kommer att styra andra människors liv på ett sätt som är så ingripande att UNICEF referera till det som det absolut grövsta ingreppet i en människas liv.

    Och dessa livsomfattande beslut görs många gånger av mycket unga och oerfarna socialsekreterare som till och med ofta inte själva har erfarenhet eller utbildning i frågor som rör barn.

    Det finns garanterat barn som far illa hos sina biologiska föräldrar, vilket även UNICEF har med i bedömningen när man säger att barn får det sämre i samhällsvård i jämförelse med att vara tillsammans med sitt rotsystem.

    Nu kommer det säkert från visst håll att skrikas om sidhänvisningar, och för att föregripa det så hänvisar jag till det digra materialet hos UNICEF då det inte är något problem att för den som så önskar läsa dessa tämligen omfattande rapporter rörande detta ämne.


    Du har säkert rätt på vissa punkter. Har jobbat med jurister som undervisat blivande socionomer och blivit mörkrädda. Taskiga värderingar, bristande livserfarenhet och bristande förmåga att förstå grundläggande rättssäkerhet. Signaturen soc i denna tråd har skrivit bra saker men även jag reagerade kraftigt mot att hon ifrågasatte en medborgares rätt att överklaga en dom. Detta att tro att socialtjänsten står över lagen är allvarligt. Alla har rätt att överklaga. Det är en rättighet som inte får lov att anses som något negativt för individen.

    Men jur, jag reagerar också på hur du verkar gå in i en roll som juridiskt ombud för denna familj. Det är du inte. Du är i denna tråd en vanlig privatperson och du har faktiskt inte någon som helst möjlighet att bedöma hur lämpliga föräldrar familjen är. Det kan ju faktiskt vara så att de här barnen är rejält vanvårdade och har haft ett helvete. Du kan självklart påpeka att man kan överklaga en dom men du kan inte med säkerhet säga att det är det bästa för barnen. Eller det bästa för mamman. Mamman skriver om och om igen att hon ändå tycker beslutet är ok och då får du utgå från det.
  • Anonym (Stina)
    Anonym (Vann över soc!) skrev 2019-12-14 10:45:56 följande:

    Absolut finns en oro, och ts har inte påstå något annat.

    Hon är tvärtom insiktsfull och är helt med på att barnen behöver flytta TILLFÄLLIGT tills föräldrarna lyckats vända sina beteenden till det bättre.

    Så illa kan det heller inte vara få de två äldre barnen inte är föremål för soc.

    Som sagt, LVU är inte nödvändigt om allt lika väl kan utföras via SOL.

    Det är det jag vill säga.


    Fast det kanske är nödvändigt. TS kanske tar hem barnen om ett par veckor, missköter sina barn, får nya anmälningar och så fortsätter det hela. TS har i tråden visat att hon inte klarat att närvara vid en rättegång, att hon inte förstår barnens behov, att hon inte ser att barnen rimligtvis är påverkade dels av bristen på omsorg, dels av separationen från föräldrar och syskon, samt nya familjer. TS har pratat om förflyttningen till familjehem utan att med ett ord nämna barnens reaktioner och blir positivt överraskad över att få en bild på barnen på sms som om inte hon borde sitta på nålar varje minut för att få reda på hur de har det. TS är svävande när det kommer till varför de faktiskt fått barnen placerade och är inte emot själva placeringen. Hon anser själv att det är det bästa för barnen. Det säger en del.
  • Anonym (Stina)
    Anonym (Vann över soc!) skrev 2019-12-14 12:16:29 följande:

    Jag har inte påstått att ts inte har en del att jobba på.

    Det har hon inte gjort själv heller.

    Och vad hemskt att hon väljer att se det positiva, det lilla som erbjuds, i situationen. Verkligen.

    Min personliga åsikt är att det alltid är värt att utnyttja sina rättigheter, som t ex att överklaga en dom. Det, om något, är att verkligen strida för sina barn.

    Inte undra på att hon lämnat tråden... med inlägg som dina.


    Är du säker på att det för barnens del är bättre att fortsätta bo med TS medan hon jobbar på det hon behöver jobba på? Hon har fem barn och har varit på utredningshem med både äldsta och yngsta barnen. Är det en ren slump eller kan det vara så att hon faktiskt inte är lämplig förälder? Det finns barn som far illa även när föräldrarna vill väl. En del klarar helt enkelt inte av det. Ska man aldrig se till barnens bästa, bara föräldrarnas?
  • Anonym (Stina)
    Anonym (Vann över soc!) skrev 2019-12-14 12:48:22 följande:

    Har jag påstått det?

    Nej, det har jag inte. Och det har inte ts heller.


    Soc oroar sig uppenbarligen över att TS kommer ändra sig plötsligt, inte sköta möten osv. TS har flera gånger i tråden skrivit om hur hon inte kan närvara på rättegången, skött möten ?om hon inte varit sjuk? osv osv. Det är inte en djupt oroad förälder vi ser utan en förälder som faktiskt inte förstår hur allvarligt detta är. TS har dock sagt att hon inte tänker överklaga - varför respekterar du inte detta? Det kanske är helt rätt beslut med tanke på att TS har en hel del annat att ta itu med gällande barnen. Hon har ju inte klarat att närvara på rättegången så varför tror du hon skulle orka med ett överklagande? Ska hon lägga den lilla energi hon antagligen har på en rättsprocess hon inte kommer klara av att närvara vid istället för att jobba på sin känslomässiga anknytning till sina fem barn?
  • Anonym (Stina)
    Anonym (Men oj.....) skrev 2019-12-15 11:49:24 följande:

    Ts om du läser detta så snälla svara bara hur det går och hur ni mår nu. Du kan strunta i att svara på allt som dessa individer ovan gjort till sitt eget oändliga diskuterande hit och dit om vem som vet och kan bäst och vems fel det är osv. Tror att det är fler som bara vill veta hur det går för er och hur ni mår mm.


    Observera att TS inte ställt en enda fråga om hur hon kan ha kvar barnen, hur hon kan göra placeringen enklare för dem, hur hon kan förbättra sitt samspel med dem eller hur hon kan få hem dem fortare. Hon undrade om hon kunde slippa gå på rättegången. Det är vad hon undrat och hon gick heller inte. Hon har inte sagt att hon mått dåligt av att barnen ska placeras eller att hon oroar sig för dem varken hemma eller borta.

    Jag tror du läser in en hel del som TS faktiskt inte givit uttryck för.
Svar på tråden LVU efter rättegång - vad händer?