Anonym (Soc.) skrev 2019-12-01 18:17:04 följande:
Jag försöker hjälpa dig och det gör jag inte genom att endast säga det du vill höra. Att skicka familjer till utredningshem är dyrt. Inget man gör för mindre brister. Oron måste ha varit allvarlig och bristerna stora för att en sådan insats ska sättas in. Vi får in massor av anmälningar varje dag. I vår kommun som exempel har endast EN anmälan under hela 2019 resulterat i utredningshem. Att man även efter utredningshem bedömer att barnen inte kan bo hemma, även om det är genom SoL visar att det finns allvarliga omsorgsbrister. Att du inte förstår det och envisas med att tro att det inte är så allvarliga brister är bekymmersamt och antagligen exakt det som gör att socialtjänsten beslutat sig om att ansöka om LVU trots allt. Misstänker att de anar att barnen antagligen kommer att behöva vara placerade under hela uppväxten. Jag vet hur man brukar resonera när det ser ut så. Du verkar nöjd med er advokat, men ärligt talat tycker jag er advokat sviker er om hen underblåser er bristande insikt genom att säga att det inte är så allvarligt. Ni tycker kanske det är skönt att höra men advokaten hjälper er INTE på det sättet. Det socialtjänsten och rätten vill höra är att ni verkligen förstår hur allvarliga brister som det funnits för att kunna känna sig trygga med att ni verkligen skulle ta emot och fullfölja alla de stödinsatser som kan tänkas erbjudas. Du blir antagligen förbannad på mig nu igen. Men tro mig. Du kan inte få bättte råd än de du får av mig.
Först och främst beror det ju på om familjerna blir anmälda eller inte. Det finns hur många familjer som helst som aldrig blir anmälda, där det ser likadant eller värre ut. Barnen växer upp ändå, och mår i de flesta fallen bättre än om de ska hotas av att bli bortsläpade från sina föräldrar, och placerad hos främmande som kanske är elaka mot dem, utnyttjar dem sexuellt o.s.v.. Barn förstår redan tidigt att sådant förekommer i fosterhem, och barn som hotats med att komma i fosterhem blir ofta otrygga resten av livet bara av det...
Vidare kan det "gå troll" i ärenden, d.v.s. att socialtanterna fattar agg till ett visst föräldrapar (eller en av föräldrarna) och allt blir en tävlan emot denna. Att vinna över dem blir målet - att det handlar om barn är vid det laget glömt. Jag kan även tänka mig att det är roligt att utöva makt emot människor.
Så NEJ jag skulle inte säga, att det måste vara mer allvarligt - eller allvarligt alls - i en viss familj, bara för att familjen har skickats till ett utredningshem. Jag har själv varit med om en utredning på utredningshem - för länge sedan nu, mina barn är vuxna nu och det blev aldrig något LVU - och jag skulle inte ha trott att det kunde gå till så, innan jag själv råkade ut för det. Min dotter (och i mindre grad min son) var dock rädd i många år att hon skulle bli omhändertagen. Hon var vaken på nätterna och oroade sig, och jag lovade henne alltid att jag aldrig skulle tillåta det - men det var ju ett falskt löfte, och det förstod hon nog. Jag hade ju inget kunnat göra, för jag hade inte medel att fly utomlands med barnen och hålla mig undan. Ingen som skulle ha hjälpt mig, inga pengar...Det är HEMSKT!
När hon var 16 berättade hon för mig, att hon hade fått ett löfte av sin kurator, att hon nu inte längre skulle kunna tvångsomhändertas mot sin vilja. Inte förrän då slappnade hon av
