LVU efter rättegång - vad händer?

Hur menar du nu? Skulle det alltså vara fel att låta advokaten föra ens talan i en rättegång om man t ex känner att man verkligen inte skulle klara av det eller av andra skäl?

Självklart är det ju så men om socialtjänsten har sagt att man inte behöver närvara och att advokaten kan föra ens talan, så är det väl så? Har för mig att det även stod i tingspappren att man medverkar själv eller att ett ombud (advokat) för din talan

Lämplig och lämplig, en eller bägge föräldrarna går ju igenom något som är fruktansvärt jobbigt hos vilken förälder som helst som har något med socialen att göra och enbart för att en förälder inte väljer att medverka i en rättegång, så behöver det ju inte betyda att man är en sämre förälder? Jag menar, det kan ju vara av vilket skäl som helst som man inte kan närvara i en rättegång eller att nån av föräldrarna kanske tagit det så hårt att man känner att man inte skulle klara av det och då är det ju ändå bra att ett ombud kan föra ens talan så man får sina egna ord sagda osv, men visst förstår jag din tanke att det bästa är att medverka i rättegången men att det kanske inte är så för alla.

Okej ja det kanske det gör men varför skulle då socialtjänsten säga själv till föräldrarna att advokaten kan föra din talan om man t ex inte orkar närvara pga att man tycker det är för jobbigt psykiskt? Och varför står det då samma sak i papperna man får ifrån rätten? Tror du då att socialen ljuger om detta enbart för att se om en förälder är lämplig eller inte?

Ja jo, självklart så ser det väl alltid bättre ut att man närvarar i rättegången men det behöver ju inte betyda att man inte bryr sig om sitt barn mer eller mindre om man t ex väljer att inte delta? Visst jag förstår din poäng angående att det ser bättre ut om man närvarar!

Jag vet vad jag vill, sambon vet vad jag/vi vill, advokaten vet det osv. Till en början så var jag fruktansvärt osäker men sedan så tog jag mod till mig och vi ville vara där bägge två men sen när jag fick avslag ifrån förskolan igår osv gjorde att jag inte kunde medverka så mycket som jag egentligen vill. Advokaten kommer att framföra EXAKT vad det är JAG vill angående detta och jag LITAR på henne.

Vad fattar du inte? NEJ VI HAR INGEN SOM KAN STÄLLA UPP!

Jag litar på det advokaten har sagt!

Ja vi har varit på ett utredningshem i 8 veckor. Inte allvarligt enligt advokaten

Advokaten ser ju sådana här fall hela tiden, så det är väl inte allvarligt i jämförelse med andra fall som han sett - typ omedelbart omhändertagande med hjälp av polis för att barnen är halvdöda. Har man aldrig varit utsatt för soc, så studsar man såklart inför bara orden "utredningshem" och "LVU", och tänker att det måste vara fruktansvärt allvarligt. Men allt är relativt! 

Först och främst beror det ju på om familjerna blir anmälda eller inte. Det finns hur många familjer som helst som aldrig blir anmälda, där det ser likadant eller värre ut. Barnen växer upp ändå, och  mår i de flesta fallen bättre än om de ska hotas av att bli bortsläpade från sina föräldrar, och placerad hos främmande som kanske är elaka mot dem, utnyttjar dem sexuellt o.s.v.. Barn förstår redan tidigt att sådant förekommer i fosterhem, och barn som hotats med att komma i fosterhem blir ofta otrygga resten av livet bara av det...

Vidare kan det "gå troll" i ärenden, d.v.s. att socialtanterna fattar agg till ett visst föräldrapar (eller en av föräldrarna) och allt blir en tävlan emot denna. Att vinna över dem blir målet - att det handlar om barn är vid det laget glömt. Jag kan även tänka mig att det är roligt att utöva makt emot människor. 

Så NEJ jag skulle inte säga, att det måste vara mer allvarligt - eller allvarligt alls - i en viss familj, bara för att familjen har skickats till ett utredningshem. Jag har själv varit med om en utredning på utredningshem - för länge sedan nu, mina barn är vuxna nu och det blev aldrig något LVU - och jag skulle inte ha trott att det kunde gå till så, innan jag själv råkade ut för det. Min dotter (och i mindre grad min son) var dock rädd i många år att hon skulle bli omhändertagen. Hon var vaken på nätterna och oroade sig, och jag lovade henne alltid att jag aldrig skulle tillåta det - men det var ju ett falskt löfte, och det förstod hon nog. Jag hade ju inget kunnat göra, för jag hade inte medel att fly utomlands med barnen och hålla mig undan. Ingen som skulle ha hjälpt mig, inga pengar...Det är HEMSKT!

När hon var 16  berättade hon för mig, att hon hade fått ett löfte av sin kurator, att hon nu inte längre skulle kunna tvångsomhändertas mot sin vilja. Inte förrän då slappnade hon av 

Hej igen ts! Det anonym XX skriver är ingen anklagelse eller kritik, så jag tror att du läste hens text lite fel.

Så låt oss bena lite i det för XX har faktiskt två poänger.

1) Människor reagerar olika när man hamnar i en pressad och stressad livssituation. En sådan situation befinner du dig helt klart i nu, både pg det som händer med barnen, men också pg att du sedan tidigare har andra egna problem (tror du formulerade det som "problem i relationen med andra människor"). När man är i en sådan situation kan det vara väldigt svårt att ta till sig rätt och fullständig information, hjärnan filtrerar helt enkelt bort vissa delar för att man helt enkelt inte orkar hämta in allt. Det kan ex hända om man får ett allvarligt sjukdomsbesked av läkaren, man hör kanske "du lever högst tre månader" medan läkaren kanske i själva verket sade "sannolikheten för att du skall leva mer än tre månader är 100%, På så vis reagerar man olika, själv ex tolkar jag alltid allting till det absolut värsta om jag var i din situation hade jag tänkt "oh Gud jag kommer aldrig att få se mina barn igen, om ett halvår är jag helt bortglömd och de kommer inte ens minnas mitt namn". Jag tror att XX menar att du istället tolkar det din advokat sa lite tvärtom, dvs du hörde lite det du "vill höra" så att du nu tror att det enda skälet till omhändertagande var att ni var "svåra att få kontakt med". Det XX menar är att de andra problemen som gjorde att soc. ville göra en sol. placering från början finns kvar (ex det där du nämnde om dina svårigheter när det gäller kontakt med andra människor) och du/ni måste fortfarande arbeta med detta så det räcker inte med att ni bara är nu "lätta att få kontakt" med, ni får inte glömma bort det andra som fanns från början ocskså.

2) Med tanke på den situation du är i med psykisk stress och press, menar XX ovan att det är extremt viktigt att din advokat talar i absolut klartext och inte svävande, för snällt eller positivt. XX är alltså rädd att din advokat/ombud omedvetet talar/skriver på ett sätt som gör att det kan bli svårt för dig att tolka rätt och få fullständig information. XX tror att advokaten kanske säger saker på ett väldigt "snällt" sätt för att inte göra dig mer ledsen, men som då kanske gör att du inte fullt ut förstår alltihop.  Ex när advokaten säger att ni har "god chans vid överklagande" fråga advokaten då, vad som menas med "god", 50/50 procents chans, 90 procents chans till det beslut du vill ha eller vad? Så inte advokaten menar att ni har 50 procents chans, medan du går omkring och tror att det är 90 procents. Förstår du hur jag menar?
Det finns ett uttryck som heter att "göra någon en björntjänst" och med det menas att man tror att man gör någon en tjänst fast man i själva verket gör det rakt motsatta (medvetet eller omedvetet) och jag tror att XX menar att er advokat kanske gör just det, försöker vara snäll när hen säger "god chans" och "huvudsakliga skälet till lvu istället för sol plac var för att ni inte gick att få tag på".

(XX du får givetvis rätta mig eller komplettera om jag missuppfattat det du försökte säga till ts).

Men kan ni sluta tjafsa i tråden! Starta en egen tråd om ni vill hålla på!
Till ts: hoppas du och barnen mår okej trots omständigheterna. Vi är flera som tänker på er ?