Visst är detta kul :D

He he kul med spex.:)

mm. Kan du rösta också ?

Inte ett dugg. Hade jag varit din sons kompis hade jag velat gå hem (antar att sonen och kompisen är någonstans mellan 3 och 13). Men jag har aldrig gillat sånt där heller och gör inte nu.

Ehh... Nej, kan inte se det roliga i det hur mycket jag än försöker. Anser mig ändå vara en hyfsat humoristisk person och absolut ingen torrboll. Trots det låter det du gjorde inte det minsta roligt - hade snarare blivit rädd att pappa/kompisens pappa blivit sinnessjuk. Som förälder hade jag oroat mig för din mentala hälsa eller trott att du var påverkad av något och som din sons vän hade jag uppriktigt sagt blivit rädd.

Hahahaha, älskar!

Låter som att du antingen är missbrukare eller har psykisk sjukdom. Hade gjort en orosanmälan direkt.

Ganska messed up men faktiskt lite kul på nåt sätt. Men jag tror inte att barnen såg det roliga i det. Men det är okej för jag blev road iaf.

Jag läser och läser men ingenstans kommer känslan "kul" upp. Du måste väl ha fattat att barnen inte skulle tycka det var kul? Någon som är utklädd till clown (bara det är otäckt för vissa) men att sedan skrika och uppvisa smärta - hur är det kul? Du kanske själv har någon slags vriden humor där du tycker om när folk får ont? 

Kanske att det hade varit lite roande om du typ hade gjort det på en svensexa med halvberusade vuxna polare men inte för barn! Har man så dåligt omdöme kring hur barn fungerar så är det faktiskt inte roande alls, snarare oroande. 

Nej, det var inte roligt, bara konstigt! 
Om du efter middagen frågat om de vill lära sig att jonglera, tagit fram jongleringsbollarna och visat hur man gör hade det varit trevligt och kul. Nu verkar du bara underlig och lite skrämmande!
Att mamman ringde dig är ett tecken på att det inte var riktigt sunt...

Inte det minsta kul.

Låter snarare som om du hade en psykos.

Oj, hade inte förväntat mig dessa reaktioner. Jag har nog målat upp någon konstig bild där inte den hela bilden eller kontexten representeras. Vi (läs jag haha) har alltid haft mycket larv- och prutthumor med i vardagen.

Jag vart nog lite extrabarnslig när min son hade vänner över. Ofta gjorde jag "hopprutten" som gick ut på att jag hoppade så högt jag kunde samtidigt som jag släppte vind väldigt högt. Jag brukade kalla en klassiker för "tigerprutten" då jag kröp på alla fyra och det blev som att det smattrade där bak varje gång jag gick på alla fyra. Min son och hans olika vänner tyckte detta var kul när de var små men sen verkade han bara skämmas.

Nu är det sällan jag barnslar mig, nu är jag mest seriös hela tiden känns det som