Anonym (Lugn) skrev 2019-11-22 15:56:48 följande:
Vad är det du är orolig över? Saken är ju den att begravningsentreprenörerna kommer se dig naken nästan ännu mer och det kommer du inte undan... Vad är du orolig skall hända om de ser dig? Jag förstår att du inte vill bli sedd naken, jag köper det.. Men vad gör du hos doktorn? Vad händer om du är med om en olycka och förlorar medvetandet och de måste ta av dig naken inför en operation... Vill du att de väntar på att du vaknar för att fråga om lov? Även om du riskerar att dö? Mängden personer som ser dig naken i samband med en akut operation är också högre än vid en obduktion...
De ser inte dig som en naken kropp det är inte på det sättet helt enkelt. Du har nojjat upp dig på en detalj som du absolut inte kan påverka. Misstänker att det egentligen handlar om rädsla för döden och där du vill försöka kontrollera det okontrollerbara i hopp om att kontrollera döden, men det kommer du inte kunna göra. Planera det du kan planera istället, du kan till exempel skriva hur du vill begravas, bestämma din begraviningscermoni med vilken musik du vill ha osv. Koncentrera dig på det du kan styra och släpp det du inte kan för avsaknaden av kontroll hjälper dig inte med ditt mående.
Kverulant67 skrev 2019-11-22 00:49:46 följande:
Det är bara vid självmord och misstänkta brott som du blir obducerad.
Misstänkta brott är ju alla dödsfall som är oförklarliga även dödsfall pga sjukdomsfall. Tex en vän som hittades död på soffan, först efter obduktion kunde de konstatera att hen haft ett blodkärl som brustit. Inget brott, ingen överdos utan bara en hemsk olycka....
Min styvfar däremot, hittades död i sängen en morgon, han var gammal, led av kol och astma... Ingen obduktion då man kunde konstatera att det var pga det han dog.
Som jag redan svarat på, olycka och sånt måste jag ju acceptera om jag vill få livet räddat. Hos doktorn har jag själv samtyckt till undersökningen och jag kan också välja att inte vara med om den och jag kan avbryta när jag vill. Men min döda kropp känner jag att har de inget med att göra eller ska peta och skära i och begrunda.
Jag har redan skrivit i tråden att allt jag kan göra det här så gott det går även om jag tycker det är för djävligt att de ska ingripa i min kropp mot min uttryckliga motvilja om de anser att de vill. Det känns respektlöst att inte respektera det. Att de ser den som ett arbetsmoment eller objekt i en utredning är också en orsak till min motvilja. Att de ens har sitt sätt att se på det utan att respektera att jag ser det annorlunda, när det är min kropp det handlar om, det gillar jag inte. Jag borde ha tolkningsföreträde om vad som är det bästa sättet att betrakta och hantera kroppen och vad som är respektfullt förfarande.