Integritet efter döden

Som jag redan svarat på, olycka och sånt måste jag ju acceptera om jag vill få livet räddat. Hos doktorn har jag själv samtyckt till undersökningen och jag kan också välja att inte vara med om den och jag kan avbryta när jag vill. Men min döda kropp känner jag att har de inget med att göra eller ska peta och skära i och begrunda.

Jag har redan skrivit i tråden att allt jag kan göra det här så gott det går även om jag tycker det är för djävligt att de ska ingripa i min kropp mot min uttryckliga motvilja om de anser att de vill. Det känns respektlöst att inte respektera det. Att de ser den som ett arbetsmoment eller objekt i en utredning är också en orsak till min motvilja. Att de ens har sitt sätt att se på det utan att respektera att jag ser det annorlunda, när det är min kropp det handlar om, det gillar jag inte. Jag borde ha tolkningsföreträde om vad som är det bästa sättet att betrakta och hantera kroppen och vad som är respektfullt förfarande.

När man är död vet man ingenting eller bryr sig om vad som händer så med det resonemang behöver man inte förbereda något alls, skriva testamente, skriva donationskort, ta livförsäkring. För allt är ju ändå skitsamma när man är död.

Ja, men deras bekymmer märker ju inte jag av, jag kommer ju vara död.

Så därför kan man skita i alla testamenten och donationsregister och vita arkiv, vilka dåliga uppfinningar för människor skiter ju i vad som händer när de är döda.