Överstimulerade prematurbebisar, svårt att sova
Jag läste någonstans att prematura barn är känsligare för överstinulans än fullgångna, eftersom deras hjärnor får för mycket intryck för tidigt. Att dom kan vara känsligare upp till flera år senare.
Har det varit så för er? Har era prematura barn haft svårt att varva ner och lätt blivit överstimulerade och övertrötta?
Våran son föddes i v 33+3, och är nu 7 veckor korrigerad ålder. Han har hela tiden mått bra och utvecklats som han ska, men sen han blev fullgången ungefär så har det visat sig att han är ett rätt krävande barn med stort närhetsbehov.
Han har (som typ alla prematura barn) haft väldigt ont i magen av järndropparna och därför haft svårt att komma till ro, vaknat ofta och varit mycket ledsen. Nu upplever vi att hans mage börjat stabilisera sig och han verkar sällan ha sådär väldigt ont. Men han är fortfarande extremt svårsövd och blir väldigt lätt överstimulerad och har svårt att somna.
Han somnar i stort sett bara om man skumpar honom i famnen, men det kan ta upp till 45 minuter att söva honom medan han bara stretar emot, skjuter ifrån och stirrar på allt omkring sig för att hålla sig vaken. Han sover enbart i famnen eller på oss, även på nätterna. Lägger vi ner honom vaknar han snart igen.
Trots att vi på dagarna inte gör annat än att amma, byta blöjor och söva om honom igen så får han inte ihop mer än ca 14 timmar sömn per dygn. Nästan all vaken tid är han missnöjd medan vi försöker söva honom på nytt. De gånger jag testat att aktivera honom mer blir han ännu svårare att söva så jag tror inte att han är understimulerad.
Personer i vår omgivning tycker att vi daltar med hans sömnbehov, och har därför dålig förståelse för att jag inte vill att dom ska prata/peta/hålla honom vaken när dom träffar honom, så att han inte blir uppe i varv. Jag känner mig löjlig och tvivlar på mig själv pga detta.
Ni med prematura barn, hur är eran upplevelse av känslighet för överstinulans hos era barn? Hur länge höll det i sig? Finns det något jag kan göra för att få en mer harmonisk bebis eller är det bara att acceptera det? Har det kanske mer att göra med hans temperament än hans prematuritet?