Ivf 2020 - ofrivillig barnlöshet

Hej!

Tänkte att jag hakar på i denna grupp. Påbörjade processen i våras, sen kommer sommaruppehåll och vi körde första omgången med sprutor i och äggplock i oktober. Endast 4 ägg och de var ogenomträngliga  ingen spermie kunde ta sig in. Så det förklarar varför det inget blivit på naturlig väg. Mensen tajmade in dåligt för start med nässpray förra månaden (skulle behövt plocka ägg i mellandagarna och då har de stängt) så blir att köra igång när nästa menstruation kommer om ca 1v. med äggplock i januari och då kommer de injicera äggen med spermier istället. Dessutom ökad dos inj. Bemfola för att förhoppningsvis öka äggproduktionen. 

De första sprutorna är inte så hemska då de har en ganska fin nålspets, men kör man korta programmet så känns antagonistsprutan, som man lägger till efter ngra dagar, betydligt mer 

Så nu är man ju lite inne i svängen, så är det nåt ni funderar över så kanske jag kan bidra med lite kunskap :) Körde korta programmet första gången och nu blir det långa programmet.

 

Lycka till allesammans!

Hoppar in här också, var tvungen att göra ett konto efter så mycket googling och sökning över lång tid, men här kände jag att den här tråden passade mig...

Jag är 25 år och har precis fått reda på att vi med största sannolikhet inte kommer kunna få barn naturlig väg.

Tidigare i år upptäcktes med MR att jag bara har en äggstock sen födsel. Min Gyn sa att vi skulle höras i oktober om jag inte blivit gravid. Vi lyckades inte och vi startade en utredning. Min sambos prover var bra och likaså mina blodprov. Men när vi i veckan skulle göra ultraljud med kontrastvätska kunde hon inte se någon passage i min äggledare, alls. Vilket hon då tror också är något medfött att den är för trång eller helt klämd.

Så nu har hon skickat en remiss om ivf till kvinnokliniken.

Jag har gråtit konstant i flera dagar. Känns som att det bara kommer sak på sak som slår ner mig. Känner mig så ensam även om vi nu har berättat för vår närmsta familj och jag för mina närmsta vänner och de är jättestöttande.

Oron över att de på kliniken inte kommer se våra problem som ?problem nog? för att ta in oss....

Nu blev det en hel roman skriven här. Men ville berätta min story då jag inte kunnat läsa mig till någon med samma problem.

Skönt att det är flera som är på ungefär samma ställe i utredning osv som man kanske kan bolla lite med framöver.

Hej, och ursäkta att jag inte svarat, har varit en hektisk vecka med två resor, middagar m.m. så har inte riktigt hunnit med.

Jo skulle vara skönt att slippa uppehållen, men tänker att de behöver få vara lediga också. Kan inte vara lätt att möta alla dessa par som haft  problem med bebistillverkningen. 

Vi har inte fått nån diagnos mig veterligen, utan står bara som oförklarlig, men har ju att göra med mina 'pansarägg' som jag kallar dem ;) 

Men idag kom mensen och har startat med nässpray suprecur så ska bli spännande att få en försmak av klimakteriet 

Vad kul då är ni ju verkligen igång när jag bokade tid fick jag tid till både läkare och sköterska samma dag i januari och tanken är att jag veckan efter ska börja behandlingen.

Tog mötet lång tid?

Hej tjejer! Jag hänger på här, första gången jag går med i forum. Jag och min man har försökt i 2 år men haft oskyddat sex i flera år och aldrig blivit gravida. Fick diagnosen pcos 2017...vägde för mycket för att få hjälp så jag kämpade och lyckades gå ner i vikt. Testat letrozol utan resultat och även menopur (spruta) men då blev jag överstimulerad. Vi är färdiga med utredningen och har fått remiss skickade för några dagar sen för ivf på akademiska i Uppsala.

Denna väntan är så jobbig! Vi får hoppas ni hinner men tiden går fortare än vad det känns och snart är det jul sen ska du utomlands som du kan ändå njuta av och ha roligt, så det kommer bli bra! Ni är i gång nu iaf som du säger. Ni närmare er för varje dag :)

Jag längtar efter att få komma dit på besök! Tänkte ringa efter julen och se hur det ligger till. Vet du hur lång tid det tog för din remiss att bli behandlad?