Ivf 2020 - ofrivillig barnlöshet
Hoppar in här också, var tvungen att göra ett konto efter så mycket googling och sökning över lång tid, men här kände jag att den här tråden passade mig...
Jag är 25 år och har precis fått reda på att vi med största sannolikhet inte kommer kunna få barn naturlig väg.
Tidigare i år upptäcktes med MR att jag bara har en äggstock sen födsel. Min Gyn sa att vi skulle höras i oktober om jag inte blivit gravid. Vi lyckades inte och vi startade en utredning. Min sambos prover var bra och likaså mina blodprov. Men när vi i veckan skulle göra ultraljud med kontrastvätska kunde hon inte se någon passage i min äggledare, alls. Vilket hon då tror också är något medfött att den är för trång eller helt klämd.
Så nu har hon skickat en remiss om ivf till kvinnokliniken.
Jag har gråtit konstant i flera dagar. Känns som att det bara kommer sak på sak som slår ner mig. Känner mig så ensam även om vi nu har berättat för vår närmsta familj och jag för mina närmsta vänner och de är jättestöttande.
Oron över att de på kliniken inte kommer se våra problem som ?problem nog? för att ta in oss....
Nu blev det en hel roman skriven här. Men ville berätta min story då jag inte kunnat läsa mig till någon med samma problem.
Skönt att det är flera som är på ungefär samma ställe i utredning osv som man kanske kan bolla lite med framöver.