Pappa som inte gillar sitt barn.

Känner att en uppdatering tre år senare är på sin plats. För att kanske hjälpa den som befinner sig i liknande situation.

Barnet är nu 4 år och har en fantastisk relation till sin pappa. Han älskar henne (hon älskar honom). De har otroligt roligt ihop.
Vi har sedan en tid tillbaka separerat (att ta sig igenom detta blev helt enkelt för tufft. För det kan jag säga, att det har krävt oerhört mycket att ta sig igenom detta). Jag sörjer idag att jah inte får vara med och se vår dotters liv tillsammans med sin pappa (där hon är halva tiden) för det är med sådan oerhörd glädje dem emellan.

Att fortsätta ihop, att lida sig igenom all skit, att ta allt ansvar själv, att inte anklaga pappan för att vara en skit som inte engagerar sig, att kommunicera Och vara ärliga mot varandra. Det tog oss dit vi är idag och det är något jag är oertört glad och stolt över. Att jag inte gav upp och bara lämnade (för ja. många gånger hade det varit så mycket enklare att bara leva som ensamstående istället) är jag så oerhört glad över idag när jag ser att det är detta som gett mitt barn en normal och givande relation till sin pappa. Att hon fått en pappa som älskar henne.