Sverige som en "krigszon"

1993 fanns tre utsatta områden (s k no go-zoner) i Sverige, idag finns runt 60 sådana områden. Enligt kriminologen Manne Gerell har Sverige lika många skjutningar som maffians Syditalien och lika många handgranatsattacker som drogkartellernas Mexiko. Sjukhusen behöver numera larmbågar och lås efter rena stormningar från klaner och kriminella gäng. Till och med biblioteken behöver väktare.

Kriminologen Amir Rostami intervjuas i DN idag om de över 100 sprängningar bara i år:

"- Vi måste tyvärr söka oss till krigszoner eller länder med lång historia av terrorism för att hitta en motsvarighet.", konststerar han.

Till detta kommer en aldrig tidigare skådad våldtäktsepidemi. Det anmäls tjugo gånger fler fullbordade våldtäkter idag än för ett par årtionden sedan.

Det här beror förstås på en totalt oansvarig politik. En extrem politik som skiljer sig kraftigt från våra nordiska grannar, som ser Sverige som ett avskräckande exempel. Det införs nu gränskontroller mot Sverige för att skydda sig mot förfallet , "Det svenska tillståndet" om det kallas hos våra grannar. När ska vi börja tala klarspråk om orsaken och vidta kraftfulla åtgärder? Hur djupt ska förfallet gå innan svensken reser sig upp och kräver en helomvändning av de oansvariga politiken?