Ångest!!
Lite sidospår men om ni har sex borde ni ha en konversation om skydd Och vad som händer om det skulle bli en oplanerad graviditet.
Lite sidospår men om ni har sex borde ni ha en konversation om skydd Och vad som händer om det skulle bli en oplanerad graviditet.
Du behöver inte oroa dig för min relation ;) Min man var helt med på tåget efter att vi diskuterat, och är nöjd med vår familjesituation. Jag förstår för övrigt inte alls varför ett nej alltid trumfar ett ja. Jag har hur många tjejkompisar som helst vars män totalvägrar fler barn trots att kvinnan vill ha fler, jag skulle vilja säga att det oftast är mannen som tar det avgörande beslutet om fler barn eller ej. Mycket märkligt!
Det var dessutom min man som sa att han hellre skulle skiljas än skaffa fler barn, snacka om att vara oschysst i diskussionen. Då frågade jag bara honom om hur han skulle känna om jag sa samma sak. Och då insåg han hur märkligt det var att säga så. Han blev definitivt inte tvingad till någonting. I värsta fall hade han varit tvungen att gå i parterapi med mig. Han hade inte behövt skilja sig eller skaffa ett barn till. Så jag har inte tvingat honom till något alls :)
Jag måste säga att jag blir skärrad på riktigt när jag läser detta. Ett klockrent skolboksexempel i hur man inte bara vägrar att respekterar sin partners uttryckliga vilja i något så grundläggande som barnavel utan dessutom pressar honom till att ändra sig, tills han faktiskt gör det. Att lirka med alla möjliga medel och lite till tills den andra ger upp och ger efter är inget förhållande jag skulle acceptera. Jag är glad för er skull om din man fortfarande är lycklig med dig. Jag vet iallafall att jag hade valt skilsmässa. Barnprojekt inom en relation ska vara ett 2-samhetsprojekt. Inte ett projekt där hon trycker på tills han inte orkar stå emot längre och tar den bekväma och minst dramatiska lösningen, och ger efter för hennes skull.
Hade det varit en man som gjort motsvarande mot en kvinna hade det blivit ett sjuhelsikes liv....
Nej jag tycker inte att ett ja alltid ska väga tyngre än ett nej heller, såklart. Jag menar mer filosofiskt att det är konstigt att nej:et alltid trumfar ja:et generellt sett. Eller så upplever jag det i min bekantskapskrets. Om en part inte vill ha fler barn så är det alltid hen som får bestämma. Som om barnlängtan vore en oviktig sak. Håller fullständigt med dig om att ingen ska tvingas till något. Där tänker jag att terapi är en fantastisk lösning där man får hjälp att bearbeta tuffa beslut i en relation. Känns som en dålig lösning att hota om skilsmässa hit och dit.