Ångest!!
Lite sidospår men om ni har sex borde ni ha en konversation om skydd Och vad som händer om det skulle bli en oplanerad graviditet.
Inlägg från: möjligt
|
-
-
Jag tycker det verkade vara ett vettigt hanterande i er relation men jag förstår inte hur du kan tycka att ett Ja ska väga tyngre än ett nej på ett generellt plan.Solblomma30 skrev 2019-11-03 22:16:10 följande:
Du behöver inte oroa dig för min relation ;) Min man var helt med på tåget efter att vi diskuterat, och är nöjd med vår familjesituation. Jag förstår för övrigt inte alls varför ett nej alltid trumfar ett ja. Jag har hur många tjejkompisar som helst vars män totalvägrar fler barn trots att kvinnan vill ha fler, jag skulle vilja säga att det oftast är mannen som tar det avgörande beslutet om fler barn eller ej. Mycket märkligt!
Det var dessutom min man som sa att han hellre skulle skiljas än skaffa fler barn, snacka om att vara oschysst i diskussionen. Då frågade jag bara honom om hur han skulle känna om jag sa samma sak. Och då insåg han hur märkligt det var att säga så. Han blev definitivt inte tvingad till någonting. I värsta fall hade han varit tvungen att gå i parterapi med mig. Han hade inte behövt skilja sig eller skaffa ett barn till. Så jag har inte tvingat honom till något alls :)
Grundförutsättningarna i vårt samhälle där det gäller relationer är väl alltid att ingen ska behöva göra något mot sin vilka. En man(eller kvinna) ska inte tvingas skaffa barn mot sin vilja, den som vill ha barn är ju då inte tvingad att avstå utan kan lämna relationen och försöka skaffa fler barn själv eller med någon annan. -
Var är pressandet? Kan du vara mer specifik?Richard1986 skrev 2019-11-03 20:16:30 följande:
Jag måste säga att jag blir skärrad på riktigt när jag läser detta. Ett klockrent skolboksexempel i hur man inte bara vägrar att respekterar sin partners uttryckliga vilja i något så grundläggande som barnavel utan dessutom pressar honom till att ändra sig, tills han faktiskt gör det. Att lirka med alla möjliga medel och lite till tills den andra ger upp och ger efter är inget förhållande jag skulle acceptera. Jag är glad för er skull om din man fortfarande är lycklig med dig. Jag vet iallafall att jag hade valt skilsmässa. Barnprojekt inom en relation ska vara ett 2-samhetsprojekt. Inte ett projekt där hon trycker på tills han inte orkar stå emot längre och tar den bekväma och minst dramatiska lösningen, och ger efter för hennes skull.
Hade det varit en man som gjort motsvarande mot en kvinna hade det blivit ett sjuhelsikes liv....
Kvinnan säger att hon villha flerbarn. Mannen säger att han inte vill detta. Kvinnan förklarar hur stort och viktigt detta är för henne och säger att OM mannen står fast vid att han inte vill ha fler barn så vill hon gärna gå i samtalsterapi så att hon (tillsammans) kan få en chans att bearbeta beslutet att inte skaffa fler barn då det hade varit en stor sorg.
Om mannen ändå står fast vid sin känsla så hade det varit fult och pressande att fortsätta dra upp det år efter år men att det per automatik ska ses som pressande att kvinnan har en annan åsikt och faktiskt vill ha en konversation om för och nackdelar där båda får säga sitt men kanske också får utrymme att se partners perspektiv blir ju bara konstigt. Är mäns kinflikträdsla så stor att det blir handikappande? Att man inte ens får högt yttra en annan åsikt utan att det ses som utpressning av dig?
Och nej hade en tråd startats om en kvinna som en dag kom till sin man och sa, jag vill sluta ha sex. Då tror jag inte alls någon tyckt det var orimligt om mannen hade förklarat sin vinkel och sina behov, krävt att de hade en konversation om det och bett frun gå i gemensam samtalsterapi innan de tog ett permanent beslut. -
Fast så konstigt är det väl inte att nejet trumfar jaet om man drar det ner till grunden? Kan ingen part tänka sig att ändra åsikt så skulle det ju bli ett tvång för den som säger nej i annat fall. Däremot är det konstigt att man inte kan ha en konversation och diskutera kring det, att slänga in ett skiljsmässohot i första meningen är ju press om något. Men gravt generaliserat(!!!) så tror jag inte att de flesta män kan sätta sig in i hur barnlängtan faktiskt kan kännas, vilket kraftigt driv och behov som faktiskt ligger bakom det, hur det kan kännas som en längtan i hela kroppen och tillslut bli allt man tänker på.Solblomma30 skrev 2019-11-04 16:00:54 följande:
Nej jag tycker inte att ett ja alltid ska väga tyngre än ett nej heller, såklart. Jag menar mer filosofiskt att det är konstigt att nej:et alltid trumfar ja:et generellt sett. Eller så upplever jag det i min bekantskapskrets. Om en part inte vill ha fler barn så är det alltid hen som får bestämma. Som om barnlängtan vore en oviktig sak. Håller fullständigt med dig om att ingen ska tvingas till något. Där tänker jag att terapi är en fantastisk lösning där man får hjälp att bearbeta tuffa beslut i en relation. Känns som en dålig lösning att hota om skilsmässa hit och dit.
Återigen gravt(!!!) generaliserat(betonar detta för att minimera pajkastningen) så tror jag att den längran en del kvinnor har efter barn kan jämföras med det driver och behover en del män (och en del kvinnor) har efter sex. Något väldigt primalt där hela biologin driver på för att skapa ett behov som bara blir starkare och starkare.
Samtalsterapi hjälper säkert mycket för att försöka stänga in och bara försöka behrava och glömma sådana känslor är nog sällan hälsosamt