Vara bonusmamma och bli biomamma?

När jag och min man bestämde oss för att skaffa ett gemensamt barn hade barnen långt innan önskat sig ett småsyskon ( alla tidigare barn). Vi berättade tidigt för dem när jag blivit gravid och all 4 barnen fick turas om att följa med på MVC för att det skulle få känna sig delaktiga. Vi gick även och shoppade bebiskläder med storasyskonen som fick välja ut kläder. När bebisen väl kom fick de väldigt snart komma till oss och har sedan dag 1 velat byta blöjor, bada och mata. Vi ville göra barnen så delaktiga de ville och nu har syskonen en väldigt fin och varm relation. De ber om att få hämta på dagis när de slutat skolan, leker med syskonet och blir överlyckliga när han får sova över i någon av storasyskonens säng ( när han var några år gammal). Barnen själva säger att han är precis lika mycket syskon som de med syskonen med blodsband och kallar även bonussyskonen för ? syskon?.

Det jag tror är viktigast är att låta de äldre barnet/barnen vara delaktiga så att de inte känner sig undanskuffad och att det bara är bebisen som gäller.

Jag tror inte det spelar någon som helst roll om du som nybliven förstagångsförälder får Lite tid ensam med bebisen. Barn är inte alls så långsinta och krångliga som vi vuxna. Om du får bonda i lugn och ro med bebisen klara storasyskonen säkert av att stå tillbaka en liten tid tills det känns bättre för dig och då kan de få vara mer delaktiga. Man ska inte underskatta barn; de är ofta mer förnuftiga än vi vuxna. I början är det mycket nytt och ovant och när du ammar kan pappan umgås med sitt äldre barn. Ger ni på flaska kan kanske bonusen vara med så smått och få värma ersättning och så småningom mata tex. Varannan vecka är ju pappan helt fokuserad på dig och bebisen så veckan då hans äldre barn är där får ni känna er fram. Det kommer att gå bra.

Jag håller men fig Ess om att många går som på äggskal närandet gäller bonusbarn. Varför inte bara prata och vara helt ärlig? Förklara att det kommer bli annorlunda ett tag och att bebisen tar mycket tid. Vi var tydliga redan från graviditeten med barnen om att vi inte kommer kunna vara 100% tillgängliga hela tiden ( fast vilken förälder är det, sköter folk aldrig tvätt, pysslar i garaget osv utan barnen?!). Våra barn/bonusbarn var i åldrarna 4-11 när de fick syskon och ingen av dem uppförde sig märkligt alls. Eftersom vi hört om flera historier om där barnen fått höra ?att när bebisen fötts kommer din mamma/pappa bara bry sig om den och du kommer glömmas bort och inte älskas lika mycket längre. Därför var vi väldigt tydliga och sa överdriver ofta att vi älskar dem precis lika mycket som innan.