Tips och snack kring spermadonation!

Ett problem är att inget papper i världen kan förhindra att den biologiska pappan plötsligt kräver sin rätt som far.

Här är mina tankar:

1) Fråga er först vilken sorts donator skulle barnet vilja ha när ni berättar? Vad skulle kännas bäst för barnet?

2) Dito fråga när det gäller er som föräldrar, ni är två viljor och tankar. Se 1) ovan.

3) Närma er utvalda donatorer i prioritetsordning. Var varliga och var betedda på olika reaktioner och betänketid. Viktigt att inte pressa dem med olika känslor.

4) Finns helt andra alternativ?

Grund i svensk lagstiftning är att den biologiska föräldern alltid är förälder. Det som skulle kunna lösa det hela är adoption.

Samkönade par löser det på olika sätt. T ex fader okänd, frivilliga överenskommelser mm. Problemet är att en förälder senare kan komma och kräva sin rätt men så länge inte det sker funkar det

Skulle ni verkligen vara komfortabla med att umgås med brodern och hans familj och veta att det är han som pappa till ert barn? Är din man verkligen bekväm med det?

Jag tänkte på adoption efter födseln. Den biologiska fadern tar på sig faderskapet och därefter adopterar din man barnet med den biologiska faderns godkännande.

Varför kan ni inte göra icsi med mannens spermier? Har ni varit på någon klinik för att diskutera alternativ?

Risken ni tar är att den biologiska pappan hävdar att han är far och får det fastställt via DNA-test. Därefter kan det bli väldigt krångligt.

Sant, men sannolikheten är kanske inte jättestor att det händer? 1-2 procent?

Det hjälper ju inte att risken är liten om just brodern tillhör dom som kommer att hävda att det är hans barn. Vilket det ju är.

Jag är donator och har hjälpt andra. För er skulle jag rekommendera att inte använda någon som ni känner till er hjälp. Det görs inte heller på svenska kliniker även om ni har med er egen donator dit. Då brukar de rekommendera att er donator lämnar till någon annan och någon annan lämnar till er.

Detta av den ekla anledningen att det har funnits fall där den närstående har börjat lägga sig i uppfostran och känslan att det faktist är "mitt barn" osv.

Av den anledningen avråds par från detta.

Lättare att välja någon okänd donator där det inte uppstår. Risken att den donatorn skulle lägga sig i kan man lösa genom en närståendeadoption där maken adopterar barnet som sitt. Det är inte en så svår process och då är allt sånt ur världen.

Att veta att donatorn är frisk brukar lösas genom att han får visa upp intyg på det eller liknande. Sedan kan ni ju intervjua honom innan. Detta gäller ju även med andra saker kring hur ni vill att det skall vara.

Genom att prata med honom så märker ni om han är vettig eller ej med.

Jag hoppas ni kommer till ett beslut som ni tycker bäst om och att allt går bra för er i framtiden.