Bonusbarn är svårr

Tycker hennes pappa också att det är ett problem?

När min partner är hos mig (varannan vecka) så går han ut från sovrummet till gästrummet om någon av mina barn kommer in. Jag vill helst inte sova ensam och tänker att mina barn har samma behov.

Vi har båda kommit överens om att de alltid får komma till sovrummet om de är oroliga men att de senare skall gå tillbaks till sin egen säng efter tröst. Men för henne har de bara blivit en vana nu de senaste veckorna.

Och han håller med om att det blir trångt och att man sover dåligt och har berättat de för barnen många gånger, och säger att alla sover bäst i sin egen säng men att man alltid får komma om man är orolig.

Men han har väldigt svårt att vara konsekvent i de mesta när de gäller henne, hon får på ett eller annat sett sin vilja igenom om inte jag sätter ned foten åt honom.

Jag går till soffan om de kommer, jag kan inte somna om och nattsömnen är då ändå förstörd. Min sambo gillar inte att jag går till soffan, han tycker att ja ska ligga kvar. Men de är lätt för honom som kan somna om, jag kan inte de oavsett sömnmedel, hörlurar, öronproppar..you name it.

Kan ni ha någon madrass inne hos henne som pappa kan följa henne tillbaka och sova på vid behov?

Det skulle säkert funka, han brukar lägga sig bredvid henne och somna där, men han orkar inte de oftast utan tycker de e lättast att bara lyfta på täcket och låta henne krypa ner.

Det är ju inte ett Ilands problem kanske, men de va skönt att få ur sig det.

Han håller med mig men har svårt att vara konsekvent med henne. Med pojken på 6 år är de skillnad på, där är han konsekvent.

Så jag undrade mest om de är vanligt att 9 åringar kommer på natten?

Min syrra gick till mamma tills hon var 12-13....

Alla barn är olika. Känsliga barn behöver mer närhet i perioder. Nekar du barnet det blir det bara värre.

Be mannen sova i barnens rum eller så sover du nån annanstans. Man måste få sova men barnet måste få vara med sin pappa även om hon är 9 år.

Prata med pappan att det är ohållbart att inte få sova om nätterna. Antingen får han pallra sig upp och lägga sig hos henne, annars tar du hennes rum till ditt eget och sover där, så får hon dela med pappan.
Jag har själv problem med sömnen och blir vansinnig när jag blir störd i onödan, jag hade ställt till ett sånt liv att han hade inte heller sovit mer den natten.

Detta har jag läst förr på fl. Är det flera som haft exakt samma problem eller var det också du? Och om det var du förra gången också: varför i helvete har inte karln fattat än?

Nej de var inte jag, de är första gången jag skriver på Familjeliv.

Men de är ju hans barn och han kan somna om, de är det som är problemet. Jag bryr mig om barnen och jag missunnar dem absolut inte relationen till deras far eller att sova med honom.

Jag känner mig bara så hemsk som gnäller över detta, men mina sömnproblem är ganska allvarliga och min sambo har t o m varit med till läkaren. Han säger bara "jag orkade inte gå tillbaka" men jag får väl kanske ta och bosätta mig på soffan varannan vecka helt enkelt även om sambon ogillar det.

Det är olika från barn till barn.

Somliga kommer aldrig och en del i perioder.

Min 13 åring kommer ca 2-3 ggr /år och bara just den natten

Jag håller med Ess. Ta dotterns rum när hon är där så får du sova helt ostört.

Jag har haft samma problem här och jag har varit stenhård på inga barn i sängen. Helt enkelt har jag tjatat hål i huvudet på sambon om hans barn försökt sova i sängen. Han har inte haft nåt annat val än att gå upp och lägga sig i barnets säng med barnet.

Lägg en madrass på golvet i ert rum som dottern få lägga sig på. Hon får lära sig att gå in tyst och lägga sig där och somna om. 

Håller med