När alla försöken är uttömda, hur hanterar ni er ofrivilliga barnlöshet?

Vi ska precis göra IVF så vi vet inte än om vi kan få barn men vi har pratat mycket om vad vi ska göra om det inte går. Han vill absolut inte adoptera eller ha nån slags donator så blir det inget på IVF är det liksom kört.Det enda han går med på är att bli fosterfamilj så det är nått jag vill bli iallafall!

Men till att börja med ska jag börja plugga och utbilda mig till något som jag trivs med och som ger jobb närmare hemmet då jag pendlar till jobbet. Alla bebis-sparar-pengarna får gå till utbildningen. Vi ska skaffa den där bruna labradoren vi alltid drömt om och renovera huset som vi pratat om. Jag tror man helt enkelt får försöka acceptera läget och hålla sig sysselsatt tills man kommit så långt att barn inte är i tanken 24/7. Jag tror jag hade kommit in i en slags depression först och främst, men eftersom min man är den han är så hade han lyft upp mig ur mörkret och tillsammans hade vi tagit oss vidare! Ingen lätt uppgift men detta är vad jag hade gjort. Har du några drömmar du skulle vilja uppfylla som inte handlar om barn eller föräldraskap? Vill du resa nånstans kanske?

Myran1979 skrev 2019-10-17 14:01:13 följande:

Jag har nått den åldern där jag har en bra utbildning, välbetalt jobb, hem, bil, avklarat massor med fina resor, bra vänner, släkt som bryr sig, shoppar kläder (ett sannt ytligt nöje) och världens underbaraste man. Känns bara som om det är den där bebisen som vi aldrig fick som fattas.

Har också hamnat i en fas där det känns meningslöst att spara, till vem? Finns ingen som kommer ärva oss, lika bra att sätta sprätt på alltihop själv under min och min mans livstid. Ja, dystert och tungt men det var väl aldrig riktigt meningen...vad nu meningen är...

Du ställer ni er till adoption eller fosterfamilj då? Du verkar vara en fin människa och har allt i livet, tänker att ni kan spara pengar till det?

När alla försöken är uttömda, hur hanterar ni er ofrivilliga barnlöshet?

INNEHÅLL