Det är en hel del i detta som är totalt oväsentligt. Detta har varit upp förut, dina barn vill ha kontakt och du har fått en del råd.
Viktigt att aldrig skuldbelägga ett barn för att hon mådde dåligt av vårdnadstvisten. Hon får inte känna att det är hennes fel att du flyttade långt ifrån.
Det är dina barn och att strunta i att de ber om hjälp/stöd vore det fegaste som jag hört. Dina döttrar har aldrig lärt sig att leva utan dig. Att börja med att prata med dem i telefon och aldrig skuldbelägga utan bara lyssna vore ett enkelt steg.
Det är inte en vårdnadstvist just nu utan prio ett är att ställa upp nu när de behöver dig.
Men ta det lugnt, ni är inte på nivån av vårdnadstvist än. Du bor inte i samma land, inte haft kontakt på flera år.
Även om det finns grunder så ska du inte med i princip inget förhållande till barnen direkt starta en vårdnadstvist. Ni har inte den tilliten, relationen och det är inte säkert att de vågar gå emot mamman på så osäkra grunder som du är.
Din pengar, arbeten skulle nog inte tas så illa om du inte drog upp dessa hela tiden. Typ i denna tråd är det ca 19 rader av sånt som inte vi behöver istället för att prata om sakfrågan. Jag förstår att Umeå är en liten stad på vissa plan då jag bor här.