BF November, följas åt?

Hej!

Min man & jag fick vårt första barn för snart 10år sedan - då var vi 20 & 25år. Minns att jag kunde känna som dig (vi båda hade jobbat/jobbade i krogbranschen dessutom som gör att HELA LIVET ÄR PARTY liksom). Vi/han var konstant på fest och det fanns ingen morgondag... Minns att jag kunde gråta floder som gravid när han tog en öl efter sitt jobbpass med kollegorna.

Men den sista månaden drack han inte en droppe och gick väldigt mkt in i en nervös roll över att bli pappa (haha skottade bakom bilen 1ggn i timman hela månaden ?IFALL FÖRLOSSNINGEN STARTAR!?) Väldigt skönt när det ramlade ner hos honom med, själv blir man ju nästan mamma i samma sekund som man plussar liksom... Men från den stunden så förändrades allt.. Dessutom fick vi en tuff förlossning där han & bebisen fick springa iväg akut då vår pojk föddes med sugklocka & navelsträng runt halsen, väldigt dålig andning. Så de första 3h av hans liv fick inte jag vara med - utan han var den som fick ta allt ansvar. <3

Nu ska vi ha vårt tredje barn och han är drömpappan deluxe - alltid barnens & mitt bästa i första hand. <3

En sån där pappa som är tränare i barnens idrotter, som gör 65% av allt hushållsarbete (95% nu i slutet av graviditeten) och som alltid tagit varannan nattmatning osv. Trodde jag inte för 10år sedan när vi kom hem dragna runt 4snåret varje natt och drack shots som om det inte fanns någon morgondag liksom... :)

De första månaderna körde vi väl båda på som vanligt och bokade upp oss på saker. Nu när det är så kort tid kvar så har vi båda en standby inställning och håller oss mest hemma ellr iallafall så att vi snabbt får tag i varandra om ngn av oss är iväg på kvällen.

Skönt att det känns bättre för dig, inte långt kvar nu :)

De första månaderna körde vi väl båda på som vanligt och bokade upp oss på saker. Nu när det är så kort tid kvar så har vi båda en standby inställning och håller oss mest hemma ellr iallafall så att vi snabbt får tag i varandra om ngn av oss är iväg på kvällen.

Skönt att det känns bättre för dig, inte långt kvar nu :)

Inte fått bebis än (bf 22/11)

Men ligger inlagd sen onsdag natt pga komplikation i grav. Stor blödning som de inte vet vart den kommer ifrån. Fortsätter blöda lite smått så är inlagd över helgen iaf och sen är det ev tal om att sätta igång förlossningen till veckan då jag går in i v38.

Hoppar gärna in i tråden. Har igångsättning bokat på tisdag 5 nov men hoppas på bebis innan dess. Hade egentligen bf 21 oktober men bebisar trivs tydligen väldigt bra i min mage.

Tredje barnet och tredje gången bebisen kommer långt efter bf...

Så var vårt BF här! Men ingen bebis... :(

Hade dock rejäla värkar i förrgår natt och slemproppen släppte i 3 smådelar under gårdagen så jag trodde verkligen att den här helgen blir det BEBIS!

Men inatt sov jag 8,5h som en stock och känner ingenting idag.. Typiskt!

Någon annan som fått bebis än? :)

Fortfarande ingen bebis här heller, bf på tisdag. Om folk inte slutar skriva och fråga snart så vet jag inte vad jag gör. Har ju inte ens gått över tiden än, kan folk chilla lite? Sådana som aldrig hör av sig vanligen som helt plötsligt ?bara vill kolla läget? eller våra föräldrar som verkar tro att vi skulle missa att höra av oss till dem? Får god lust att säga att ?Nej, men han kom ju här i förra veckan, glömde jag säga det igår när du ringde??

Frustrationen är ett faktum. Hade jättemycket förvärkar i över ett dygn i veckan så trodde jag var i latensfasen men allt stannade av helt och hållet...

Det är olika i olika landsting men här i Stockholm sätts man igång dag 15 efter bf.

Tack! Han tittade ut 09:56 i morse

Hinnsvepningen gav resultat - 19:00 igår började värkarna och 10:00 idag är vår lilla Gösta född! <3