Gravid efter missfall

Jag har fått två mf i v 7. Första blev rätt utdraget, hade bruna flytningar i två veckor som ökade, blödde som vanlig mens en dag och sedan avtog blödningen men höll ändå i sig i ytterligare tre veckor. Efter jag slutat blöda tog det fyra veckor innan jag fick äl. Då tog det sig inte och i cykeln efter fick jag ingen äl. Så från att de bruna flytningarna började till jag blev gravid tog det fyra månader men det var andra äl efter mf.

Andra mf startade med lite bruna flytningar som snabbt övergick till en störtblödning som gick igenom binda, trosor och byxor. Satt sen på toa i nästan två timmar innan jag vågade lita på att bindan skulle räcka! Efter det var det som en vanlig mens och efter sex dagar hade jag slutat blöda helt. Fyra dagar senare fick jag äl. Cykeln var som en klocka (använde också både nc och äl-test) men det tog ändå åtta försök innan jag blev gravid igen. Även om det inte räknas som särskilt lång tid kändes det som en evighet då jag vid mina fyra tidigare graviditeter blivit gravid efter max tre försök, varav en gång oplanerat så inget försök alls egentligen.

Man har ju extra lätt att se alla gravida när man själv bara längtar och hoppas på att själv få vara det också. Efter mitt senaste mf berättade en nära vän att hon var gravid. Hon hade bf två veckor innan mig men hon gick över och födde på mitt bf. Så varje gång jag såg hennes bebis blev det så extremt tydligt vad jag hade förlorat. Även om det är svårt att tänka när man är mitt uppe i det så kan jag säga såhär efteråt att jag är tacksam för mina mf. Självklart är jag ledsen över dem och undrar vilka personer det hade blivit men utan mf hade jag inte haft två av de tre barnen jag har idag. Just nu sitter jag med min 3-månaders i knät och tittar på när 3-åringen leker och ingen av dem hade funnits om jag inte fått mf innan. Och ett liv utan dem är ju otänkbart! <3

Man har ju extra lätt att se alla gravida när man själv bara längtar och hoppas på att själv få vara det också. Efter mitt senaste mf berättade en nära vän att hon var gravid. Hon hade bf två veckor innan mig men hon gick över och födde på mitt bf. Så varje gång jag såg hennes bebis blev det så extremt tydligt vad jag hade förlorat. Även om det är svårt att tänka när man är mitt uppe i det så kan jag säga såhär efteråt att jag är tacksam för mina mf. Självklart är jag ledsen över dem och undrar vilka personer det hade blivit men utan mf hade jag inte haft två av de tre barnen jag har idag. Just nu sitter jag med min 3-månaders i knät och tittar på när 3-åringen leker och ingen av dem hade funnits om jag inte fått mf innan. Och ett liv utan dem är ju otänkbart! <3