Jag är man, stor, tuff och maskulin. Men när min fru får utbrott håller jag bara upp armarna för att skydda ansiktet och öronen, jag blundar och hoppas att det snart ska var över.
Det här är första gången jag berättar det.
Jag hade en hel del bagage och kunde slå till min partner.
Det som fick mig att sluta var faktiskt att han slog tillbaka, inte så att det gjorde jätteont eller skadade mig - men det var först då jag förstod det psykologiska aspekten av det. Innan det så tänkte jag mest - han far ju inte illa av det.
Om du fortsätter låta henne slå så kommer hennes respekt sjunka och hennes beteende eskalera.
Ytterst sällan jag och min fru bråkar eller har hettade diskussioner, men när det sker så blir jag brukar jag bara stänga ned, och enbart bevara med lugna ord och väl avvägda ord. Däremot bemöts jag ofta av skrik tillbaka, slag (som jag oftast blockerar), kastade saker (inte tallrikar eller så) men saker som finns i närheten. Blir då även utsatt för verbala angrepp om att jag är idiot, dum, och att hon vill skiljas och att hon minsann då kommer hitta någon ny fort.
Jag besvarar inte detta alls, utan är mest tyst. Har hänt flera ggr att barnen varit hemma (de är under 10), och det är sällan någon idé att hälla på mer bensin på elden. Det är inte slagen som är det värsta, utan det verbala. Att man får ett förlåt och att hon sa det i affekt är föga värt, då det finns en uns av sanning i det hon just sagt, det sårar mest. Hänt även att hon baktalat mig inför barnen, typ titta vad pappa gjort, gjort mamma ledsen för att hon vill spendera hela semester med hennes mormor och morfar och deras morbror på landstället. Pappa förstör sommarlovet.
Det är min fru som har våldskapitalet i familjen, det är hon som slår. Har däremot fått henne att sluta slå, nypas eller rivas, mest för att barnen inte skall tro att detta är ok, även den verbala biten har avhandlats.
Nu bråkar eller diskuterar vi knapp alls, kanske 1-2 ggr per år, men man känner sig alltid som förloraren.
Har ingen att tala med detta om, jag skäms över situationen och jag skäms över min fru när hon håller på med detta.
En dag orkar man väl inte mer och helt enkelt bara drar.