BF Juni 2020

Exakt där hade jag ont ett par dagar förra veckan! Kunde knappt röra mig och det låste sig hela tiden. Strålade ut i benen också.

Känner igen mig i att känna sig mer plufsig än gravid. Vecka 16 nu och tycker jag ser mindre gravid ut än vad jag gjorde i vecka 10. Magen står ut men ser mer ut som om jag lagt på mig några kilo för mycket än en början på graviditet. Den där lite mer prydliga lilla bullen jag hade på magen känns liksom borta nu. Någon av er som varit gravida förut som vet när man kan räkna med att börja få en "riktig" mage? :D

Knappt några symptom heller. Inte mått illa på länge, vilket iofs skulle kunna bero på att jag är utomlands och slipper laga mat själv haha..

Här har det varit toppen fram tills för en vecka sedan, nu är det mer eller mindre botten. Har fått något i kroppen som jag inte vet vad det är, började som en förkylning men har utvecklats till magkramper, diarré, illamående, stel i kroppen, orkeslöshet osv. I lördags hade jag så ont att jag var övertygad om att missfall var på gång, men gick som tur var över snabbt. Fått akuttid på vårdcentralen idag för att testa för urinvägsinfektion och andra infektioner. Kommer eventuellt även att lämna avföringsprov då jag är sjukt orolig för listeria, fick av misstag i mig en opastöriserad produkt för två veckor sen :/ Har jag något virus/bakterie i kroppen som endast får mig att må dåligt gör det väl inget, men usch vad orolig jag är för sånt som kan skada bebisen.

Hur det ligger till med mitt hb nu vet jag inte, då jag tog prov i november sist (då var det bra). Kanske blir ett prov på det idag också.

Känner mig också lite nervös inför rul om 11 dagar. Nog för att magen har svällt ut lite, vilket syns ibland. Men kan inte låta bli att tycka att den är för liten. Inte känt fosterrörelser heller vad jag vet. Men så kan det väl hända att jag också jämför lite för mycket med bilder/berättelser på nätet också :)

Ja usch, det var en jättejobbig upplevelse. Bara grät och sa till sambon att "nu är det kört". Men vet inte om jag stressade upp mig också och att det gjorde värken värre..

Varit på vårdcentralen nu flera timmar och blev väl tyvärr inte klokare av det. Min sänka är förhöjd så något har jag helt klart i kroppen.. Läkaren trodde på något virus men tyckte inte sänkan var tillräckligt hög för att gå vidare med just nu. Listeria visste han knappt vad det är, ändå skrevs det min journal att risken för det bedöms som låg. Så nu ska vi avvakta, se åt vilket håll det går och jag får fortsätta vara ovetandes helt enkelt.. :/

Ja, låter ju som att din matthet klart kan bero på lågt hb. Har för mig det blir lägre för många ju längre graviditeten går. För mig var väl hb det enda som såg bra ut idag. Förutom crp:n så avviker även blodsockret och blodtrycket lite. Usch önskar bara jag kunde fått nån enkel medicin som rättade till allt..

Tack! :) Hoppas verkligen det, annars kommer jag att kräva ny undersökning nästa vecka. Om det inte bättrar sig sa de att jag kan få remiss till blododling, så då kan jag ju ev i så fall få svar på vad för bakterie/virus det rör sig om.. Än så länge var sänkan bara lite höjd (11), så inget alarmerande iaf. Det konstiga med blodtrycket var att det var normalt när sköterskan tog men lågt när läkaren tog två timmar senare, haha. Men han trodde mest på att det var nåt tillfälligt.

Hmm vet inte om jag har det, det ska ju vara rutin på vissa mvc men jag är osäker på vad som gäller på min. Får kolla vid mitt nästa besök :)

Åh grattis vad härligt! :) Så skönt med känslan att det på något sätt "blir på riktigt".

Har mitt rul om en vecka men fick ett litet smakprov redan i helgen. Blev plötsligt dålig igen i fredags kväll (feber/frossa) och vaknade tidigt på lördagen upp med hemsk ryggsmärta, kunde knappt andas. Åkte in till akuten efter att ha pratat med 1177, som tyckte jag skulle kräva en ordentlig provtagning (blododling m.m.) med tanke på hur jag mått innan under veckan. Så har nu fått i princip alla kroppsvätskor odlade och tack och lov hittar de inget allvarligt. Hade ju en jätteoro över listeria men den tanken verkar jag kunna släppa, så det känns väldigt skönt. Nu har jag känt mig mycket bättre i två dagar och hoppas det fortsätter så. Är dock hemskt trött, vilket tyvärr krockar med en massa annat som ska fixas i veckan..

Fick i alla fall komma vidare till förlossningen för att undersöka att graviditeten såg bra ut och den lille rörde på sig för fullt därinne. Såg ut att ha vuxit en del sen sist, vilket känns lite overkligt eftersom magen knappt vuxit något på flera veckor. Det är så svårt att föreställa sig hur hen får plats, haha. Dock kollade de ju bara det grundläggande nu så får väl hoppas att allt de tittar på under rul också ser bra ut :) Så kommer väl svaret om kön också. Av någon anledning känner jag nu på mig i hela kroppen att det är en pojke, medan jag i början av graviditeten mest trodde på flicka. Får väl se vilket som är rätt, hehe :)

RUL idag :) Här har man känt på sig en pojke i flera veckor men det var fel, var tydligt en flicka därinne :) BF står kvar på 26/6. Känns skönt att allt verkar se ut som det ska och att ha detta avklarat. Nu vågar jag mig även på att börja planera allt praktiskt, berätta för jobbet osv. Inte många verkar ha börjat ana något än, då magen fortfarande mer ser ut som vinterkilon än en graviditet. Men i vissa tajta tröjor har jag väl däremot börjat känna av lite misstänkta blickar :D

Stackare! Låter inte som en rolig situation. Går det att prata med chefen om det? Exempelvis att du kan få slippa morgonmötet? Tycker ju också det låter som att det borde övervägts sjukskrivning i ditt fall :/

Fick i veckan på besöket hos barnmorskan rekommenderat att i fortsättningen ta järntabletter (1 tablett/dag). Utan att jag lämnade blodprov och utan att ha känt av något särskilt symptom på järnbrist, så jag blev lite förvånad. Men tydligen utgick de från blodprovet jag lämnade på inskrivningen, då nivån var okej men förändrad.

Jag vet inte hur det fungerar om man ska ta flera tabletter, men vad jag läst lite snabbt så verkar det rekommenderas att sprida ut det.

Känner mig lite nervös över de biverkningar som järntabletter kan ge.. Magen ska ju tydligen kunna reagera lite olika, hehe..

Stämmer att det är första barnet :) Så det är en spännande upplevelse, och ibland lite läskigt då jag ju inte har tidigare graviditeter att jämföra med. Man vet ju t.ex. inte riktigt hur fosterrörelser ska kännas eller "hur det ska vara". Nu är jag i vecka 23 och har mer och mer börjat känna något som kanske är rörelser, men jag är inte alls säker.

Järntabletterna har helt klart påverkat magen, dock kunde det väl varit mycket värre. Tyckte det nog var värre de första dagarna, då jag kände mig stenhård. Nu är det väl fortfarande liknande men hanterligt liksom.

Vad skönt att det löste sig och hoppas du får må bättre :) Mindre roligt med oro för försäkringskassan såklart, jag är glad att jag sluppit dem hittills..

Jamen precis :) Jag tyckte de på ultraljudet sa att den ligger i framvägg, så det är väl anledningen till att jag börjat känna ganska sent. Nu har det börjat komma igång dock och jag känner sen ett par veckor tillbaka åtminstone något varje dag, oftast också lite på eftermiddagen och mest kvällen/natten. Vissa dagar mer, vissa dagar mindre. Härom natten var det ordentlig aktivitet när jag precis skulle somna. Blev plötsligt "kittlad" från ingenstans och skrek till så pass att jag höll på att skrämma slag på sambon, haha. Vi får väl se om hon blir lika pigg på nätterna när hon väl är ute sen :)

I övrigt mår jag bra och har inga större gravidbesvär. Det enda är väl foglossning, men den känns än så länge hanterbar. Är tacksam att jag än så länge slipper FK och sådant. 

Det är ju första barnet som sagt så den närmsta tidens fokus ligger på att shoppa hem allt som behövs och att läsa på om förlossning och allt annat vi inte har koll på sen innan. Tiden börjar gå fort nu, tre månader och två veckor kvar... :) 

Kan känna igen mig lite. Även om jag för det mesta tycker om att vara gravid så känner jag mig ibland lite obekväm med uppmärksamheten. Med kommentarer, klappar på magen osv. Har dock lugnat sig lite nu när graviditeten inte är ny längre.Förberedelserna går framåt, det mesta av det viktigaste finns på plats i lägenheten nu :) Sen en del småsaker kvar att fixa förstås. Lite tråkigt att våra föräldrautbildningar (profylax osv) blev inställda. I och med att det är första barnet hade de ju varit välbehövliga, men det går ju att hitta den informationen på annat sätt.

Vad skönt med att det äntligen ordnade sig med sjukskrivningen. Är ju alltid en stress att gå i ovisshet :/

Jag känner lite samma kring Corona. Är inte särskilt orolig över att bli smittad själv. Min utbildning har satts på distans och jag har dragit ner rätt ordentligt på mina sociala aktiviteter. Är tacksam över att ha möjligheten att vara hemma den mesta av tiden, även om det är tråkigt att inte hälsa på familj osv. Känns däremot väldigt stressande inför förlossningen. Man undrar ju över hur mycket vården kommer att vara belastad då, hur det påverkar ens förlossningsvård, om partnern kommer att få vara med och så. Förra veckan kände jag mig helt knäckt av oro, särskilt efter att jag fått veta att både utbildningarna och min nästa kontroll hos barnmorskan ställs in. Fick upp en massa katastroftankar om hur läget kommer vara när det väl blir dags. Nu försöker jag bara att hitta någon slags acceptans i det hela och ta en dag i taget. Tyvärr kan jag ju inte påverka läget med så mycket mer än vad jag gör.

Men visst är det då irriterande när man ser hur andra går emot råden och åker iväg på semester genom landet, inte stannar hemma vid symptom osv :/ 

Vaknar lite täppt och småsnorig i princip varje dag. Haft så tidigare under graviditeten också så känns som att det är relaterat till det. Blir även väldigt rinnig i näsan så fort jag varit ute under en längre tid, men så brukar jag vara under den här årstiden.

Sen Corona kom har jag däremot vid tre tillfällen känt av mer sjuksymptom (sjukdomskänsla och smått luftvägs/halssymptom). Jag vet dock inte om det var på riktigt eller bara inbillning. Kanske inte vara så konstigt om man går och känner efter en massa. Men man vet ju aldrig..

Här hemma börjar vi väl rent praktiskt bli så redo vi kan bli för den lilla. Just nu håller jag bara tummarna för att vi ska få vara friska vid förlossningen. Kan tyvärr inte komma på någon annan i min omgivning än min partner som jag vill ha med, så om han blir sjuk blir jag nog ensam. Han är väldigt sällan sjuk men det skulle vara väldigt typiskt om han blev det just då. Så just nu får jag väl förbereda mig lite på det scenariot.

Går in i vecka 33 imorgon. Haft en väldigt tacksam graviditet hittills men som nu börjar kännas lite mer. Fått mer besvär med foglossning nu. Fungerar oftast att ta lätta promenader i början av dagen, ibland till och med rätt långt. Framåt eftermiddagen/kvällen är jag däremot nästan orörlig. Kollegorna har väldigt roligt åt min gångstil, haha. Rätt jobbigt med kisseriet också, blåsan tränger på som sjutton. Känner mig även öm där nere sen i helgen så börjar misstänka uvi. Ska som tur är till barnmorskan imorgon, första gången på två månader, så får väl lämna ett prov då :)

Grattis!!!  Hoppas förlossningen blev en så bra upplevelse som möjligt för dig och att ni alla mår bra :) 

BF om ca 4 veckor och förstföderska :) Har inte haft några speciella känningar, vilket kanske iofs inte är jättekonstigt då det är ett tag kvar. Magen har sjunkit ner en del nu och barnmorskan tyckte att bebisen garanterat kändes fixerad på besöket nu i veckan. Ändå tycker jag att jag känner sparkar lite överallt, kan till och med tycka att det känns som en hand långt uppe, så går förstås och funderar på om det är möjligt för bebisen att ta sig ur en fixering..

Har som sagt inte jättemycket känningar mot tidigare. Men orken försämras helt klart allt mer, sammandragningarna kommer ett flertal gånger per dag och det blir alltfler toabesök. 

Så nu återstår det bara att vänta.. Känns lite läskigt att det kan sätta igång alltifrån nästa vecka till om över en månad. Men spännande :) 

Oj, det var snabbt! :) Skönt att du upplevde det som något bra, ger också mig som ska föda för första gången lite hopp :D Stort grattis!!!

Grattis till er som fått era bebisar!! 

Jodå, under förra veckan var jag nästan säker på att det skulle sätta igång! Kände mig mycket tyngre än vad jag brukar, värk lite här och där och näst intill orkeslös. Var nästan lite som i en bubbla på något sätt, svårt att beskriva haha. Vet dock inte om det berodde på stress (hade mina två sista tentor den veckan), för sedan i helgen känner jag mig som "vanligt" igen. Upp- och nedgående ork och de vanliga sammandragningarna. 

Oh ja, riktigt spännande är det nu! Nästan obegripligt. När har du BF nu igen? 

Nu har jag i alla fall avslutat det sista för terminen med studierna och jobbat min sista arbetsdag, så det är obeskrivligt skönt att bara få koppla av och göra ingenting under de kommande dagarna eller veckorna. Bara lite småplock som att sortera babykläder, packa BB-väska, ta promenader i den mån benen tillåter osv. Förbereda mig mentalt. 

Imorgon är sista besöket hos barnmorskan före BF 26 juni. Om jag förstått det rätt kommer förlossningen att sättas igång senast 8 dagar efter om bebis inte velat komma då..

Grattis Fjärde barnet till en liten pojke! Skönt att det satte igång till slut och att förlossningen blev en bra upplevelse :)

Hoppas det blivit för för dig nu också, Lilly1717 :)

Här har det varit intensiva dagar, haha. Vaknade natten mot torsdagen med molvärk, som fortsatte att komma och gå under dagen. Trodde bara att det berodde på någon irritation i urinblåsan eller något, så jag och sambon fortsatte att planera inför midsommar som ingenting. Envist inställda på BF 26 juni.

Senare på eftermiddagen började dock värkarna sprida sig till rygg, ljumskar m.m. och tillta i både frekvens och styrka. Mot kvällen kom de var 5:e till var 7:e minut, så pass jobbiga att jag fick göra andningsövningar. Ringde förlossningen vid midnatt men de tyckte värkarna kom för sällan och att det inte lät som att jag hade tillräckligt ont, så blev tillsagd att ta ett varmt bad och en Alvedon. Suck, haha.

Var omöjligt att försöka sova så satt de närmsta timmarna bara i soffan och andades mig igenom smärtan. Vid 3-tiden fick jag plötsligt en jätteblödning, så det blev samtal till förlossningen igen som nu bad oss komma in. Som tur var endast 5-10 minuters bilresa dit, blodet rann ner för benen så hade verkligen ångest över att något skulle vara fel.

Väl framme kopplades jag till CTG som tack och lov visade att barnet mådde bra och att blödningen troligast berodde på värkar. Var orolig över att behöva åka hem igen, men visade sig att jag var öppen 6 cm (!) så blev till att få ett rum snabbt.

5 timmar senare var jag fullt öppen och mitt på midsommarafton föddes vår dotter :) <3 Klarade mig igenom förlossningen med lustgas och lite morfin. Tyckte nedträngningsfasen var fruktansvärd (gav ett antal dödsvrål som säkert skrämde upp hela avdelningen) men hade som tur var jättefin personal (och sambo) som hjälpte mig igenom det och krystfasen på ett underbart sätt. Så allt som allt minns jag förlossningen som en positiv upplevelse :)

Nu har vi haft två mysiga dagar på BB och får förhoppningsvis åka hem imorgon för att påbörja det nya äventyret :)

Men oj stackare, fy vad läskigt! Sjukhuset är ju det sista man vill till när man precis fött barn och kommit hem. Skönt att det inte blev värre!

Vi lämnade BB i söndags. Blev kvar två dygn mest för att kunna få undersökning av barnläkare, PKU-prov osv utan att behöva åka emellan. Samt att få hjälp med amningen och allt.

Gällande amningen önskar jag verkligen att jag läst på mer om det under graviditeten (tyckte jag läste på om allt men just detta slarvade jag kanske lite med). Kunde inte föreställa mig att det skulle vara en hel vetenskap att lära sig. Nu har jag en krabat som vill ha bröstet många och låånga stunder och det särskilt på natten. Så nu kämpar jag verkligen med detta att följa bebisens sömnrytm, vilket än så länge går sådär.. Inte gör värmen det bättre heller.

För övrigt har jag väl också hamnat lite i den klassiska "baby blues" . Känslorna åker verkligen berg- och dalbana och tankarna snurrar. Ena stunden pigg och glad, andrs rinner tårarna för ingenting. Hoppas verkligen på att det ska ge sig mer och mer snart. Å andra sidan kanske inte en så konstig reaktion, det är ju verkligen den största förändring nånsin i mitt liv som skett.