BF Juni 2020

Kommit in i vecka 11 och varit på inskrivning idag. Hoppades på att få en tid för mitt första ultraljud runt nästa eller nästnästa vecka, men så blir det inte förrän om tre veckor. Gah, haha.. Jaja, antar att det kanske är en bra vecka att göra ultraljud i.

I alla fall fått lite lugnande ord gällande alla frågor om allt man tänker på och oroar sig över. Blev även förvånad över att jag inte har gått upp mer än 1-2 kg, då jag verkligen känner mig som en ballong.

Börjar även vänja mig vid att illamåendet verkligen åker berg- och dalbana. Igår ville jag knappt tänka mat alls, det enda jag kunde tänka mig till middag var lasagne (som jag typ aldrig äter annars!?) med ketchup, och idag känner jag mig hyfsat vanlig igen.

Någon mer som är körd i magen?? För mig växlar det mellan (ursäkta detaljer) förstoppning och... något som kan liknas vid magsjuka. Idag känns inte som en rolig dag på den fronten.

Jag håller mig kvar här tills vidare :)

Är lite i en liknande sits.. Haft riktigt strulig mage hela veckan. Förstoppning m.m. och starkare illamående och trötthet än vanligt. Så nu till helgen vaknar jag upp och illamåendet är nästan helt pang borta och känner mig jättepigg. Inte blir det bättre av att jag hade en liten droppe blod i flytningen (igen) i förrgår. Förvisso vääldigt lite (mindre än sist), men tankarna börjar ju snurra..

Har dock märkt att saker i vardagen (jobb, mycket plugg, stress m.m.) tycks påverka både magen och illamåendet ganska mycket. Även vädret kanske. Här är det för första gången på länge klar sol och dessutom snö, så kanske bidrar det (i kombination med helg) att jag känner mig bättre..

Min barnmorska sa att det är väldigt vanligt att man börjar känna sig bättre mot slutet av eller precis efter första trimestern samt att det är normalt att måendet går upp och ner, så jag tror inte man ska behöva oroa sig allt för mycket ändå :) Jobbigt med kris i familjen, man vill ju helst bara ha lugn och ro runt omkring i dessa tider..

Hoppas kub:et imorgon går bra!

Grattis till alla er som fått se goda resultat på KUB och UL, sån glädje! :) Längtar (med skräckblandad förtjusning eller vad man ska säga) så efter mitt om två veckor :) Dum fråga kanske men hur går ett ultraljud i (slutet av) vecka 13 till? Kan de göra det direkt på magen eller ska jag förbereda mig på ett vaginalt? Glömde fråga på inskrivningen..

För min del så fick jag väga in mig, ta lite olika blodprover (järnvärde m.m.), urinprov och svara på lite frågor om sjukdomshistorik osv gällande psykisk och fysisk hälsa. Fick även de kommande ultraljuden inbokade :)

Går också med i klubben angående spökveckor. Den här veckan har jag i princip glömt bort att jag är gravid, bortsett från kanske ett par minuter per dag. Har börjat dricka kaffe igen i princip som vanligt, är rätt pigg och kan äta det mesta. Känner bara lite avsmak ibland. Brösten verkar inte växa, ömmar bara lite. Magen känns inte särskilt svullen heller.. Har så svårt att föreställa mig att jag verkligen är i trettonde veckan. Alltid trott att det skulle kännas så mycket mer vid det här laget.

Men på måndag morgon får jag äntligen veta svaret på hur det står till därinne. Just nu är det väl med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot det, har föreställt mig massor med scenarion. Det jobbigaste är förstås MA, men får också upp mindre realistiska tankar som att de typ ska säga "Tyvärr, du har aldrig varit gravid. Det är bara din mens som försvunnit" eller "Hmm, vi är osäkra om fostret lever. Vi kan boka in ett nytt UL om en månad så får vi se".

Angående katastroftankar så har jag också haft en hel del såna under hela graviditeten. Har vissa stunder panik över att jag ska ha råkat döda fostret genom att göra något fel. Typ fått i mig någon bakterie, stressat för mycket, ansträngt mig för hårt fysiskt, legat på något konstigt sätt i sömnen, sovit alldeles för varmt osv osv..

Nåja, bara att stå ut den här helgen så får jag ju veta :)

Åh kul!! :) Hoppas det blir bra resultat för oss båda!

Första ultraljudet avklarat imorse och på skärmen syntes en sprattlande liten varelse med ett tickande hjärta! :) Kunde knappt tro det. Med alla svaga och försvinnande symptom samt tre småblödningar, hade jag ju förberett mig på ett eventuellt dåligt besked. Men nu känns det som att jag äntligen kan andas ut lite och känna att jag faktiskt är gravid på riktigt. Nu ska jag försöka njuta av att jag mår ganska bra och försöka våga att blicka framåt :)

Åh vad skönt! :) Så underbar känsla när man kan få det bekräftat att allt är som det skaFick RUL inbokat direkt på inskrivningen skönt nog, den 27 januari (ca vecka 19+6) :)