Oron är jobbig. Men oftast går det ju bra men man är ju aldrig säker. Jag har bokat ett privat kub då jag inte får göra det i mitt landsting då jag är under 36.. jag tar en dag i daget tills efter det ultraljudet.
Måste fråga er! Har haft växtvärk till och från hela tiden. Mått illa dygnet runt så jag behövt medicin, inte kunnat äta, samt haft toookont i brösten. Vaknat flera gånger per natt bara för smärtan. Inget speciellt kissnödig eller så. Igår försvann allt nästan. Ytterst lite ont i brösten, vagt illamående och fortfarande molvärk.
Vad är detta? Kan inte minnas att det var såhär med de andra barnen.
Är i v 7+5
Hej tjejer!
Jag hoppar också in här, har följt er ett tag men inte riktigt vågat tro på min resa förrän nu.
Jag väntar mitt första barn och är idag i vecka 8+0.
Jag mår precis som du illa hela tiden, dock är det ?bara? det än så länge, vilket jag är tacksam över.
Jag har dock redan gått upp ca 4kilo, är det ens normalt?
Jag slutade snusa när vi började försöka så jag vet inte om det kanske har med en ändrad ämnesomsättning att göra också. Men jag har tidigare haft ätstörningar och det triggar lite att jag har börjat gå upp redan nu. Tog upp det hos bm och det känns som att hon fångade upp mig väldigt bra. Men jag tycker att det är jobbigt, någon som har liknande erfarenhet?
Jag mår väl nästan alldeles för bra för att vara i vecka 8+4 :o Mitt största problem i veckan har varit att jag är förlamande trött om dagarna och har svårt att koncentrera mig. Men vet ju inte ens om det beror på graviditeten. När det gäller illamåendet så kommer det och går. Är lite känslig för viss mat, typ viss typ av fisk m.m., men det mesta går att äta utan problem. Borde vara glad för det men tyvärr oroar jag ju mig istället..
Är så avis på er som fått era ultraljud och fått veta att allt är bra, måste vara underbart :) <3 Känns så olidligt långt kvar tills jag får mitt....
Har ni tjejer berättat för familj eller vänner ännu? Och har ni någon gång berättat för dem och senare råkat ut för missfall? Hur har det känts?
Är i "vecka 12" nu, 11+1, och ska berätta för svärföräldrarna när jag är 11+6. Dock livrädd och orolig över att jag har ett MA (har eg ingen anledning att tro det men dessa tidiga veckor är ju så ovissa...). Inga blödningar och jag har fortfarande ömma bröst och illamående, men i v6 var jag helt övertygad om missfall. Kände mig helt övertygad då och det har inte helt släppt ännu. Vore så tråkigt att kläcka nyheten för svärisarna för att sedan två veckor senare fått reda på att fostret är dött. Någon som har behövt vara med om det förut? Hur berättar man ens något sådant? Hur reagerar omgivningen?
Ja jag vet att jag ska "njuta" då det mest troligt är helt okej men VILL ändå vara förberedd om det tråkiga skulle infalla.
Gått in i vecka 10 och känner av ganska mycket illamående och trötthet idag. Dock kom det två droppar blod för en stund sen när jag var på toaletten.. Ingen aning om var ifrån de kom och kommer inte mer när jag torkar, än i alla fall. Vet ju att småblödningar inte behöver vara nån fara, men hoppas på att det inte blir mer :/
Hoppas det inte blivit nå mer blod! Är ju bra att du är mkt illam å trött!
Jag är i v.9+5 och hoppas att illamåendet och tröttheten kan börja ge med sig litegrann. Jag tycker det börjar bli slitigt mentalt att va så trött.
Ja, det är inte helt lätt!
Jag får mest som dåligt samvete av att jag inte tar tag i saker som annars utan endast det mest nödvändiga.
Skönt att ditt illamående är hanterbart. Har du nå knep?
Mitt illamående kanske inte heller är så farligt egentligen. Men jag har väldigt svårt för detta att kräkas. Kräks nästan aldrig. Typ kräkfobi. Så tror det är därför jag upplever illamåendet så jobbigt. Å i kombination m tröttheten så tar det ju på förstås.
Idag var jag på kontroll. Såå mkt känslor inför det hela. Jag blir typ helt avstängd nu i samband m vul. Hade ju en blödning förra veckan så det kunde ju bli dåliga besked. Men så såg allt bra ut! Det där obestämt konstiga som syntes sist var inte kvar utan kan ha varit det som blött ut. Tom att måtten nu kunde va 10+2-3(!). Så har varit u kontakt m mvc nu och fått tid för inskrivning, ska ta blodprover och väntar på tid för kub.
Kanske det ändå går vägen? Känner mig lite försiktigt optimistisk idag..! Men är ju förstås fortsatt en bra bit kvar. Men ändå.
Trevlig helg allihopa å ta hand om er alla som har det tufft nu!
Jag känner likadant! Jag mår mest illa när jag är hungrig eller när jag är proppmätt, bäst att hålla sig mitt emellan Jag kan må jätte illa av bara tanken på en viss maträtt, men om sambon lagar den eller att vi äter ute, då går det bra. Bara jag inte behöver tänka på maten! :-P
Hoppas verkligen det stannar vid miniblödningen nu och att du får tid för UL snart!
Jag var ju på extra VUL nyss pga tidigare MA och har fått tid för "tidigt RUL" i vecka 12, men det känns ju jätte lååångt tills dess! Hur långt gången är du nu? Jag är i vecka 8+2
Känns som om jag meddelande bombar tråden just nu
Men jag måste bara kolla, är det bara jag som håller på att få tuppjuck på filmen om paret med stickan? Den bara ploppar upp mitt i allt när man ska skriva och jag håller inte på att få bort den, trots att jag trycker på krysset!!! X-(
Japp får också upp chatten hela tiden, trots att jag tackat nej till Edits frågor typ 20 gånger haha.
Har ni tjejer fått några cravings ännu? :) I vilken vecka börjar det komma cravings egentligen?
Jag trodde jag skulle undgå cravings faktiskt, då jag inte känt något sug efter något särskilt alls förutom lite apelsin och något supersalt emellanåt. Men aldrig sådär maniskt sugen.
Men nu! Den senaste veckan har det börjat smyga sig fram ett sug - från ingenstans. Pizzasallad! Och nu är det nästan maniskt. Ätit det en gång per dag men suget blir värre för varje dag som går och nu försöker jag övertala sambon om att åka ner till affären och handla ingredienser haha! Så jag skulle väl säga att detta är den första "riktiga" cravings jag har fått än så länge. Och klev in i v13 idag.