norrlänningen89

Äldre 31 Oct 13:36

873 svar

BF Juni 2020

Enniie skrev 2019-10-31 13:03:59 följande:

För att iallafall underlätta illamåendet, äter du postafen eller lergigan? För att om du redan är tveksam, så gör ju inte de dåliga måendet saken bättre säkert. Det ÄR ju skitjobbigt att må apa såhär i början och man undrar konstant va tusan man gett sig in på.

Har du tvillingar i släkten? Kan du inte be om ett vul nu i veckan, eller nästa vecka? Jag tänker att det kanske lugnar?

Hjälper tyvärr inte. Och jag fick ju som inte bara en, eller två gravidsymtom och i så där snäll och måttlig skala. :/ plus så blev jag rejält förkyld för några dagar sen, och bl.a. reumatisk sjukdom och sensitisering sen tidigare.

Ja, jag har ju det.

Fick just jag ä n t l i g e n återkoppling av MVC och JAG BLEV BEVILJAD ett VUL på torsdag 7/11. :D nu mår jag istället dåligt över att kvinnan jag pratade med lät otrevlig.-_-

norrlänningen89

Äldre 31 Oct 16:12

#316

Enniie skrev 2019-10-31 14:24:23 följande:

Usch. Allt på en och samma gång.

Va bra! Men det verkar som om varannan gravid har oturen att få en suring på telefonen. Helt utan anledning. Jag hoppas iallafall att ditt besök där blir positivt. <3

Min superkraft är att träffa av stolpskott, i alla typer av sammanhang.. -_- XD själv tycker man som att "jahaja, byt jobb!" Är ju inte som att man ringer för att bara vara jobbig och jävligt.. men det blir nog bra, vad än det visar, så kommer det lösa sig i slutändan.

norrlänningen89

Äldre 1 Nov 06:51

#321

Hejsanhoppsanlillebror1 skrev 2019-10-31 16:33:27 följande:

Är i v.6 5+6, och inatt vaknade jag och mådde illa ?? Vart vaken i 1h och kräktes lite :(

Någon mer som mått illa på nätterna? Det har inte hänt mig innan.

JAG! #handuppräckning

Fast jag mår illa alla dygnets timmar XD

norrlänningen89

Äldre 1 Nov 07:06

#322

Renesme skrev 2019-10-31 21:41:19 följande:

Jag är också ganska känslig av mig. Mitt råd är att du tar med dig någon du litar på när du går till MVC. Jag brukar må ganska dåligt efter kontakt med vården. Jag kan få en känsla av att dom har fördomar eller bara en dålig attityd. På BB fick jag panik på många barnmorskor. Dom var präktiga och kom med råd man inte ville ha eller hetsade om amning vid fel tillfälle.

Jag tänkte även på det du sa om känslor över graviditet. Jag tänker att precis alla känslor är tillåtna och precis lika ?normala? som alla andra. Att inte känna känslor alls är ju en reaktion det med. Jag tror att det är viktigt att vara ödmjuk mot sig själv och ge sig själv tid. Sedan tror jag ju även att många ser det som tabu att inte uppleva en total kärlekschock i samma sekund som man plussar. Att känna mindre eller inget alls skrivs det inte så mycket om..

Jag far näst intill aldrig till vården utan att mannen följer med, har lite olika anledningar varför det är så, bl.a. det du nämner. Bästa dagen jag typ upplevt inom vården är min förlossning, om man ska se rent medicinskt, men man har ju hört om många som hade en väldigt dålig upplevelse påderas förlossning, och så ska det inte vara. :/ för min del så var ingen ifrågesättning om varför jag inte skulle amma, eller annat. Okej, en tittade lite snett på mig, men hon var bara in i mitt rum en gång, så henne brydde jag mig inte om. :P Fast, kanske hade att göra lite med att det stod redan i mitt förlossningsbrev att jag förmodligen inte kan amma pga sensitiseringen? Och väl på förlossningen, dom vill ju gärna att man ska "mjölka ur" den där första mjölken, det är den som är viktig, så visade det sig att jag hade ingen mjölk, inte ens en droppe. XD förmodligen pga att jag mådde så dåligt psykiskt, vilket jag hade gjort sen v 15.

Många gör det, många tror även att man ska känna total förälskelse direkt man ser bebisen vid förlossningen också. Min upplevelse när min första föddes var att jag hade problem med att knyta an med bebisen, min psykolog sa att det var inga problem med min anknytning till bebisen, problemet ligger i omvärldens uppmålning i hur man s k a må och känna. Hen sa att hens jobb skulle vara mycket lättare ifall folk var med öppna och ärliga med sina känslor, som mig, då dom flesta klarar inte av att säga hur som faktiskt känner. Medan jag istället trodde det var fel på mig, och bad om hjälp. XD

norrlänningen89

Äldre 4 Nov 16:28

#342

Anonym (Plus) skrev 2019-11-04 12:07:17 följande:

Hej igen!

Måste fråga... någon av er som upplever en typ av illamående som kan jämföras med att man ätit ett kilo godis på tom mage? Känner inte alls igen detta från graviditeten med dottern. Där var jag mer luktkänslig och kunde kräkas pga plötsliga lukter. Hur skulle ni beskriva ert illamående?

För min del känns illamåendet ungefär som att jag skulle ha extrem magkatarr, mår som "ihåligt" illamående hela tiden, ett illamående som känns i mellangärdet och inte magen. Jag klarar nästan inte av att några dofter, har svårt för typ all mat, lever just nu på typ banan och mjölk, ibland någon husman. Kött och varm mat är väl det som är värst. När jag väntade sonen så mådde jag illa hela graviditeten, och svårt för dofter, men då var illamåendet mer i magen.

Har lite smått panik just nu, och är typ helt inställd på att det nog kanske blir en abort, jag fixar inte att må så här. Med sonen var jag ju lyckligt ovetandes att det skulle hålla i sig hela, var första graviditeten så.. nu vet jag annars. Så idag var jag iväg och köpte sea-band, Postafen och vitamin B6, och hoppas att n å g o t hjälper.. :(

norrlänningen89

Äldre 8 Nov 15:19

#370

Det har varit väldigt tungt dom senaste dagarna. Min ena katt fick blodproppar onsdag afton. En syn jag inte önskar någon, klarar inte av dagarna utan att ta ångestdämpande, sitter bara och gråter utan dom. Kan inte få bilderna ur mitt huvudet. :(

Igår, torsdag, hade jag mitt VUL. Det är, tack och lov, bara en i magen, den är där den ska och äggstockarna ser fina ut, hjärtat slog fint, 18,8 mm stor. BM trodde inte att all smärta jag upplever i/vid magen beror på graviditeten då jag inte är tillräckligt långt gången för det. Är 8+4 idag.

norrlänningen89

Äldre 8 Nov 23:10

#374

Glabanda skrev 2019-11-08 22:25:36 följande:

Men stackare! Verkar som det är lite väl mkt motgång.

Vad skönt ändå att få lugnande besked vid ditt VUL. Hur tänker du nu? Känns det bättre eller fortfarande lika hopplöst att vara gravid?

Styrka till dig!

"En olycka kommer sällan ensam."

Och så är jag ganska så otursförföljd person.. :/ när jag fick utmattningssyndrom för några år sen så sa min psykolog att hen tyckte det var mer konstigt att det inte hänt tidigare, än att det hände. XD

Det var det, men läget ändrades inget nämnvärt efter VUL. Jag mår inget bra, och det känns inte som att jag klarar av att må såhär dåligt hela graviditeten. Men samtidigt är jag väldigt medveten om att jag förmodligen skulle börja må väldigt dåligt av en abort, psykiskt.

Lutar väl mer åt behålla hållet, vill ju gärna på något sätt tro att det verkligen är meningen då jag ändå blev gravid trots skydd (som med sonen, typ exakt 6 år senare bara..), men när illamåendet är som värst, och det gör så ont i magen/mellangärdet så överväger jag den där psykiska dippen som en abort skulle innebära. :(

Inget hjälper nämnvärt mot illamåendet, inget hjälper mot, eller lugnar, den extrema magkatarren jag har, och dom två tillsammans är ingen vidare hit. Och har ingen aning vad jag ska göra åt smärtan jag får i/runt mage/mellangärdet.. -_- :(

norrlänningen89

Äldre 11 Nov 13:50

#403

Känns som att det finns hopp om liv. Har ju haft problem med extrem magkatarr sen jag blev gravid, kom på att prova sluta med Omeprazolen och det har, tacka gudarna, hjälpt en del. :) även full dos med vitamin B6 har funkat bra. Men jag kan inte äta kött, eller mat med kryddor, varm mat, eller normala portioner. Lever just nu på mjölk, banan och Risifrutti, måste äta typ efter 2 timmar, men det är ju inget konstigt när jag inte kan äta normala portioner. XD har fortfarande ett litet lurande illamående, men det känns mer hanterbart, även om jag har väldigt svårt för just illamående.

Men gjorde illa mig igår vid axel/skuldra/nacke i sömnen(!) och har sååååå ont.. och så får jag inte ta några smärtlindrande tabletter.. :( varför ska det a l l t i d vara något när det kommer till mig? -_-

norrlänningen89

Äldre 11 Nov 19:19

#407

Anonym (Fjärde barnet) skrev 2019-11-11 18:13:29 följande:

Men så bra å skönt att du hittat ett sätt som fungerar för dej! Låter positivt med hopp om livet! :) Vilket b6-preparat tar du? Har själv kikat runt lite på olika b-vit. Har läst att det kan hjälpa mot illamåendet. Men verkar som en inte ska ta för mkt heller.

Här varierar det från dag till dag vilken mat som funkar. Har varit mest syrligt å salt som gått hem typ tomatskivor, saltsyrlig dressing, mjukost + tomat, avokado m örtsalt, eko apelsinjuice.

Suktar efter en viss godissort, som verkar som spårlöst försvunnen på varenda affär. Typ hård hallonröd oval syrlig m lite svart inuti.

Bara för att jag skrev inlägget så har jag mått dåligt efter lunch. XD Jag tar full dos, 3 om dagen, av "Beviplex forte", när jag läste omkring om det så verkar det viktigaste vara att man ser till att man får i sig olika sorter så man inte får obalans i dom olika typerna.

norrlänningen89

Äldre 12 Nov 15:56

#411

trueme skrev 2019-11-12 15:35:58 följande:

Dagens ilsndsproblem

Är så "sur" min gravid app (libro klubben) har lugit nere i ca 2 veckor och vill ju titta minst 34 gånger om dagen :(

(Vet att jag kan ladda ner en anan men det är inte sak)

Laddade ner appen för att kolla, för mig funkar den..

BF Juni 2020

INNEHÅLL