Hej! Är i vecka 10+2 och sedan ett par dagar har jag gått från att ha sprängande bröst, illamående och kräkningar till inga gravidsymptom alls. Är så orolig att det är missfall på gång. Såg hjärtat slå i vecka 6+3 mådde då illa och det har känts bra för på något sätt känns det ?normalt? men det här, när jag helt plötsligt inte ens har ömma bröst längre gör mig livrädd. Någon mer som har varit med om liknande?
Har ni tjejer berättat för familj eller vänner ännu? Och har ni någon gång berättat för dem och senare råkat ut för missfall? Hur har det känts?
Är i "vecka 12" nu, 11+1, och ska berätta för svärföräldrarna när jag är 11+6. Dock livrädd och orolig över att jag har ett MA (har eg ingen anledning att tro det men dessa tidiga veckor är ju så ovissa...). Inga blödningar och jag har fortfarande ömma bröst och illamående, men i v6 var jag helt övertygad om missfall. Kände mig helt övertygad då och det har inte helt släppt ännu. Vore så tråkigt att kläcka nyheten för svärisarna för att sedan två veckor senare fått reda på att fostret är dött. Någon som har behövt vara med om det förut? Hur berättar man ens något sådant? Hur reagerar omgivningen?
Ja jag vet att jag ska "njuta" då det mest troligt är helt okej men VILL ändå vara förberedd om det tråkiga skulle infalla.
Idag fick jag äntligen se lillen på UL! Allt såg normalt ut och han vevade runt som en tok där inne. För första gången på 6 veckor kan jag nu andas ut. Har haft en sån tung känsla av att jag gick och bar på ett dött foster (helt utan anledning, men gravidtankarna ni vet...)
Nu efteråt känner jag mig dock jätteöm i livmodern. Typ som mensvärk? Eller träningsvärk? Som om det krampar lite. Kan det vara pga ultraljudet? Alltså att någon har suttit och tryckt in magen. Någon som känner igen sig? Haha! Känns bara obehagligt typ då jag inte haft molvärk sen v5.