BF Juni 2020

Vecka 5+6 idag. Usch vad dagarna går sakta, haha. Känns verkligen som eeevighet sedan jag plussade.

På tal om detta med att inte enbart känna glada känslor. Vet inte om det beror på att det är mitt första barn men helsike vad jag oroar mig för så mycket just nu. Är som att jag funderar på hur allt jag gör kan påverka barnet. Typ om jag har på mig ett par tajta byxor, om jag fryser, om jag svettas, om jag dricker något iskallt, duschar varmt, cyklar över ett gupp, missar lunchen, äter för mycket osv osv.

Oroar mig även för att jag har nån form av infektion (typ urinvägs) då jag nästan hela tiden känner mig småfrusen och hängig. Och så denna förkylning jag haft i långt över en vecka och som aldrig verkar ge med sig... Så även om jag är jätteglad över graviditeten går väldigt mycket tid åt till oro och att tänka på allt som kan gå fel.

Än så länge inte överdrivet mycket symptom. Brösten ömmar en del och har även som smått börjat känna lite avsmak för viss mat och sug efter annan. Brukar vanligen äta "nyttig" mat men nu känner jag nästan bara för färdigmat, typ nudlar och pastarätter, medan tanken på en nyttig sallad bara känns jobbig. Tror jag mest hört att det brukar va tvärtom, hehe.

Men tog min sista teststicka imorse som såg ut att visa så starkt plus som det går, så det känns ju som ett någorlunda bra tecken än så länge i alla fall :)

Skönt att inte vara ensam :) Men usch visst är det jobbigt ;( Man vill ju bara njuta av att vänta barn men så kommer istället alla dessa negativa tankar.

Min google-historik är nu typ full av "är det farligt att blabla gravid"-sökningar. Haha, hoppas ingen råkar se det. Jag framstår nog som rätt hysterisk, hehe.