Hur tidigt sambo borta efter ni fått barn?

Hur har ni gjort med er egentid och sambons? Kul att höra hur andra får det att funka.

Just det här föreningsengagemanget är lite svårt att ställa in med kort varsel.

Om jag inte ammat hade jag nog försökt få lite egentid absolut, men det är svårt nu. Sambon vill av förklarliga skäl inte att jag är borta mer än en timme och hittills har det inte ens blivit det, kanske 10 min max.

Den andra delen är att föreningsengagemanget är dyrt och jag tycker att vi behöver spara inför en hel del kostsamma utgifter framöver som vi nog inte kan lösa om vi inte sparar. Tycker det är lämpligare när jag inte pluggar och vi har två inkomster.Men samtidigt vet jag ju att detta är något han gärna vill göra och jag vill ju på ett sätt unna honom det. Svårt är det!

Jag har testat att pumpa men det verkar inte funka för mig, däremot att amma är utan problem. Men det gör ju att jag blir lite låst till bebis och hemmet givetvis. Annars hade ju pumpning gjort att vi båda kunde komma ut lite mer, även jag.

Inspirerande att ni fick det att funka så snabbt och att ni båda kunde fortsätta med era aktiviteter! Jag vill ju som sagt att han ska kunna ta det nya engagemanget också men vet inte hur/om det funkar nu, tidsmässigt och ekonomiskt. Men kul att höra andras erfarenheter.

Ja klart det är ett givande och ett tagande...Tyvärr verkar pumpning inte funka och att ta med bebis blir ju inte riktigt egentid då...Att kunna åka och handla själv låter ju ljuvligt, när amningen är avklarad kanske...

Det känns rätt tufft att vara ensam med bebis dygnet runt utom kanske en timme om dagen när han går ut och går och jag kan plugga. I övrigt är det ju som för mammor mest, äta medan bebis ammar osv. Egentligen är väl att kunna duscha :). Men föreningsengagemanget och repet tar ju minst 10 h i veckan isf och under den tiden kan jag heller inte nå honom om det skulle behövas. Sen det ekonomiska då...

Men det kanske är en vanesak. Mitt ex var hemma 100 procent med mig och bebis första tiden, så jag antar att det känns ovant med att sambon ska vara borta så mycket. Och ja jag kan erkänna att jag även som mamma längtar mycket efter att få komma iväg lite.

Ja han är ju redan engagerad 1-2 grejer per vecka, nu talar vi om ett tredje engagemang. Och ja efter denna vecka känner jag väl att det är risk att jag inte klarar mina studier pga det är för tufft. Så kanske att ett tredje engagemang ändå får vänta, även om det gör mig ont att neka...I den bästa av världar hade ju allt gått att genomföra.

Ja så är upplägget. Men han tar hand om det mesta av tvätt, städ, handling och matlagning för att det ska gå. Jag tar hand om bebis dygnet runt med undantag för när de är på promenad nån timme om dagen och pluggar heltid, eller försöker. Men det gör ju att det blir svårt med flera fritidsengagemang under dessa förutsättningar...Vi är väl båda ganska hårt pressade.

Men ja det är jobbigt att tvingas vara den som säger nej och vara the bad guy istället för att han själv kan se vad som är rimligt tidsmässigt och ekonomiskt och det har jag också sagt. Att jag hatar att tvingas vara den som säger nej.

Har sagt okej till 1 aktivitet per vecka, varannan vecka 2. Men det är just denna tredje aktivitet som blir en belastning tidsmässigt och ekonomiskt. Och det är känslomässigt tungt att alltid vara den som måste dra i bromsen.

Det är ett band han repar i, sen gå i kyrkan, och det senaste är att han vill engagera sig i ett ordenssällskap.

Och det får han gärna göra men tidpunkten kanske inte är den bästa just nu.

Ja det är faktiskt det jag överväger, att vi byter så han jobbar och jag är föräldraledig. Men hade så gärna velat klara att plugga eftersom jag måste vänta ett år annars att söka in. Plus att jag antar att jag får ta över hemarbetet plus bebis som föräldraledig så då blir det ändå ?två? jobb...

Har så svårt att se hur mycket fritidsaktiviteter som är rimligt att ge sin partner i de här situationen också, eftersom jag ju får skuldkänslor och känner mig som the bad guy som måste säga nej.

Han vaknar inte på natten av bebisen men det har hänt att jag väckt honom och bett honom ta ett blöjbyte. Men oftast gör jag det själv eftersom jag redan är vaken och det då känns dumt att väcka. Men han har svårt att ta bebisen mellan amningarna även dagtid, funkar egentligen bara när de är ute och promenerar eftersom han inte riktigt kan ?roa? bebisen annars, bebisen är mest lugn hos mig.

Som sagt så är ju ekonomin lite ansträngd vilket är den andra anledningen till att jag inte är positiv till det tredje engagemanget, då det är en orden vill de att man kan ge donationer och det är en dyr årsavgift etc. Annars hade ju städhjälp varit toppen men vi har andra viktigare utgifter som pengarna behöver gå till.

Men ja jag har ju lägre inkomst just nu så känns heller inte helt rätt att jag ska ha bestämmanderätt, dock har vi viktigare utgifter samt att övriga hobbies redan kostar.

Bra synpunkter om hemarbetet och att ev ge ersättning, det ska jag fundera på som lösning.

5000-7000 kr per år för ett fritidsintresse är ändå en kännbar summa när man lever på FP och CSN, pengar som kan användas till annat vi behöver. Särskilt som övriga hobbies också kostar mer än så. Inga problem om man har två heltidsinkomster men det dröjer ju tills vi båda börjat jobba igen.

Testade efter era tips att sova i ett annat rum inatt. Pappan vaknade inte av bebisen men det gjorde jag. Värt ett försök iaf! Han har erkänt svårt att vakna trots väckarklockor etc, aldrig träffat nån som kan sova så djupt. Så antingen får jag försöka fixa studierna ändå trots vakna nätter eller vänta tills bebis blir större.