Anonym (Pga kung och adel) skrev 2019-09-19 16:19:11 följande:
På medeltiden fanns det tre "maktfaktorer" i nästan vartenda europeiskt land, Kungen, adeln och kyrkan. Dessa tre ville öka sin makt och enda sättet att göra det utan att kriga med ett annat land var att minska någon annans makt.
I Sverige var både kung och adel (samt rätt stora delar vanligt folk) rätt trötta på kyrkan. De beskattade folk, kung och adel kunde inte rå på dem. Men Gustav Vasa (Glömt årtal, men det där är lättgooglat) blev inspirerad av Martin Luther.
Martin Luther ville minska kyrkans makt, och göra kyrkan till en religiös plats och inte en affärsverksamhet (Som katolska kyrkan hade utvecklats till). fan vad bra! Tänkte Gustav Vasa och sa att näe nu jävlar slutar vi vara katoliker och blir protestanter istället.
Protenstantismen är väldigt sträng, men då kyrkan är svag, och vill vara svag blev Kungen stark.
Istället för att dyrka kyrkan utvecklade vi en personkult kring Kungen. Med kung och nationalism som förenade folk istället för religion. Kungen var utnämnd av Gud, så vad skall man då med kyrkan till? Man var inte så mycket Kristen som Svensk i identiteten. För en modern referens kan vi hävda att man var mer SD än som tidigare KD. Där religionen är en del, men underordnat folk, land istället för tvärtom, där religion är det viktigaste och folk och nation är underordnat.
Sedan minskades nationalismen (Med ett litet uppsving idag) men vi behöll sekularismen.
Det där är inte helt sant, man var fortfarande väldigt troende, och att vara tex gudsförnekare var inte nådigt.
Man sa även till soldater att om man var tänkt att dö i strid gjorde man det oavsett om flydde eller stred, då det var guds vilja, så flydde man och överlevde var det ytterst hårda straff på det.
Däremot tog man bort mycket av kyrkans makt, det är helt sant, men för den vanlige medborgaren var det i gen större skillnad på fromheten.