Ni som separerat med bebis. Hur har ni löst det?

Blev det fel pa relationen den dag han sa han inte klarar av att ta hand om ett barn, eller? hur gammalt är barnet?

Bind sambon vid en skampåle?

Hur ska jag få detta kortfattat?

Blev oplanerat gravid trots skydd. Valde efter samtal med både kurator och familjerådgivningen att behålla. Sambon ville inte egentligen men förstod min oro och smärta över att göra abort och vi bestämde tillsammans att behålla.

Hade kunnat skriva tusen saker som gör honom till en olämplig förälder men vill inte outa mig. Kort sagt är att han inte kan ta hand om de barn han har utan det gör jag. Jag vill såklart att barnet ska ha sin pappa också, men han klarar inte att ha det största ansvaret och absolut inte när den är en liten bebis.

Måste jag stå ut i relationen ett par år tills barnet är nog stort att kunna vara ett par dagar varannan vecka hos honom? Jag kan inte leva med vetskapen om att mitt barn ska bli känslomässigt ignorerat, inte ha på sig kläder efter väder, inte få uppmärksamhet, inte bli buren och älskad, inte få stimulering utan växa upp med en skärm i ansiktet och speciellt inte när den är en liten bebis som kräver extremt mycket uppmärksamhet och omvårdnad.

VAD GÖR MAN!?

Men var det inte dessa frågor du ställde dig innan du tog beslutet att behålla, dvs hur ska det bli att skaffa barn med en man som inte tar hand om sina barn han har idag och kan absolut inte ta hand om en bebis? Vad kom du då fram till, hur såg lösningen ut?

Om han inte är intresserad av att vara föräldraledig kan du be honom ge sina dagar till dig. Han kan ge bort sin halva av dagarna, utom de 90 pappadagarna. Problemet är att vill han j*klas med dig när du flyttat, så kan han ta tillbaka de dagar du inte redan använt. Eller helt vägra att ge dig några dagar, vilket han är i sin fulla rätt till. Det blir då svårt för dig om du har slut på f-dagar och behöver börja jobba, för då kan han oxå vägra att ta ut sina f-dagar, och då sitter du i en omöjlig sits.

Har ni gemensam vårdnad nu kan han vägra att godkänna bebisens flyttanmälan när du och bebisen flyttar.

Vad som är bäst att göra för din del beror alltså helt på hur benägen han är att fucka upp saker för dig (och i förlängningen ert barn)...

Om han inte är intresserad av att vara föräldraledig kan du be honom ge sina dagar till dig. Han kan ge bort sin halva av dagarna, utom de 90 pappadagarna. Problemet är att vill han j*klas med dig när du flyttat, så kan han ta tillbaka de dagar du inte redan använt. Eller helt vägra att ge dig några dagar, vilket han är i sin fulla rätt till. Det blir då svårt för dig om du har slut på f-dagar och behöver börja jobba, för då kan han oxå vägra att ta ut sina f-dagar, och då sitter du i en omöjlig sits.

Har ni gemensam vårdnad nu kan han vägra att godkänna bebisens flyttanmälan när du och bebisen flyttar.

Vad som är bäst att göra för din del beror alltså helt på hur benägen han är att fucka upp saker för dig (och i förlängningen ert barn)...

Hej TS,

Tycker du ska ta reda på fakta. Tala med en jurist. Brukar vara gratis med rådgivning. Ju mer fakta du har, desto mer kan du slå bort orosmoln.

I början brukar bebisen bo främst hos mamman. Och kanske senare sova nån natt hos pappan. Och senare 2-2-3-principen (som man alternerar veckovis).

Men om du på annat sätt kan påvisa att han inte är lämplig som förälder så kanske du ändå kan få vårdnaden. Han ville ju helst inte ha barnet, så han kanske tycker det är mer lämpligt att du har vårdnaden och att han träffar barnet då och då.

Om han negligerar sina befintliga barn och verkar olämplig som förälder så tycker jag du ska föra dagbok om detta. Så att alla smådetaljer visar på helheten i en eventuell tvist.

Viktig aspekt att tänka på! Den situationen kan ju i och för sig uppstå även om de inte separerar. Finns ju många exempel på mammor som blir skuldsatta för många år framåt för att maken vägrar ta sin del av föräldraledigheten, samtidigt som han inte vill ge bort sina dagar, samtidigt som förskolan inte tar emot barn under ett år. Då blir mamman tvungen att snåla på sina 195 sgi-dagar så de räcker ett helt år. Vem som helst kan räkna ut vilka gigantiska inkomstbortfall det kan röra sig om!

Hoppas att det löser sig för dig, TS. I bästa fall vill inte din make vara föräldraledig, men du kan nog glömma att han skulle ge dagar till dig. Om ni dessutom skulle separera mot hans vilja lär det ju bli ännu värre! Möjligheterna att jävlas med sitt barn är tyvärr rätt stora.