Byta stad och växelvisa lösningen?

Själv tror jag inte på att man kan ersätta kvantitet med så kallad kvalitetstid när det gäller barn. Man behöver de där tomma stunderna, det är då barnens tankar och känslor kommer fram. Risken med din plan är att du fasar ut dig själv till att bli den roliga helgpappan medan det är mamman som får den nära relationen med sonen. Detta kan bli extra olyckligt då han går in i tonåren och mer än tidigare behöver en manlig förebild. Ska det bli mammans nya sambo som ger tips om hur man rakar sig, håller undan acne och pratar med tjejer?

Det är ditt liv och om pojken har en stabil uppväxt med vettiga vuxna omkring sig så är det säkert ingen katastrof för honom. Men du kommer att bli en mer perifer person i hans liv om du gör som du planerar.

Du uttrycker dig ganska lättvindigt, är det för att du redan bestämt dig och inte vill ta till dig konsekvenserna? Eller bryr du dig helt enkelt inte så mycket? Du försvinner inte ur hans liv men du visar tydligt att du prioriterar annat än honom högre om du väljer att flytta. Jag är själv uppväxt med en pappa som varit frånvarande under stora delar av min uppväxt och suttit med funderingar kring varför han valde projekt som innebar veckopendling före att vara hemma med oss. Det är inga roliga tankar att ha som barn.

Och det där äventyret du pratar om innebär att din son i stället måste välja bort sin mamma. Knappast en spännande framtid...