Barn som har utbrott när han vaknar

Det känns lite som att han inte sover tillräckligt, kanske är han fortfarande trött när han går upp? Har ni provat att lägga honom lite tidigare? 
För att undvika bråk såhade jag helt enkelt lagt nappen framför honom och sagt att om han vill ha nappen så får han ta den, annars kan den ligga där. Ingen vill ju börja dagen med att bli arg tänker jag och även om det kanske inte är ett bra sätta att uppfostra (vet inte?) så kan ni ju ge honom valet om han vill ta nappen eller inte. 

Sover tvillingarna i samma rum? Kanske är han lättväckt och sover dåligt tillsammans mes brorsan? 

Hoppas det löser sig iaf. 

Tycker också att det låter som sömnproblem och det ställer till det med synapskopplingarna i hjärnan så det där måste ni kolla upp.

Alt. att det är ngn psykiskt störning.

Oavsett vad så är det verkligen inte normalt och ska definitivt kollas upp!

Så där har båda mina barn varit från ca 1-3,5 års ålder. De har sovit djupt och bra vid middagsvilan men det är när de blivit väckta för tidigt som de liksom inte kan hantera det. De har inte varit riktigt vakna då. Äldsta barnet hade även en period med nattskräck i samband med inskolning på förskolan.

I vårat fall så har det mestadels varit problem på förskolan där personalen väcker barnen kl 14. Då har barnen knappt fått sova 1,5 h vilket har varit för lite för dem.

Hemma har barnen dels lagt sig lite tidigare för middagsvila men de har också fått sova längre, ca 2-2,5 h. De gånger vi har märkt av problemet hemma är vid tex sjukdom eller då vi varit tvungna att väcka pga läkarbesök eller liknande.

HELT normalt enligt både BVC och barnläkarna som vi träffat. En del barn har större sömnbehov. De tips vi fått är att öka antalet sömntimmar på natten vilket i vårt fall inneburit att de har fått lägga sig 0,5 h tidigare. Försök till anpassning på förskolan, dvs att inte väcka utan istället låta barnen sova klart. Och om barnen får sådana utbrott bör vi låta dem reagera. Det är inte farligt eller skadar dem. Visa förståelse genom att tex säga ?Ja oj vad trötta vi är. Fy vad jobbigt. Jag känner mig också trött, arg och ledsen men jag finns här när du är färdig!?

För oss har det fungerat så himla bra. Nu har jag 4 år mellan mina barn så det har inte varit samtidigt de gått igenom perioden men vi är nog bara tröttisar i vår familj. Är du orolig ska du absolut ta upp det med BVC eller Barnmottagningen, men det behöver inte alls vara något fel på ditt barn. Det är vanligare än man tror att barn reagerar precis så starkt som du beskriver.

Vad är synapskopplingarna? Har också funderat över om det är något neurologiskt som borde kollas upp.

Han får för lite sömn helt enkelt. När lägger han sig på kvällen och när vaknar han? Sover han själv? Störs han av något på nätterna?

Sådär är vårt barn som är 3,5 år, och det beror 100% på lågt blodsocker. Helt irrationell och gråter och skriker för allt. Så fort vi lyckas få i henne något att äta blir hon lugn och glad igen.

Tack så jättemycket för ditt inlägg! Ok så då kan det vara normalt då. För oss visar sig också problemet mest efter att han har sovit middag, alltså inte så ofta på morgonen. Vi väcker honom oftast inte dock, han vaknar av sig själv. Därför känns det lite underligt att det skulle vara för att han inte har sovit tillräckligt. Dock tycker jag det verkar som att han ofta drömmer och också vaknar av yttre faktorer väldigt lätt, så kanske att han vaknar tidigare än han borde pga nån mardröm eller nåt annat.

Jag bor I utlandet (Grekland) och här har de inte BVC, alla har istället en barnläkare som man vänder sig till om barnet är sjukt eller om man har några frågor. Men jag var inte säker på om det här är något som jag borde ringa och prata med honom om, därför skrev jag här först. Jag tycker också det är viktigt att höra om andras erfarenheter.

Det bästa vore nog om vi kunde sluta med middagsvilan helt så vi inte behöver ha det där momentet utan att han kan börja lägga sig tidigare på kvällen istället, men ännu så ser jag att han behöver sin sömn på dagen, han klarar sig inte till kvällen.

Så för dig gick det över vid 3,5 år? Kommer du ihåg om BVC sa något om till vilken ålder det här är normalt? Hoppas det går över snart, det är verkligen inte trevligt och lite läskigt faktiskt. Senast var det på stranden, han hade somnat på solstolen och vaknade upp alldeles för tidigt, alldeles säkert efter en mardröm för han hade ropat massa ord i sömnen, och sen tjöt han och var helt otröstlig i en halvtimme så hela stranden hörde och vi fick gå avsides, för att sen somna om igen. När han vaknade andra gången var han helt normal.

Tack så jättemycket för dina tips! Ska tänka på dem nästa gång!!!

Intressant! Men hur får ni i henne något när hon håller på sådär? Vet inte hur jag skulle kunna lyckas med det??

Nej det är en utmaning för givetvis är hon "inte hungrig" och skriker nej åt alla förslag, men man får lirka och fråga om tills det är något som funkar, lite oavsett vad det är. Det brukar räcka med något litet, tex ett kex, en bit torkad frukt eller ett litet glas juice. Sen kommer hon på att hon faktiskt är hungrig och kan sätta sig och äta ordentligt.

Ok tack för tipset! Tvillingarna sover inte i samma rum men det stämmer att han är lättväckt. Kanske att han ibland vaknar tidigare än han borde och inte fått den sömn han behöver

Min dotter vaknade sådär varje natt i ungefär två veckor. Hon var strax över 3 år och hade precis bytt avdelning på förskolan.

Precis som (mat)s situation så hjälpte det att få i henne något, när hon tillslut lugnade ner sig tillräckligt för att man skulle kunna prata med henne.

Jag tror till 100% att det handlade om förändringen i och med bytet av avdelning. Alltså att det blev en för stor och otrygg förändring för henne. Efter att ha skrikit och varit fly förbannad i en timme kan göra vem som helst hungrig.

Mitt barn gjorde också så men mitt i natten. Det var någon period när hon var typ 2,5 eller 3, minns inte riktigt. Hon fick sådana galna utbrott. Det vi förstod var att hon ofta var kissnödig (var blöjfri) men hade inte ro att gå upp och kissa. Om man lyckades vända det, typ starta barnprogram på telefonen och få henne på pottan så släppte det ofta efter att hon kissat. Ibland hjälpte inte det eller det gick inte att få henne att kissa, då fick vi råd av BVC att bara sätta sig ner på golvet bredvid henne och låta henne ha utbrottet tills det gick över, då sökte hon kontakt och ville sitta i knät. Ibland tog det 20 min av gallskrik men hon lugnade sig alltid och kom. Viktigt att man som förälder är lugn och bara väntar. Det funkade för oss, utbrotten slutade komma efter ett tag och det hela beskrevs som normalt av BVC.

Precis som min son i den åldern - eller i ärlighetens namn så är han kanske fortfarande så även 7 år senare, men han hanterar det själv så att det inte går ut över andra. Och resten av familjen vet att det är bäst att vänta tills efter frukost om vi vill prata med honom.
Ett glas mjölk i sängen eller en bit frukt på sängen hjälpte honom. När vi hade tid var det även bra att läsa en liten bok. En aktivitet som höll hans uppmärksamhet under tiden som han fick i sig lite näring och hann vakna till utan att egentligen behöva interagera med omvärlden.

Mitt barn fick inte den sortens utbrott men hade problem med lågt blodsocker när hon vaknade i den åldern. Vi löste det med lite juice direkt i sängen. Hade testat om det går att få i honom nåt, ett par russin eller så om ni är rädda att juicen ska flyga iväg i ett utbrott.

Intressant att flera skriver om lågt blodsocker. Jag tänker nu att det kanske kan vara det. Nu när jag kommit till insikt så förstår jag också att det är en grej som jag har hanterat helt fel! Han älskar nämligen att dricka mjölk. Han dricker mjölk både när han vaknar och innan han lägger sig på kvällen. På helgerna och på loven när han sovit middag hemma har han också velat ha mjölk när han vaknar, men då har jag försökt att inte ge honom det för jag har tänkt att det skulle bli för mycket mjölk för honom. Men det är det enda som han vill dricka när han vaknar upp och är sådär galen efter middagsvilan och de gånger han fått det av mig har han slukat det som om det vore hans drog ungefär (förlåt, men det är så det ser ut). Har alltid tänkt att han bara vill ha mjölken för att det är en vana. Men nu inser jag att han förmodligen känner ett starkt behov efter något sött när han vaknar och känner ett behov av mjölk..så jag tänker att jag ska låta honom dricka mjölk efter middagsvilan också så får jag se om det blir bättre. Fan vad dum man kan vara ibland.

Ni som har barn med lågt blodsocker; hur förstod ni att ert barn hade det? Kollade ni det på något sätt? Är det blodstickor som gäller?

I vårt fall så är pappan likadan (fast klarar oftast att inse det själv innan han blir helt irrationell ) så det var ganska enkelt att dra den slutsatsen.