Siden skrev 2019-09-10 09:34:36 följande:
Ok. Tror du att ert barn känner omtanke från dig och att du vårdar relationen med barnet genom att komma ihåg bilförsäkring och kontosiffror? Eller är det snarare så att barnet känner omtanke genom att mamman minns kompisars föräldrars namn och går på barnets utvecklingssamtal? Det är ju omtanke det handlar om. Många män blir chockade när de separerar, över hur dålig kontakt det har med sitt barn. Det behövs inte ens en separation, kan bara vara så att barnet blir vuxet och inte har så stor lust att umgås. Jag hade själv en sådan pappa. Som aldrig var på något utvecklingssamtal, aldrig något läkarbesök, en enda uppvisning i min aktivitet under alla år. Det var min mamma som skötte allt sånt, emotionellt arbete kallas det. Idag har jag mycket dålig kontakt med min pappa pga detta, han är ensamstående och varken jag eller mitt syskon står honom nära. Jag tycker att du ska fundera på om den där uppdelningen verkligen är så bra - ett barn uppfattar inte att hålla koll på verktyg i garaget som omtanke...och det kan tyvärr göra att din relation med ditt barn försämras.
Anonym (Lök) skrev 2019-09-10 10:22:17 följande:
Du kommer alltså ihåg de hårda värdena, siffror och verktyg, medan din fru kommer ihåg födelsedagar, relationer, samtal, möten etc, det är så det brukar vara. Sen blir pappan förvånad när barnen tyr sig till mamman vid en skilsmässa, eller om ni fortfarande är gifta när barnen är äldre, pappan blir ledsen när barnen har en nära relation till mamman men inte till pappan.
Jag vet har många vuxna som helst som har en kass relation till sin pappa för papporna vill bara prata om saker, meka med bilen ihop etc möjligtvis.
Anonym (Peter) skrev 2019-09-10 10:40:00 följande:
Är du ointresserad av ditt barn, eller missar jag vad du kommer ihåg som har med honom att göra?
Oj oj oj... Här drar man rätt mycket slutsatser på lösa grunder...
4/5 idrottsaktiviteter är det jag som kör till, tränade även fotbollslaget i flera år fastän jag egentligen tycker det är tråkigt, för att jag tyckte det var viktigt att mina barn är engagerade i idrott (om de vill)
Utvecklingssamtal delar vi lika, likaså föräldramöten.
Var föräldraledig ca 40% av dagarna (gemensamt beslut), var dock hemna ungefär lika länge pga annan typ av ledighet jag tog ut.
Ordnar olika aktiviteter så som LAN-kvällar för barnen och deras kompisar.
Lär dem ta hand om sina prylar, tex datorer, cyklar mm, dvs vi umgås och fixar med deras grejer.
Brukar träna tillsammans med dem, tex springa/cykla ihop.
Nästan dagligen tittar vi på nån film tillsammans, eller nått avsnitt av nån tv-serie.
Läxer hjälps vi (jag och min fru) åt med att stötta barnen med.
6-åring hemma tyr sig mest till mig just nu, går lite i vågor, har varit likadant med alla barnen. Men i perioder har min fru tyckt det varit lite jobbigt att barnen hellre vill vara med mig, än med henne.
Och eftersom jag själv är datorspelsgeneration, har jag betydligt bättre koll än de flesta föräldrar på olika spel, hur det går för dem, vi spelar ihop osv.
Men visst, eftersom jag inte håller koll på vilken tröja de har till skolan så har jag en dålig relation till mina barn..
.
