Är ni män så ”glömska”?

Google Effects on Memory: Cognitive Consequences of Having Information at Our Fingertips | Science

Abstract

The advent of the Internet, with sophisticated algorithmic search engines, has made accessing information as easy as lifting a finger. No longer do we have to make costly efforts to find the things we want. We can ?Google? the old classmate, find articles online, or look up the actor who was on the tip of our tongue. The results of four studies suggest that when faced with difficult questions, people are primed to think about computers and that when people expect to have future access to information, they have lower rates of recall of the information itself and enhanced recall instead for where to access it. The Internet has become a primary form of external or transactive memory, where information is stored collectively outside ourselves.

science.sciencemag.org/content/333/6043/776

En tanke som slog mig häromdagen är att det på FL och i min vänskapskrets är modern som ses som den huvudsakliga projektledaren för familjen. Kan inte komma på något bättre ord för det.
Men menar att ni projektledare tar för givet att pappan ska tillfrågas. T ex så tar min kompis (med kontrollbehov) sambo för givet att hon sköter bebisen och packar väskor, skickar med frukt etc med barnen till skolan. Både avseende deras barn och hennes barn sedan tidigare. Ska han göra det så måste han tillfrågas.

"Kan du packa ner frukt till X?"

"Kan du byta blöja på X?"

Medans projektledaren aldrig tillfrågas utan förväntas se till att andra ska göra.

Desamma när jag var liten, jag visste nästan vad som skulle göras men satt på mitt rum och inväntade order i hopp om att mamma skulle göra det själv: Jag höll tummarna jättehårt i flera år att hon aldrig skulle komma på iden att ge mig ansvarsområden. Hos oss var det så att om mamma skulle bort frågade hon om jag ville göra XYZ, jag svarade "Jag ska". Men när mamma kom hem hade jag bara gjort Y eller ingenting, antingen för att jag som vanligt sköt på XZ och Y eller för att mitt minne inte var hemma. Jag hade som vana att "glömma" att städa mitt rum tills mamma gjorde det själv. Detta anser projektledaren vara optimal förberedelse för vuxenlivet, om man har hankön.

En gång var min mamma på borta i minst två veckor men när mamma kom hem var allt som vanligt. Huset hade inte brunnit ner, vi hade inte ens svultit ihjäl.

Jag har som barn aldrig tillfrågats om jag kan ha egna ansvarsområden som att packa mina väskor, städa mitt rum etc.

Så är jargongen hos några av mina vänner också. Mannen förväntas vara för dum för att ta hand om sina egna barn. Medans kvinnorna anser sig klara det all övrig tid, oavsett ålder på barnen. Ska barnen på kalas är det mamman som fixar, om inte så tillfrågas pappan om denne kan. Det är aldrig pappan som frågar mamman om hon vet hur man gör.

Projektledarens projekt på jobbet är att dela ut olika ansvarsområden som de anställda får ansvara över som sitt eget projekt t.e.x. "Kan du se till att X är servad varje vecka?" och "Kan se till att allt finns på lager?", de anställda upprepar samma sak varje gång.

Projektledarens projekt i hemmet är att dela ut små enkla uppgifter som familjemedlemmarna får ansvara lite över som sitt eget projekt t.e.x.  "Kan du packa ner frukt till X?" och "Kan du köpa det som står på den här listan?", projektledaren upprepar samma sak varje gång.

Är detta en vanligt fenomen?

Japp, men sen har vi ju frågan om vad projektledarrollen innefattar. Jag har stött på många kvinnor som anser sig ha tolkningsföreträde kring allt som gäller inredning, städning, matlagning, etc... de nöjer sig inte med att man delar upp sysslorna lika, det ska även göra såsom hon anser att det ska göras. Det räcker inte med att Arne städar, det ska göra som hon vill. 

Samma personer har en förmåga att anse att allt som just hon gör är så mycket viktigare än det han gör, allt hon gör är värt minst dubbelt så mycket som det han gör. Om hon diskat och han dammsugit så är hennes insats fenomenalt, men hans bara sånt som ska göras.

Jag hade en sambo som var sån, gnällde över hur hon fick ta så mycket, såg sig själv som projektledare (sanningen var att hon sög på det eftersom hon var extremt irrationell, så alla hennes projekt slutade med att någon annan fick rätta till i efterhand för de var så illa planerat). Tröttnade på hennes gnäll och så satte vi oss ner och delade ALLA sysslor exakt lika, inga undantag och inga hjälpinsatser. 3 veckor senare ville hon byta tillbaka som det var innan för det visade sig att jag gjort MER än henne och gjort saker som hon inte ens tänkt på.

Håller med er om att männen behöver bli bättre på att vårda sina nära och kära och få bättre social kompetens. Samtidigt så tycker jag kvinnorna behöver bli bättre på att ta hand om praktiska saker som t.ex. laga en hydraulisk domkraft eller meka med bilar. (För övrigt krävs det ett tekniskt kunnande att t.ex. laga en domkraft, några av de jag har har jag ännu inte kunnat få att fungera och det är inte så enkelt med dem att man kan titta i instruktionsboken, instruktionerna där hjälper inte).

Nog tror jag att män bryr sig om sina sociala relationer men kanske inte prioriterar dem i samma utsträckning som kvinnor och kanske inte heller visar ömhet, närhet och intresse för att upprätthålla dem i samma grad som kvinnor.

Det här mönstret upprätthålls både genom män och kvinnors agerande. Många kvinnor accepterar och kanske till och med premierar män som inte pratar om sina känslor och tankar. Det finns ju trådar här på FL där somliga kvinnor föraktar män som är blyga, känsliga och oskulder. De kvinnorna borde tänka om.

Jag kan också tänka att kommunikation är viktigt i en relation. Om man har en önskan om att ens man ska förändra sig och ta ens firande på allvar behöver man adressera denna önskan i en konstruktiv dialog för att förklara hur viktigt det är för en. Men då kanske man också behöver lyssna på mannen som t.ex. kanske har idéer om hur exempelvis sexuallivet kan förbättras.

Att tro att andra automatiskt ska ha samma värderingar och tankar om saker som en själv är ju en naiv tanke. Om båda ser på relationen som en gemensam plattform där man kompromissar och diskuterar och jämkar sina egna önskningar och behov med den andres, blir det fråga om förhandling istället för en utgångspunkt att man själv har rätt.

Hur var det nu, var tredje vuxen man i Sverige har ingen nära vän? Inte en enda nära vän.

Jag tycker att det är konstigt att män inte ser detta som ett stort problem själva, att de verkar förlita sig på att frun sköter barn och sociala kontakter.

Eftersom män i betydande högre grad begår självmord än kvinnor så ligger det nära tillhands att tro att de själva tycker att det är ett problem.

Men du menar det kanske inte så utan du menar kanske att du tycker att "män" ska ta sig i kragen och bli exakt som kvinnor?

Fö är min reflektion att kvinnor inte "sköter barn" utan att de oftast utestänger män från att ta hand om sina barn. För om mannen inte gör som kvinnan så gör han det inte alls...

Man kan inte slå ihop det på det sättet. Det enda du möjligen bevisar är att män diskrimineras av sjukvården.

Hur var det nu, var tredje vuxen man i Sverige har ingen nära vän? Inte en enda nära vän.

Jag tycker att det är konstigt att män inte ser detta som ett stort problem själva, att de verkar förlita sig på att frun sköter barn och sociala kontakter.

Det är trots allt en otroligt stor skillnad mellan att försöka och att lyckas. 
Det är ett otroligt stort spann i vad som föregår ett försök, allt från att egentligen inte försöka utan som ett rop på hjälp till att vara ett allvarligt försök. Det går helt enkelt inte att bunta ihop hela det spannet. 
Det enda man kan använda det som argument är att kvinnors försök oftare stoppas än männens och i så fall är männen diskriminerade av vård, av samhällets insatser och inte minst av människors uppfattning.

Du kan inte bortförklara det så enkelt som att män begår självmord på annat sätt för så enkelt är det inte. Att förenkla och vifta bort män på det sättet är något som vanligtvis mansfientliga tadikalfeminister brukar göra. Alltså de som inte alls vill ha ett jämställt samhälle utan det är de som vill ha fördelar på männens bekostnad. 

Därför kan du inte klumpa ihop det som du gör.

Så du är tankeläsare och vet vad jag vet?
Intressant påstående av dig. 

Dina översittarfasoner fungerar inte, utan det visar bara att du saknar sakliga argument och därför angriper mig som person.

Du spekulerar bara i att det borde vara svårare att stoppa män för att du hört att det är "brutalare". Om det i själva verket är svårare har du ingen som helst aning om. 

Jag skyller inte ifrån mig, ta gärna reda på vad det betyder, utan påstår att det mest är mansfientliga radikalfeminister som viftar bort män på det sätt du gör. Kommer med enkla lösningar på svåra problem med andra ord.

Kön och  självmordsbeteenden  inom suicidologi Elisabeth  Lindberg

Olika  studier  har  visat  att  män  i sina  självmordsförsök)  i  hög  utsträckning använder vad  som  kallas  för  aktiva/våldsamma självmordsmetoder (till  exempel skjutning och hängning)  medan  kvinnor  i  hög  utsträckning  använder  vad  som  kallas  för  passiva  metoder  (till exempel förgiftning).

ojs.ub.gu.se/ojs/index.php/tgv/article/viewFile/2326/2080

Att det är fler män än kvinnor som avlider till följd av självmord kan ha ett samband med att män generellt använder sig av våldsammare och mer drastiska metoder för att ta sitt liv.

www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/symtom-och-besvar/psykisk-ohalsa/sjalvmord

Det är trots allt en otroligt stor skillnad mellan att försöka och att lyckas. 
Det är ett otroligt stort spann i vad som föregår ett försök, allt från att egentligen inte försöka utan som ett rop på hjälp till att vara ett allvarligt försök. Det går helt enkelt inte att bunta ihop hela det spannet. 
Det enda man kan använda det som argument är att kvinnors försök oftare stoppas än männens och i så fall är männen diskriminerade av vård, av samhällets insatser och inte minst av människors uppfattning.

Du kan inte bortförklara det så enkelt som att män begår självmord på annat sätt för så enkelt är det inte. Att förenkla och vifta bort män på det sättet är något som vanligtvis mansfientliga tadikalfeminister brukar göra. Alltså de som inte alls vill ha ett jämställt samhälle utan det är de som vill ha fördelar på männens bekostnad. 

Därför kan du inte klumpa ihop det som du gör.

Intressant slutkläm i den artikeln som väl överensstämmer med trådens grundtema:

Vad kan man göra för att det ska bli bättre?

? Jag tror det är viktigt att medvetandegöra det här och prata om det. Jag upplever att pojkar får allt svårare att hantera det moderna livet. Tjejerna vill inte ställa upp på samma sätt som kvinnor gjorde för sina män förr i tiden. De värnar sitt oberoende och kan klara sig själva. Allting, även könsrollerna, håller på att förändras, men det tar tid.

Har någon nära vän 2016?2017

13 procent av befolkningen 16 år och äldre har ingen nära vän som de kan prata med om vad som helst. Samtidigt gäller det omvända, att 87 procent har en nära vän: 83 procent av männen och 90 procent av kvinnorna. I åldrarna mellan 16 och 44 år är det förhållandevis vanligt att ha en nära vän, vilket drygt 9 av 10 kvinnor och ungefär 9 av 10 män har. För män syns att andelen som har någon nära vän sedan minskar med stigande ålder redan före ålderspensionen, medan kvinnor fortsätter att ha en nära vän längre upp i åldrarna. Bland män 85 år och äldre har knappt 7 av 10 någon nära vän, medan det bland de äldsta kvinnorna är drygt 7 av 10. Den procentskillnad som syns mellan de äldsta männen och de äldsta kvinnorna är dock osäker.

www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/levnadsforhallanden/levnadsforhallanden/undersokningarna-av-levnadsforhallanden-ulf-silc/pong/tabell-och-diagram/sociala-relationer/har-nagon-nara-van/

7 av 10 personer 85 år och äldre har någon nära vän 2018

Att ha en nära vän är mer utbrett bland kvinnor än bland män, och minskar med stigande ålder. I åldrarna mellan 16 och 44 år är det förhållandevis vanligt att ha en nära vän, vilket ungefär 9 av 10 män respektive kvinnor har. Bland män minskar andelen som har någon nära vän successivt med stigande ålder redan före ålderspensionen, medan kvinnor fortsätter att ha en nära vän längre upp i åldrarna. Bland de allra äldsta männen, 85 år och äldre, hade 68 procent någon nära vän 2016?2017, medan andelen bland de äldsta kvinnorna var något högre, 75 procent.
www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/levnadsforhallanden/levnadsforhallanden/undersokningarna-av-levnadsforhallanden-ulf-silc/pong/statistiknyhet/undersokningarna-av-levnadsforhallanden-ulfsilc5/

Fyra procent är socialt isolerade

Den sociala isoleringen är mindre vanlig bland yngre. Bland ungdomar 16?24 år är andelen 1 procent. Efter ålderspensionen ökar den sociala isoleringen markant. Bland 75?84 åringarna är cirka 10 procent socialt isolerade. Bland de allra äldsta, 85 år och äldre, är andelen 15 procent.

www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2019/fyra-procent-ar-socialt-isolerade/

Medellivslängden i Sverige 2019

Medellivslängden för män i Sverige är närmare 81 år. För kvinnor är den drygt 84 år, alltså drygt tre år högre. Sedan slutet av 1970-talet har männens livslängd ökat mer än kvinnornas. Det innebär att skillnaden mellan mäns och kvinnors medellivslängd har minskat från 6,1 år 1980 till 3,5 år 2018.

www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/manniskorna-i-sverige/medellivslangd-i-sverige/

Men lilla vän. Ta reda på vad begreppet "skylla ifrån sig" betyder och innebär. Det blir så galet fel att man omöjligt kan ta dig på allvar. Antar att du inte vill det heller, bli tagen på allvar. Du framstår som en okunnig manshatande knappt läskunnig radikalfeminist. Men det är helt ok med mig för det ligger i ditt intresse att uttrycka dig så att man kan ta dig på allvar, inte mitt.