Är ni män så ”glömska”?
Jag har slutat påminna min man om saker som rör hans familj. Jag svarar inte på inbjudningar från dem till diverse saker, det får han sköta. Jag köper inte presenter tills hans familj, det är upp till honom. Jag påminner inte om grejer som handlar om hans del av bekantskapskretsen. Och mitt liv har blivit SÅ mycket lättare. Hans har däremot blivit betydligt knepigare. Sist när vi skulle fira ett av hans syskons födelsedagar så svarade han dagen innan att vi skulle komma (efter ungefär 45 påminnelser från födelsedagsbarnet). Ingen present inhandlad, förutom den blomma jag köpte på vägen eftersom JAG inte ville komma tomhänt. Hans äldre bror försökte snylta in sig på den (eftersom även hans fru skiter i att styra upp åt honom) men den gubben gick inte, han fick stå där och se korkad ut när gossarnas ömma moder frågade varför se inte köpt ngn present. Eller ja, hon frågade ju mig och svägerskan då men det hade hon inget för.
Det enda jag inte släpper är planering kring vårt barn, då hade barnet fått gå med sommarskor mitt i vintern som var två storlekar för små. Troligen hade han inte ens fått dagisplats.
Däremot går det jävligt bra för min man att planera, styra upp och komma ihåg saker som rör hans egen hobby. Mycket märkligt.