gravidönskan skrev 2019-09-05 20:59:45 följande:
Pimpinellan, kan du berätta om var och hur ni gjorde med äggdonation. Vi har gjort 6 nya ivf och det har inte fungerat, börjar fundera på ÄD men känner mig lixom livrädd för att jag ska tänka att det är någon annans barn. Jag är typ rädd för att om barnet inte är duktig i skolan, att jag typ ska känna att det är pga det inte är mina gener... Hade ni några sådana tankar? Sen är jag rädd för att man inte vet så mkt om mammans gener..
Vi gjorde dubbeldonation i Tjeckien. För oss blev det viktigare att få ett barn öht än att få ett barn med våra gener. Och ett barn med mina gener hade ju aldrig gått heller, det var liksom bara att inse. Men det beslutet var inget vi tog på en kafferast direkt. Det måste mogna fram. När man sen bestämt sig är det bara köra på. Vi hade ingen tanke alls på hur donatorerna skulle vara eller se ut. Vi visste bara att de var unga och friska och från landet. Det är oerhört sällan jag tänker på att barnen inte har våra gener. Det är vid speciella tillfällen som på sommaren tex- hur bruna kommer barnen bli, kommer de bli knallbruna eller bränna sig? Den yngsta är fortfarande lite oklart vilken ögonfärg han kommer få också, inte vår i alla fall, men det kvittar, han är ju jättesöt ändå.
Den äldre har samma sorts hår som pappan så det är lite komiskt faktiskt.
Så långt som till skolan har jag inte tänkt, men jag tror att båda kommer klara sig bra med tanke på att alla donatorer gick på universitetet.
Det som det egentligen till sist handlar om är ju hur gärna man vill ha barn och då genetiska barn. Ser man en framtid utan barn eller är det otänkbart? Är det otänkbart och genetiska barn inte verkar vara möjligt är ÄD/ED en förträfflig väg till barn.