Är det vanligt att kvinnan ses som den huvudsakliga omsorgspersonen för barnen i familjen?
Det är nog ovanligt att man tar på sig sådant ansvar om man inte måste... Jag tror tex att ifall man separerar och barnen bor varannan vecka, så går det helt plötsligt att packa gympapåsar, skjutsa till kalas och packa väskor. Men eftersom många mammor börjar ta stort ansvar när barnet är litet, stannar hemma väldigt länge (ensam) med barnet/barnen och sen gärna jobbar deltid samtidigt som mannen jobbar heltid, eventuellt är hemma en kortare tid (ibland även deltid) med fokus på aktiviteter och lek snarare än att vara familjens projektledare så blir det inte samma sak.
Hade fler delat mer lika på FL, kanske genom att vara hemma båda i början och ha samma ansvar för skötseln (så att det inte blir så att pappan renoverar huset, umgås med vänner och skyller på att mamman ammar = han kan göra vad han vill för han "behövs ej"). Kanske delar man upp sysslorna (jag ammar, du byter blöjor/tröstar/klär/badar eller bara passar på att spendera tid tillsammans?).
Gärna kombinerat med att man tidigare börjar dela på arbetet borta tex genom att båda jobbar borta någon/några dagar/vecka och den andre då har hela ansvaret för barnet.
Sen måste man såklart prata om det hela. Om jag ser till att det finns frukt i väskan varje dag så kan du ta ansvar för gympapåsen eller liknande.
Varför packar bara den ena? Vi brukar dela på det, jag packar till mej, maken till sig, sen hjälper vi barnen båda två, antingen går vi iväg med vars ett barn och stöttar dem att packa genom att berätta om vädret på resmålet och när barnet kommer på vad som behövs så hjälper vi till att räkna dagar och komma fram till antal som behövs. Eller får barnen hämta sina grejor och lägga i väskan i hallen typ: "alla hämtar 5 t-shirts", "alla hämtar sin tandborste".
Jag frågar inte min make om han är hemma med barnen så jag kan hälsa på en vän. Jag förutsätter att han är det om ingen är inplanerat i kalendern. Så den som skriver in något i kalendern först får åka iväg på det. (Vi är mest hemma eller tillsammans, så det blir inget bråk om detta. Båda är glada om den andre gör något kul med vänner. Hade det varit snedfördelat så hade vi väl fått sätta en gräns eller prata om det. Man läser ju här om "familjer" där den ena är iväg varje helg och festar med vänner hela nätterna. Då måste man hitta balans på något sätt.)
Undrar hur många par som hållit ihop ifall de tagit större ansvar för att det ska vara jämställda föräldrar som tar ansvar och är självgående dvs inte behöver instruktioner för att sköta sina egna barn? De flesta jag vet som skiljer sig är för att kvinnan vill slippa sköta om ett vuxet "barn". De tycker att det blir enklare, lättare och inte lika frustrerande att ha mannen kvar i familjen, då denne inte tar ansvar för familjen eller sig själva. Kvinnan ska serva, städa, tvätta, packa, sköta barnen osv. och mannen är en slags lekfarbror som gör gästspel ibland och levererar en lön. Mannen behöver kontrolleras eller iallafall instrueras om hur allt sköts, när och vad barnen äter, vad de ska ha på sig och annat som egentligen borde vara normala rutiner.