Legal arvinge? Hjälp!

Förmodligen finns ingen anledning att inte skriva på men först och främst måste ni begära att få uppgifterna det gäller. Att skriva på vad det vara månde in blanco är idioti.

Givetvis kan du inte skriva under något du inte läst. Meddela dem detta i klartext, förslagsvis skriftligt via e-post, tillsammans med info att ni inte kallats till bouppteckningsförrättning och  begär att som arvinge få ta del av bouppteckning och övrigt. Avvakta vad de svarar.

Det är gott och väl om du sedan väljer att skriva under när du satt dig in i detta, men absolut inte oläst. Dessutom är väl detta, som någon skrev, ett utmärkt tillfälle att försöka ta del av en släkthistoria du hittills varit okunnig om.

Du ska delges testamentet för att ges chans att godkänna det eller klandra det. Om du inte klandrar det inom viss tid efter att du delgivits ett förlorar du rätten att göra det. Om du godkänner det utan att ha sett det förlorar du också rätten att klandra det.

Även om arvingar klandrar det går testamentet igenom, så länge det är korrekt upprättat, den avlidne var vid sin sinnes fulla bruk och det inte inkräktar på bröstarvingars laglott.

Men, som sagt att godkänna något du inte en sett är stort nono oavsett sammanhang.

Hade det funnits barn hade väl TS mamma inte varit arvinge och alls fått något brev ? Om det finns /korrekt/ testamente lär ju visa sig när TS/TS mamma får uppgifterna.
Inte säkert testamentet är registrerat  på Skatteverket än, det lät väl som att det låg på boupptäckningsförrättare f n?

Du nämner ett inbördes testamente mellan din släkting och hans sambo, men att sambon redan hade avlidit. Om det enda som stod i testamentet var att samborna ärver varandra och hans sambo redan är död så finns inte den nämnda arvingen i livet och det finns ingen automatisk rätt för hennes arvingar att träda in i stället för henne.
I så fall KAN det vara så att det är hans släkt som ärver honom enligt arvsordningen om de inte väljer att avstå arvet.

I det senare fallet kan det vara viktigt för sambons efterlevande om en del av boet kan anses vara hennes. Ärvde din släkting med förfoganderätt återgår hennes del till hennes släkt när han avlidit, ärvde han med äganderätt går det vidare till hans arvingar.

Sambolagen kan vara relevant, förutsatt att de införskaffat hus och bohag för att bo i tillsammans, så tillvida att hälften av fastigheten är hennes vid bodelning till följd av hennes dödsfall. Om han sedan ärver den med förfoganderätt återgår den halvan till hennes arvingar efter din släktings bortgång. Om han ärvt den med äganderätt tillhör allt hans bo och ärvs inte av hennes arvingar utan testamente. I båda de fallen måste sambons arvingar ha godkänt testamente, eller skjutit upp sitt uttag av arv, ifall det inkräktade på deras laglott. Om din släkting ägde fastigheten innan de flyttade ihop är sambolagen inte tillämplig utom för bohag de köpt under samboendet.

Återigen, skaffa info. Begär gärna ut kopia av bouppteckningen efter hans sambo där det framgår vilken egendom som var hennes om det behövs.

Vad gäller kommentarer om att lämna de sörjande ifred. Givetvis ska sambons efterlevande behandlas med respekt men däri ingår inte att blint skriva på papper om att man godkänner sådant man inte satt sig in i. Inte heller vet TS familj omständigheterna. Barnen till släktingens sambo kan ha vuxit upp med TS släkting som fadersfigur och sörja honom djupt, och de kan ha lärt känna honom för tio år sedan och träffat honom två gånger om året.

Fast det framgår inte av tråden om testamentet går att tillämpa i den aktuella situationen, inte heller vad som var den avlidnes vilja i den aktuella situationen.
 
Vad som nämnts hittills är att det finns ett inbördes testamente mellan sambor. Men eftersom den avlidnes sambo redan är död, och alltså inte kan ärva, är det inte så självklart vad som ska ske med arvet. Skulle det också stå att "i händelse att NN redan avlidit ska arvet i stället gå till hennes arvingar" eller liknande är det inte mycket att fundera över, men det står som sagt inget om detta i tråden. Testator KAN ha avsett att arvet ska gå till sambons arvingar även om hon själv avlidit, han kan också ha avsett bara att skydda henne under hennes livstid men tyckt att arvet därefter kan gå till hans egna arvingar. Det vet vi inte.

Pengar har en tendens att göra folk hagalna, ja. Själv hade jag som barn fått ärva en  fastighet som barn av en vän till familjen om den avlidnes syskon respekterat testamentet, men de klandrade det och det fanns ett formellt fel vid upptecknandet som gjorde att de fick rätt.

I TS fall vet vi att hennes mamma inte haft kontakt med sin farbror men vi vet inget om den relation han haft eller inte haft med sin sambos barn. Har han sett dem som sina barn/närstående eller bara som släktingar som kom på köpet med sambon? Har de vuxit upp med honom och tagit hand om honom på ålders höst eller lärde de känna honom som vuxna och har haft artig kontakt då och då? Har kontakten dem emellan varit ytlig och gles kan man tvärtom hävda att det är sambons barn som är giriga. Vi vet inte.