R84

Äldre 11 Sep 19:18

205 svar

Låg AMH värde

Claara skrev 2019-09-11 18:22:36 följande:

Gynekologen sa även att hon träffat flera par som gjort äggdonation efter att läkare sagt att kvinnan haft för lågt amh-värde för att de ska bli gravida på egen hand. Några år senare har dessa par ändå blivit naturligt gravida.

Självklart kan det vara så. Samtidigt om man har försökt i massa, massa år utan resultat och får veta att äggreserven är låg så blir det till slut att man tittar på alternativa vägar. Just för att alla år av försök har gjort en så enormt trött och sorgsen. Orken att försöka i fler år finns kanske inte då! Kan bara prata för min egen del och för oss blev det så. Längtan efter att få familj och sorgen över att det inte fungerar varken naturligt eller med hjälp av ivf blev för stor.

R84

Äldre 11 Sep 20:22

#36

UndrandeSökare skrev 2019-09-11 20:00:30 följande:

Vad gjorde ni annorlunda nu denna gången det fungerade?

Egentligen ingenting. Det enda var att jag besökte en gynmottagning i stan som samarbetar med den ryska kliniken vi hade bestämt oss för. Då frågade jag dem hur en behandlingsplan kan se ut för ivf på kliniken och då visade de mig en snabbt. Hann bara snappa upp att de rekommenderade magnesium, e-vitamin och folsyra. Folsyra har jag ätit i fyra år, men började med e-vitamin och magnesium i början av juni. Sen tog det sig två försök senare. Men vet inte om det berodde på det eller på något annat. Vi har försökt såpass länge att jag hade gett upp min egna kropp. Just för att vi försökte över tre år innan vi fick ivf och sen ett år av ivf där resultatet var kasst. Dels få ägg, dels utvecklades de rätt långsamt. Men något gick väl förhoppningsvis rätt i somras och vi fick vårt plus. Går in i v9 på fredag så vi har en låååååång bit kvar innan något känns säkert!!

R84

Äldre 11 Sep 21:01

#38

UndrandeSökare skrev 2019-09-11 20:35:22 följande:

Det kan ju varit "guldägget" (som vissa säger) som plötsligt dök upp helt enkelt. Har du gjort vul och sett om det finns något foster med hjärtslag därinne?

Vi ska göra ett tidigt ultraljud v 40. De gör ultraljud först i v 10+0 via barnmorskan från landstinget här. De anser att det då med säkerhet går att se något och se mer av fostret. Vi pratade om att göra ett privat tidigare än så men så har veckorna trillat iväg och efter inskrivningen i måndags kände vi att vi väntar tre veckor. Jag vet inte om det hade lugnat mig mer ändå att göra ett nu eftersom risken för missfall ändå finns där. Nu har vi ett i 10+3 och sen kub v 12+3.

R84

Äldre 12 Sep 12:42

#40

Lenze skrev 2019-09-12 11:12:43 följande:

jag tycker också att det är tungt och speciellt när familj, vänner och bekanta frågar om vi försöker. Jag blir så ledsen orkar inte berätta över min situation.

Ja! Eller ännu värre.... när folk på jobbet eller folk man inte är nära lite klämkäckt säger: men hallå! Är det inte dags för en bebis snart? Det var det absolut värsta med att gifta oss förra sommaren..... den frågan kom från så många! Våra vänner och familj har faktiskt inte sagt något. Vi hann berätta för mina föräldrar om Rysslandsplanerna typ tre dagar innan vi plussade och de tog det jättebra. De sa att de aldrig någonsin hade velat ställa frågan till oss om barn. Så för oss har det snarare varit den lite mer yttre kretsen som har frågat. Varje gång har jag gått sönder inombords och ibland kommit hem från jobbet och totalt brutit ihop. Det har kunnat ta dagar innan jag har känt mig glad igen. Har du lyssnat på ruvarpodden? I ett avsnitt läste de upp hur lyssnare beskrev ofrivillig barnlöshet och en av dem var så bra att jag faktiskt har sagt den till de i min närhet som vet om vår kamp. Tänk dig att du får en svår sjukdom, som cancer. Varje månad får du behandling för att kanske bli frisk. Men så får du veta efter någon veckan att behandlingen inte hjälpte. Sjukdomen finns kvar. Två veckor senare får du behandling igen med hopp om att sjukdomen ska försvinna, men så är den kvar. Tyckte det var en bra liknelse på något sätt. För det är så många som verkligen inte förstår vilken bottenlös sorg det är att vara ofrivilligt barnlös!

R84

Äldre 14 Sep 12:09

#42

Lenze skrev 2019-09-14 11:38:21 följande:

Det är en bra liknelse, ruvarpodden ska komma ihåg det. Och håller med att de är värst när sådana man inte känner klämmer ut sig sånna kommentarer. Till exempel en bekant till man pappa som fråga rakt ut; Varför har ni inte barn? Kan du inte få barn eller? En kvinna som jag träffade för första gången. Jag blev så förbannad och faktiskt äcklad av hennes fräcka attityd. Hur kan man vara så nonchalant.

Ja..... För mig är det så konstigt att man slänger ur sig en sån fråga! Det kan vara så att personen inte ens vill ha barn. Sen tänker jag att om en kvinna är 35 år, är gift, bor i hus osv..... då tänker i alla fall jag att det kanske inte handlar om vilja utan om att det kanske försöks men inte funkar. Därför har jag så svårt att förstå varför man inte bara kan vara tyst. Jag har varit på flera grejer där jag mer eller mindre har känt mig tvungen att till exempel ta ett glas vin. Inte för att jag har velat ha utan för att jag inte orkar riskera vad som kommer om jag säger nej till vinet. Jag struntar i vad folk undrar när jag inte är närvarande (för jag förstår helt och fullt att funderingen kan finnas hos många), men jag behöver inte få frågan ställd till mig. Om någon i min bekantskapskrets hade sagt nej till vin hade jag kanske tänkt tanken att hon skulle kunna vara gravid, men jag skulle aldrig någonsin komma på tanken att ställa frågan!!! Men jag tror att det handlar om att många tror sig ha rätten att fråga. Att det inte spelar någon roll, men de tänker inte på konsekvensen för den personen. Att han eller hon kanske mår skit resten av veckan för att frågan har ställts.

Hur går tankarna för er? Har du bokat in dig på Olgas seminarium?

R84

Äldre 17 Sep 17:23

#46

Lenze skrev 2019-09-16 09:21:53 följande:

Jag ska gå dit idag men jag har inte sagt något till min man...han är så mer lugn än vad jag är. Tror att han inte känner som jag att åren går och att chanserna minskar med åren. Så jag ska gå på seminariet själv, ska ha med mig mina testresultat ifall jag skulle få chans att visa dem. Annars ska jag väl fråga vad det kan bero på att embryon inte fastnar i livmodern efter insättning och vad kan man göra för att öka chanserna för att ett fint embryo ska fastna.

Östrogenplåster kan man använda det i samband med ivf? Letrazol vad är det? Samt vilka vitaminer ska man äta?

Just nu pratar inte jag och min man så mycket om nästa steg för att vi håller på genomgår en ivf nu. Jag har börjat spraya Synarela. Det ä vårt sista landstingsförsök. Jag hoppas innerligt att det funkar denna gång!

Vad tyckte du om seminariet? Fick du några bra svar? Jag håller tummarna för att nästa försök lyckas.

Själv fick jag se vår lilla kotte idag! Jag hade en färgad flytning i lördags kväll vilket gjorde mig fullkomligt panikslagen! Åkte till gynakuten på söndagen men de kunde inte göra något. Så jag kontaktade den gynmottagningen jag gjorde alla tester på inför Ryssland och fick en tid idag. Var så sjukt nervös! Men där fanns en lite kidneyböna som sprattlade runt. Vi fick också höra hjärtslagen. Enligt måttet är jag en dag längre fram än appen så 8+5. Nu hoppas jag bara att hjärtat fortsätter att slå och att vi om två veckor får ännu ett ultraljud som kan lugna vår oro. Sen är det kub om fyra veckor och sen är vi förbi v12. Så små, små steg framåt!

R84

Äldre 19 Sep 18:23

#48

Lenze skrev 2019-09-19 13:10:15 följande:

Seminariet var så bra, Olga är jätteproffsig och tydligt förklarar allt. Jag tycker att den kliniken jag är på nu är slarviga, journalanteckningarna är korta inkluderar inte mått på äggblåsorna. De struntar i att hålla en informerad om vad de ser. Det är typ som mitt ärende bara kommer ta ner deras statistik. De har inte informerat att när jag fyller 38år så minskar chanserna från 45% till 33% och jag som tog en 6 månaders paus från IVF. Jag är så irriterad av deras nonchalans.

Ja jag gillade också seminariet. Väldigt informativt och intressant. Hann du prata något med Olga om ert case? Tänker vad hon rekommenderade?

Vi gjorde tre landstingsförsök och bemötandet var väldigt varierande. Fick en läkare som uttryckte sig så klantigt när jag frågade saker som jag tyckte var oklart. Tex med träning. Fick sagt inför första försöket att jag kunde träna som normalt. Så frågade jag honom vid första ultraljudet vad det innebar (han var inte ansvarig läkare för oss men träffade på honom några gånger). Om det betydde att jag tex kunde springa för det är normal träning i min vardag. Så fick jag ett så otroligt tykigt och otrevligt svar tillbaka så jag var nära att bryta ihop och min man fick flika in att jag faktiskt frågar för att informationen var otydlig. Vi gav feedback om t ex otydlighet i information nu när vi äntligen hade vårt avslutningssamtal med kliniken i veckan. Förklarade att de inte kan säga att patienten tex kan träna normalt om normalt innebär restriktioner. Men hon verkade inte förstå feedbacken utan tyckte att de ger rätt info. Vi kände inte heller under och efter behandlingarna att vi fick någon tydlig info kring hur saker gick och vad de drog för slutsatser av resultaten. Kändes mest som att de inte hade koll och ökade på doserna till max trots att det hjälpte noll. Min man frågade hur de tyckte att vi skulle gå vidare nu och då sa läkaren att det visste hon inte. För de började med normaldos och ökade upp rejält men det hjälpte ju inte. Så det finns inte så mycket annat att testa enligt henne. Min man sa att vi kollade på Ryssland, men hon tyckte inte att de var så mycket bättre än dem på ivf, vilket jag tycker låter så konstigt! Däremot tyckte hon att äggdonationen är längre fram än härhemma.

Jag tycker att det är så konstigt att de behandlar ivf-patienter så konstigt ibland. Jag förstår att det är lite löpande band, men samtidigt är det människor som försökt få barn så himla himla länge och som ofta mår rätt kasst. Då borde de ha mer förståelse. Alla barnmorskor har ju varit underbara under våra behandlingar, men läkarna har varit så fyrkantiga!

R84

Äldre 20 Sep 12:58

#50

Lenze skrev 2019-09-20 09:24:30 följande:

Förstod du till slut vad normal träning innebar? Jag har ju slutat springa men kör lite yoga. Jag och min man pratade med Olga, och hon rekommendera antingen tre IVF för priset av två eller kombinationspaket där man gör två IVF och sen äggdonation. Nästa steg är att boka in ett videosamtal med en av deras läkare.

Jag hoppas allt går bra nu fick reda på att nu har det gått två år som vi har försökt :( och att resultaten har bara blivit sämre första IVF blev det två embryon, ena embryot hade delat sig i 8 celler som sattes tillbaka på tredje dagen.

Andra IVF försöket, gjorde vi långa protokollet då började vi med Synarela nässpray den 21:a December och den 14:e Januari tar vi bort en cysta jag hade fått. Jag fortsätter med synarela och börjar stimulera med gonal-f den 23 januari vilket ledde till ett äggutag den 8:e Februari och då fick vi ut ett embryo. Embryot hade delats til fem celler dag 3 då jag fick den insatt.

Eftersom jag hade varit nedreglerad i en månad från 21:e December till 22:a Januari vilket påverkade mig jättemycket (jag kunde inte sova, var ledsen och kände mig pressad hela tiden, hamnade i småtjafs). När det inte ledde till en graviditet sa jag att jag behövde en paus från IVF och istället fokusera på vårat bröllop. Efter bröllopet, så hade dock IVF kliniken stängt för sommaren.

Nu efter sommaren så började vi med 375 dos gonal-f men det ledde inte till något ägg alls och vi var tvungna att avbryta efter 8 dagar.

Nej.... jag fick inget ordentligt svar kände jag. Den manlige läkaren sa: ja alltså.... om du vill att dina äggledare ska sno sig runt varandra så du måste akutopereras och kanske aldrig kan få barn.... ja då tycker jag verkligen att du ska springa! Spring på i så fall! En barnmorska sa att jag skulle undvika hopp och löpning. Båda två är normal träning för mig. Så det slutade med att jag körde träningsuppehåll i fyra veckor och mådde skit.

Samma sak hände mig när jag körde långa protokollet. Höll på med nässpray i över en månad pga en cysta och miss i kommunikationen mellan läkarna. Tror jag var uppe i 5 1/2 v med nässpray innan jag fick börja med sprutorna. Jag hade sån vansinnig huvudvärk av sprayen så jag mådde inte alls bra.

Hur känner du inför Olgas förslag? Ni kunde alltså inte få babygaranti?

R84

Äldre 20 Sep 16:54

#53

Limarie skrev 2019-09-20 13:33:46 följande:

Vi var igår på SU för en bedömning. Läkaren satt direkt upp oss för ÄD. Ingen mening sa hon att köra vidare med egna ägg. Sedan var hon inte säkert om killens spermier också är ett problem. Men hon tyckte man skulle prova med donera ägg och hans sperma först och funkar det inte testar dubbeldonation.

Hon var mycket snäll och gjorde ett ultraljud som vi nu skickade till OIga. Så behövde inte betala för ett privat ultraljud.

Hur snabbt hörde de av sig till dig när du hade lämnat in all information?

Hoppas att snabbt få samtalet. Nu kan jag inte vänta längre att höra vad hon tycker.

Sedan ska vår remiss till Karolinska också går iväg. De har en mycket kortare väntetid. Så hoppas på de med. Men även där tar det 3-6 månader (inget i jämförelse med SU).

Lenze, när skulle ni gärna vilja köra igång? Vi funderar kring december eller januari...

Vi fick vårt skypesamtal ett par veckor efter att vi hade skickat in all info. Sen skulle vi har börjat medicineringen nästkommande cykel, dvs 3 v senare, och sen Ryssland 7 v efter det. Men då var det långa protokollet på ivf.

Så Sahlgrenska rekommenderade donation? Det var väl det du var rädd för att de INTE skulle göra? Så det var väl positivt?

R84

Äldre 20 Sep 17:03

#54

Lenze skrev 2019-09-20 13:41:18 följande:

jo med kombinationspaketet. Har fått ett mail nu av dem för att boka en skypetid och jag har fått ut min journal nu så ska testa. Men först ska jag bli färdig med mitt sista försök som jag håller på med nu.

På onsdag ska jag ta blodprov om resultaten ser bra ut så ska jag börja med Menopur. Tänkte fråga kliniken om ifall jag skulle få ut två embryon om de kan sätt in båda eftersom jag har ju fått så dåliga resultat och har så låg AMH, kan vi försöka höja chanserna på så sätt så mycket som möjligt.

Du ringde Ryssland när du fick en blödning, vad sa de att du skulle göra?

Låter klokt! Vi fick in två embryon på vårt sista försök. Vi hade fått det även på andra men fick totalfrys pga konisering och det blev bara en blasto så det var den vi fick in. På Sahlgrenska var det inga problem att få in två för oss. De utvecklades långsamt så då tyckte de att vi kunde öka chanserna.

Du tänker förra helgen när jag fick en liten färgad flytning? Då ringde jag aldrig Ryssland. Jag kontaktade den privata gynmottagningen här i Sverige som tog proverna inför Ryssland och bad om ett VUL. Hon sa att blir det en blödning på riktigt kan jag kontakta dem så kan jag få utskrivet medicin för att stoppa blödningen och kanske kunna rädda fostret. Hon sa också att vi kan komma för en konsultation för att medicinera i förebyggande syfte, men det är vanligast att man gör det direkt och inte en bit in i graviditeten. Nu är vi i v10 med en vecka kvar till nästa ultraljud så jag tänker att vi håller tummarna för att allt ska flyta på. Mina symtom är fortfarande starka - väldigt illamående, trött som tusan, hög kroppstemperatur, kass hy, känslig för dofter, kan inte dricka kaffe, min man påstår att mina bröst är större osv. Så jag hoppas, hoppas, hoppas att det här var vårt guldägg som vi har väntat på i snart fyra år!

Låg AMH värde

INNEHÅLL