Min sambo stänger ute mig känslomässigt

Säkert massor som kommer hävda att detta är helt normalt och sunt beteende. Men faktum är att du inte mår bra av det och även om det inte är din sambos avsikt så blur det en form av silent treatment. Jag har själv varit med om det i min förra relation. Jag mådde, precis som du, väldigt dåligt. Tassade på tå kring honom. Det fanns andra saker som mitt ex gjorde som var nedbrytande och sammantaget var det att klassas som psykisk misshandel.

Jag har inga råd att ge om hur du kan förändra situationen. Eftersom man ändå inte kan ändra på andra människor så vilke jag bara säga att det är viktigt att du inte bagatelliserar dina känslor i det här. Mår du dåligt av det så är det inte bra.

Anonym (M)

Äldre 24 Aug 08:02

#5

sextiotalist skrev 2019-08-24 07:52:59 följande:

Saken är att man inte behöver tassa omkring på tå. Det gör varken sambon eller jag. Men att pressa sig in i andras människors känsloliv är respektlöst.

Ts man berättar ju när han är redo, inte när ts vill.

Okej. Så vilket råd vill du ge TS? Som leder till att TS mår bra och inte bara sambon?

Anonym (M)

Äldre 24 Aug 08:11

#8

sextiotalist skrev 2019-08-24 08:06:31 följande:

Att acceptera att han behöver processa själv och att det inte har med henne att göra. Att hon inte behöver tassa runt på tå. Att backa lite och ge honom utrymme. För jag är rätt säker på att, genom att hon försöker tränga sig på, så sluter han sig mer.

Tror du att TS skulle må bättre av det aöltså? Av att, med andra ord, bita ihop och ignorera sina egna behov? Jag tycker du förmonskar hennes upplevelse. Kanske inte så konstigt eftersom du kan relatera mer till sambon och empatisera med honom. Jag känner å andra sidan igen dragen från andra hållet och tänker att det är mycket nedbrytande för den egna självkänslan att trycka ner sina egna känslomässiga behov. Det blir inte en sund relation då.

Ni är uppenbarligen väkdigt olika i detta. Kanske för olika för att det ska gå att lösa.

Anonym (M)

Äldre 24 Aug 08:17

#9

För övrigt tror jag det här handlar om en rätt vanlig dynamik där den ena är mer ängslig och behöver känslomässig bekräftelse och den andra mer avvisande. Tips kan vara att läsa lite om avoidant och anxious attachment. Kommer just inte på de svenska orden.

Anonym (M)

Äldre 24 Aug 08:41

#11

sextiotalist skrev 2019-08-24 08:20:04 följande:

Men skulle hon må bättre av att han mår dåligt?

Jag tror inte det har med behov utan mer en förväntan som inte uppfylls.

Jo, jag tror ts skulle må bättre om hon inser vad det egentligen är och faktiskt även acceptera hur hennes sambo är, inte hur hon vill att han ska vara.

Hon tolkade det som passiv aggressivitet eller silent treatment, vilket är härskartekniker. Såklart hon mår dåligt då. Om hon istället accepterar att han behöver processa det själv, så blir inte detta så infekterat.

Sedan ett tips till ts, man får ofta veta mer genom att bara lyssna (Och självklart visa att man är där) än att fråga.

Hon skriver att hon känner sig avvisad och otrygg. Att hon bara vill ha en bekräftelse på att relationen är okej och sedan kan hon tryggt ge honom den space han behöver. Det är i allra högsta grad känslomässiga behov hon uttrycker.. Det hade inte varit svårt för en trygg partner att säga "allt är bra och jag älskar dig, jag behöver bara vara själv en stund" eller dylikt. Det är inte så sambon reagerar, han känner sig trängd och kritiserad (när syftet inte är det utan bara säkerställa relationen) och blir avvisande vilket triggar oro. Klassisk krock i känslomässiga behov där båda blir triggade i sin otrygghet.

Jag tror inte din idé om lösning är helt realistisk. För en person som antingen har en starkare grundtrygghet och/eller där relationen är övervägande trygg så är det kanske möjligt att tänka mer rationellt och vifta bort oron. Även om det inte är helt sunt att agera som sambon gör så skulle en trygg partner kanske kunna ta det, emellanåt. Nu är det mer komplicerat.

Anonym (M)

Äldre 24 Aug 09:05

#13

sextiotalist skrev 2019-08-24 08:59:33 följande:

Ok, men vad är ditt råd?

Jag hade nog övervägt att lämna relationen.

Anonym (M)

Äldre 24 Aug 10:33

#16

Anonym (44) skrev 2019-08-24 09:15:00 följande:

Tack, vad bra det känns att få era reflektioner!

Jag tränger mig verkligen inte på! Jag har sagt tusen gånger att jag fullt ut accepterar att hans behov av att få egentid går före mitt behov av en mer öppen och kontinuerlig kommunikation (för det skulle helt ärligt passa mig bättre att löpande dela varandras tankar och känslor), men att det blir så mycket enklare för mig atf möta detta hans behov om jag får en om än aldrig så kort verbal (eller skriftlig om det är enklare) heads-up om att han nu går in i sig själv ett kortare eller längre tag. Om han sen efter sin egentid kunde komma till mig och kolla/intressera sig för mitt mående, tror jag faktiskt inte dessa olikheter skulle vara ett problem.

Utöver att han ofta behöver tänka på egen hand, är han ofta förtegen även om sånt som helt klart har med mig att göra såsom information om ändringar i arbetssituation, ekonomi osv. Han kan sitta på sån information länge ich planera och grubbla själv, innan jag får veta något. Tror inte att han medvetet stänger ute mig, utan mer att han inte inser hur det blir för mig. Han blir dock som sagt mkt besvärad/irriterad över om jag påtalar att jag skulle vilja ha mer öppen kommunikation och gemensamt planerande. Plus att han ofta hävdar att om vi haft en diskussion som rör känslor eller vår relation eller mina/våra behov på dessa områden, så behöver han mpnga timmar, ibland dagar, för sig själv då allt sånt prat dränerar honom på energi. Vore det helt upp till honom (vilket jag upplever att det blir alltmer då jag inte vill trigga hans tystnad och alltså försöker få honom att må bra och inte behöva akta sig för mina behov), skulle vi nog aldrig diskutera nånting alls utöver rena praktikaliteter av det oladdade slaget (eller sex, det har han alltid tid och energi att prata om eller ägna sig åt)

Han låter mkt lik mitt ex... och som att han har en undvikande anknytning. Han har svårt att släppa in dig nära, även då det handlar om saker som verkligen rör ert gemensamma liv och välmående och när du närmar dig och vill prata så känner han sig trängd och kritiserad. Öppna samtal är mkt dränerande för honom..

Börjar nästan misstänka att du är mitt ex nya haha. Nej, men ni verkar ha helt olika och krockande relationsmönster. Vad tänker du själv att du vill göra? Jag antar att du tagit upp det flera gånger med honom? Eller åtminstone försökt.

Min sambo stänger ute mig känslomässigt

INNEHÅLL